DYNGA har många olika funktioner för den här lilla skalbaggen. Den både äter dynga och lägger sina ägg i den. Ibland ger en hane en stor bit till en hona som en romantisk gest. Det är tuff konkurrens om en nylagd spillningshög. Vid ett tillfälle observerade forskare hur 16 000 dyngbaggar lyckades avlägsna en hög med elefantspillning på bara två timmar.

Vissa sorters dyngbaggar formar dynga till en boll som de rullar i väg och sedan gräver ner. Dyngbaggen rullar sin boll i en rak linje för att snabbt ta sig så långt som möjligt och inte riskera att andra dyngbaggar stjäl den åtråvärda ägodelen.

Men hur kan den hålla en rak kurs och undvika att springa runt i cirklar, särskilt på natten?

Intressanta fakta: I tidigare studier har man sett att dyngbaggen navigerar med hjälp av solen eller månen. Men även under klara nätter utan månljus kan den klara av att springa i raka linjer. Genom ett samarbete mellan svenska och sydafrikanska forskare har man kommit fram till att dyngbaggen inte använder enstaka stjärnor för att orientera sig, utan Vintergatans band av ljus. Enligt tidskriften Current Biology är det här ”det första dokumenterade fallet där ett djur använder Vintergatan för att navigera”.

Forskaren Marcus Byrne säger att dyngbaggar trots sin begränsade hjärnkapacitet har ”ett effektivt visuellt kompassystem som fungerar även i mycket svagt stjärnljus”. Han säger också att vi människor kan dra nytta av dyngbaggarnas teknik när vi behöver navigera i mörka miljöer. Till exempel skulle en drönare med en dyngbagges navigeringsförmåga kunna söka efter överlevande i raserade byggnader.

Vad tror du? Fick dyngbaggen sin navigeringsförmåga genom evolution? Eller finns det en konstruktör bakom?