Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

 HISTORISKA PORTRÄTT

Platon

Platon

Platon (ca 427–347 f.v.t. *) var en grekisk filosof. Han föddes i en aristokratisk familj i Athen och fick den utbildning som var vanlig för unga grekiska män från välbärgade familjer. Han påverkades i stor utsträckning av den kände filosofen Sokrates och av anhängarna till Pythagoras, en matematiker och filosof.

EFTER att ha rest i Medelhavsområdet och engagerat sig i det politiska livet i Syrakusa, en grekisk stad på Sicilien, återvände Platon till Athen och grundade sin skola, Akademin. Detta centrum för matematisk och filosofisk forskning räknas ofta som Europas första universitet.

VARFÖR AV INTRESSE?

Platons läror har haft ett djupt inflytande på miljontals människors trosuppfattningar. Även många som anser sig vara kristna tror felaktigt att dessa läror har sin grund i Bibeln. Platons mest framträdande lära är uppfattningen att människan har en odödlig själ som lever vidare när kroppen dör.

”Själens odödlighet var ett av Platons favoritämnen.” (Body and Soul in Ancient Philosophy)

Platon intresserade sig mycket för livet efter detta. I boken Body and Soul in Ancient Philosophy sägs det att ”själens odödlighet var ett av Platons favoritämnen”. Han var fast övertygad om att ”själen överlever sin nuvarande inkarnation för att i tillbörlig grad belönas eller straffas” i livet efter detta, beroende på hur personen levt sitt liv på jorden. * (The Formation of Hell—Death and Retribution in the Ancient and Early Christian Worlds)

 HUR SPRED SIG PLATONS LÄROR?

Under de 900 år som Akademin var verksam, från 387 f.v.t. till 529 v.t., hade den ett stort inflytande. Platonska tankar blev populära i de områden som var under grekiskt och romerskt herravälde. Den judiske filosofen Filon från Alexandria omfattade platonismen, och det gjorde också många religiösa ledare inom kristenheten. På så sätt började hedniska filosofiska begrepp, som själens odödlighet, smyga sig in i judiska och kristna läror.

”All kristen teologi är, åtminstone till viss del, beroende av samtida grekisk filosofi, främst platonismen”, sägs det i The Anchor Bible Dictionary, ”men några kristna tänkare ... förtjänar epitetet kristna platonister.” Jämför följande citat:

Vad Platon säger: ”Det som verkligen är var och en av oss är det som kallas den odödliga själen vilken [efter döden] ger sig iväg för att avlägga räkenskap inför andra gudar ... – ett uppmuntrande perspektiv för den gode men mycket skräckinjagande för den onde.” (Platon – Lagarna, bok 12, översatt av Jan Stolpe)

Vad Bibeln säger: Själen är själva personen eller det liv en människa har. Även djur är själar. Själen upphör att existera vid döden. * Tänk över följande bibelställen:

  • ”Den första människan, Adam, blev en levande själ.” (1 Korinthierna 15:45)
  • ”Gud sade vidare: ’Må jorden frambringa levande själar enligt deras arter, husdjur och andra djur som rör sig och jordens vilda djur.’” (1 Moseboken 1:24)
  • ”Må min själ dö.” (4 Moseboken 23:10)
  • ”Den själ som syndar, den skall dö.” (Hesekiel 18:4)

Det är tydligt att Bibeln inte lär att själen lever vidare när kroppen dör. Fråga därför dig själv: Grundar sig mina trosuppfattningar på Bibeln eller på Platons filosofi?

^ § 3 ”F.v.t.” betyder ”före den vanliga tideräkningen”, dvs. ”före Kristus”, och ”v.t.” betyder ”enligt den vanliga tideräkningen”, dvs. ”efter Kristus”.

^ § 7 Även om föreställningen om en odödlig själ fick sitt stora genombrott i och med Platon så var han inte först. Den har i olika former genomsyrat hedniska religioner under lång tid, bland annat i Egypten och Babylon.

^ § 12 Bibeln lär att döden är som en sömn, där man vilar i väntan på en uppståndelse. (Predikaren 9:5; Johannes 11:11–14; Apostlagärningarna 24:15) En odödlig själ skulle däremot inte ha något behov av en uppståndelse.