Lär dig att kommunicera med dina barn
”Jag har lärt mig att lyssna, lyssna, lyssna. Det spelar ingen roll hur trött jag är.” – MIRANDA, SYDAFRIKA.
Utmaningen.
Cristina säger: ”Utmaningen för mig är inte bara att vara tillsammans med min dotter, utan också att vara mentalt och känslomässigt närvarande trots alla andra förpliktelser jag har och trots att jag är trött.”
Förslag.
Skapa en miljö där det är lätt att kommunicera. ”Jag försöker vara ett gott exempel”, säger Elizabeth, mamma till fem barn, ”och mina barn pratar gärna med mig. Jag uppmuntrar dem också att prata med varandra och att aldrig gå och lägga sig och vara arga på något av syskonen. De vet också att jag inte accepterar att man bara tiger – att man vägrar att prata med varandra.”
Slå inte dövörat till för dina barn. Lyanne skriver: ”När min son var liten pratade han hela tiden, så jag slog ofta dövörat till. När han sedan kom upp i tonåren slutade han kommunicera med mig, och jag insåg att jag hade gjort ett stort misstag. Jag arbetade riktigt hårt – för hårt egentligen – för att bryta ner muren. Jag talade med en äldstebroder i församlingen om problemet. Han gav mig rådet att jag skulle ta det lugnt och prata avslappnat med min son. Jag följde hans råd, och så småningom blev det bättre.”
Var tålmodig. Det finns ”en tid att tiga och en tid att tala”, sägs det i Predikaren 3:7. ”När mina barn inte kände för att prata”, säger Dulce, som är trebarnsmamma, ”såg jag till att jag var tillgänglig när de ville prata.” Ja, i stället för att tvinga fram ett samtal, så försök vänligt och tålmodigt få barnen att öppna sig. Det är vad Bibeln rekommenderar. ”Planerna i en mans hjärta är som djupt vatten, en man med förstånd hämtar upp dem.” (Ordspråksboken 20:5, Svenska Folkbibeln)
Var ”snar till att höra, sen till att tala”. (Jakob 1:19) Lizaan, som citerades i föregående artikel, säger: ”Jag fick bita mig i tungan när barnen kom med ett problem. Jag fick lära mig att inte vara för snabb att komma med lösningar, utan tala lugnt när de berättade något upprörande.” Leasa, mamma till två pojkar, skriver: ”Jag har inte alltid varit bra på att lyssna. Ibland tyckte jag att deras problem var obetydliga, så jag fick lära mig att vara mer förstående.”
”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag.” (Kolosserna 4:6) Lyanne säger: ”För att inte förstöra kommunicerandet fick jag göra en medveten ansträngning att hålla mig så lugn och avslappnad som möjligt, när allvarliga saker kom upp.”
Om du inte lyckas hålla dig lugn, kan du tappa humöret och börja skrika, och det gör bara saker och ting värre. (Efesierna 4:31) Att skrika åt ett barn kan hämma kommunicerandet och skapa fler problem. ”Barn är som musselskal”, säger Heidi, som har en dotter i tonåren. ”Om du talar vänligt och kärleksfullt, öppnar de sig. Men om du skriker och förringar dem, sluter de sig som musslor och kommunicerandet upphör. För att påminna mig om det har jag en bild av ett öppet musselskal på kylskåpet.”
Lär känna ditt barn. ”Mina två söner är helt olika varandra”, säger Yasmin, som citerades tidigare. ”Den ene är pratsam, den andre är tystlåten. När det gäller den som är tystlåten har jag lärt mig att det är bäst att inte direkt ta upp ett problem med honom. I stället pratar jag med honom när vi håller på med något annat, till exempel spelar något spel eller när han pratar om något som intresserar honom. Då frågar jag honom taktfullt vad han tycker.”
Hur är det om en pojke tycker att det är svårt att tala med sin mamma om vissa personliga saker? Det tyckte Misaos tonårige son. ”Du förstår mig inte”, sa han. Hon bad en mogen, pålitlig broder i församlingen om hjälp. ”Han har blivit min sons mentor, och min son känner sig nu lugn”, säger Misao.
Förväxla inte förälderns roll och en väns roll. ”Jag gjorde min tonårsdotter till min förtrogna”, säger Iwona, som är tvåbarnsmamma. ”Fast jag visste att det inte var bra gick jag i den fällan, och jag blev tvungen att ändra på det.” Även om du vill ha ett nära förhållande till ditt barn, måste du komma ihåg att du är föräldern, auktoriteten. När du behåller din värdighet och visar att du är mogen och stabil, gör du det lättare för dina barn att respektera dig som förälder och följa Bibelns uppmaning: ”Barn, var lydiga mot era föräldrar.” (Efesierna 6:1, 2)
Älska dina barn. (Titus 2:4) Barn behöver kärlek lika mycket som de behöver mat och dryck! Så försäkra dem hela tiden om att du älskar dem – i ord och handling! Då kommer de inte bara att känna sig tryggare utan också vara mer villiga att prata med dig och lyda dig.