● Många havslevande djur är bioluminiscenta, dvs. ljusalstrande. Snäckan Hinea brasiliana använder den här förmågan på ett unikt sätt. När den hotas av en hungrig krabba drar den in sig i sitt skal och börjar ”blinka” så att krabban skräms i väg. Men hur kan ljuset synas genom skalet?

Intressanta fakta: Skalet hindrar faktiskt inte ljuset utan diffuserar eller fördelar det. Dimitri Deheyn och Nerida Wilson, forskare vid Scripps oceanografiinstitut i San Diego i Kalifornien, har upptäckt att ljuset som snäckan alstrar sprids jämnt över hela skalets insida, och skalet fördelar sedan ljuset tio gånger effektivare än en kommersiell ljusfördelare av samma tjocklek (0,5 mm). Samtidigt är skalets förmåga att släppa igenom ljuset till sin omgivning åtta gånger bättre än hos människotillverkade ljusfördelare. Intressant nog har snäckans ljus just den färg som färdas längst i havsvatten. Märkligt nog saknas däremot den här förmågan att fördela och släppa igenom ljus hos skalen på nära besläktade icke-bioluminiscenta havssnäckor.

Deheyn säger att kunskapen om den här snäckan ”skulle kunna bidra till utvecklingen av material med bättre optisk prestanda”. Inom biofotoniken, där man använder ljus vid medicinsk analys och behandling, kan man också få nytta av sådan forskning. Och i detta LED-belysningens tidevarv kan ljusfördelare som effektivt sprider ljus från små ljuskällor säkert bidra till stora energibesparingar.

Vad tror du? Har det ljusfördelande snäckskalet kommit till genom evolution? Eller finns det en konstruktör bakom?

[Bild på sidan 18]

Förstoring av skalet i normalt ljus.

[Bild på sidan 18]

Förstoring av ett blinkande skal.

[Bildkällor på sidan 18]

Vänster: www.robastra.com; mitten och höger: Genom tillmötesgående från D. Deheyn, fil. dr, Scripps Institution of Oceanography, UC San Diego.