Hur man hjälper barn som sörjer

Det är verkligen inte lätt att berätta för en vuxen att någon närstående har dött. Men tänk dig att behöva säga det till ett barn.

FÖR många barn kan det vara förvirrande och skrämmande att förlora en familjemedlem eller vän. Att hjälpa ett barn att hantera en sådan händelse är en utmaning, speciellt för föräldrar som själva sörjer. De behöver ju också känslomässigt stöd.

En del föräldrar försöker mildra slaget genom att säga att den som har dött har lämnat dem eller rest bort. Men sådana uttryck är missvisande och förvirrande. Så vad kan man säga när man pratar med ett barn om döden?

Renato och Isabelle, som är Jehovas vittnen, ställdes inför en sådan situation. Deras dotter, Nicolle, dog när hon var tre och ett halvt år, och då behövde de hjälpa sin son Felipe, som var fem år, att hantera sin sorg.

Vakna!: Hur förklarade ni för Felipe att Nicolle hade dött?

Isabelle: Vi försökte vara helt ärliga och öppna. Vi uppmuntrade honom att ställa frågor, och vi gjorde vårt bästa för att anpassa svaren efter hans ålder. Nicolle dog av en bakterieinfektion, så vi sa att en liten bacill hade kommit in i hennes kropp och att läkarna inte hade kunnat döda den.

Vakna!: Pratade ni med honom om vad ni själva tror om döden?

Renato: Ja, vi kände att vi kunde trösta honom genom att ta upp vad Bibeln säger. Bibeln är väldigt tydlig – den lär att de döda är omedvetna. (Predikaren 9:5) Vi tänkte att om vi pratade om det, så skulle han inte behöva känna sig rädd för att till exempel sova ensam på natten.

Isabelle: Bibeln lär också att de som har dött ska uppväckas till liv när jorden har blivit ett paradis. Vi är övertygade om att det här är sant, och vi kände att vår tro även skulle vara till hjälp för Felipe. Så vi berättade vad som står i Bibeln. Vi pratade om när Jesus uppväckte Jairos 12-åriga dotter. Sedan förklarade vi att Nicolle också ska bli  uppväckt. Det är vad Bibeln lär. (Markus 5:22–24, 35–42; Johannes 5:28, 29)

Vakna!: Tror ni att Felipe kunde förstå allt det här?

Renato: Ja, det tror vi faktiskt. Barn kan lättare hantera döden när de får enkla, tydliga och ärliga förklaringar. Det finns ingen anledning att vara hemlighetsfull. Döden är en verklighet. Tråkigt nog är den fortfarande en del av livet. Så föräldrar behöver lära sina barn hur man hanterar döden. * Det har vi också gjort med vår yngste son, Vinicius.

Vakna!: Tog ni med er Felipe på begravningen?

Renato: Efter att ha funderat fram och tillbaka bestämde vi oss för att inte göra det. Barn i den åldern är väldigt mottagliga för intryck. En del föräldrar kan naturligtvis bestämma sig för att låta sitt barn följa med, och alla barn är olika när det gäller vad de klarar av. Om man tar med sig barn på en begravning bör man låta dem få veta exakt vad som ska hända.

Vakna!: Det måste ha varit ett väldigt hårt slag för er också att Nicolle dog. Tyckte ni det var jobbigt att låta Felipe se er gråta?

Isabelle: Vi försökte aldrig dölja våra känslor för honom. Om till och med Jesus ”brast i tårar” när en av hans vänner hade dött, varför skulle då inte vi göra det? (Johannes 11:35, 36) Och varför skulle inte Felipe få se oss gråta? Genom att vi visade att vi var ledsna förstod han att det inte är fel att gråta. Det är bara ett sätt att uttrycka sina känslor på. Vi ville att Felipe skulle våga visa sina känslor och inte stänga dem inne.

Renato: När en familj drabbas av en tragedi kan det göra barnen otrygga. Men om vi som föräldrar är öppna och ärliga med våra känslor kommer barnen också att kunna vara det. Och när vi tar oss tid att lyssna på deras  funderingar blir det lättare att trösta och lugna dem.

Vakna!: Fick ni någon hjälp av andra?

Renato: Ja, vi fick ett enormt stöd av vår församling. Alla besök, telefonsamtal och kort vi fick gjorde att Felipe förstod hur mycket de älskade och brydde sig om oss.

Isabelle: Familjen var också till stor hjälp. Efter Nicolles död bestämde sig min pappa för att komma förbi varje morgon och äta frukost med oss. Det var ett sätt för honom att visa sin kärlek och omsorg. Och det var jättebra för Felipe att få ha sin morfar hos sig.

Renato: Den andliga uppmuntran vi fick vid våra kristna möten var ovärderlig. Vi ansträngde oss extra mycket för att inte missa några möten, även om vi ibland inte kunde hålla tillbaka tårarna. Det var så mycket som påminde om Nicolle där. Men vi visste att vi behövde vara starka, speciellt för Felipes skull.

[Fotnot]

[Ruta/Bilder på sidan 14]

De här böckerna, som ges ut av Jehovas vittnen, kan trösta dem som har förlorat någon i döden.

FÖR VUXNA:

Vad lär bibeln?

Kapitel 6: Var är de döda?

Kapitel 7: Ett verkligt hopp för dina nära och kära som har dött

FÖR MINDRE BARN:

Min bok med bibliska berättelser

Berättelse 92: Jesus uppväcker döda

FÖR LITE ÄLDRE BARN:

Vi lär av den store läraren

Kapitel 34: Vad händer om vi dör?

Kapitel 35: Vi kan vakna upp från döden!

Kapitel 36: Vilka får uppstå? Var skall de bo?

FÖR UNGDOMAR:

Ungdomar frågar svar som fungerar – Band 1

Kapitel 16: Är det normalt att sörja som jag gör?

[Ruta/Bild på sidan 15]

HUR MAN KAN HJÄLPA

● Låt barnet förstå att det är fritt fram att ställa frågor och prata om döden och vad den innebär.

● Undvik vaga, abstrakta uttryck, som att den som har dött har ”lämnat oss” eller ”rest bort”.

● Förklara vad som händer vid döden med enkla, tydliga ord. En del har sagt att kroppen helt enkelt ”slutade fungera” och ”inte gick att laga”.

● Berätta för barnet vad som kommer att hända vid begravningen. Förklara att den som har dött varken kan se eller höra vad som händer.

● Var öppen med dina känslor. Då hjälper du ditt barn att förstå att det är naturligt att sörja.

● Tänk på att det inte bara finns ett enda ”rätt” sätt att sörja på. Inget barn är det andra likt, och omständigheterna kan variera.

[Källangivelse]

Källa: www.kidshealth.org.

[Bild på sidan 15]

Medurs från vänster: Felipe, Renato, Isabelle och Vinicius.