Ditt barn kan helt enkelt inte acceptera ett nej. Så fort du säger det ordet börjar han * bråka och prövar ditt tålamod till bristningsgränsen. Inget du gör eller säger hjälper, och till slut känner du att du inte har något annat val än att ge efter. Än en gång har det som började med ett bestämt nej slutat med ett irriterat och motvilligt ja.

Du kan bryta det här negativa mönstret. Men först ska vi se varför det ibland kan vara bra att säga nej.

Det är inte elakt att säga nej. En del föräldrar håller inte med om det. De säger kanske att det är bättre att diskutera med barnet, förklara sig eller till och med förhandla med honom. De menar att man ska undvika att säga nej, eftersom barnet då kan känna sig sårat eller kränkt.

Det är sant att ordet ”nej” först kan göra ditt barn besviket. Men samtidigt får han lära sig något viktigt: I det verkliga livet kan man inte alltid få som man vill. Om du å andra sidan ger efter, förlorar du din auktoritet och lär honom att manipulera dig genom att tjata varje gång han vill ha något. Med tiden skulle det kunna göra honom frustrerad. För hur mycket respekt kan ett barn ha för en lättmanipulerad förälder?

Genom att säga nej förbereder du barnet för tonåren och vuxenlivet. Han lär sig då att det kan vara bra att avstå från vissa saker ibland. Om han lär sig det som barn kommer han lättare att kunna säga nej om han blir pressad att ta droger eller ha sex när han kommer upp i tonåren.

Genom att säga nej övar du honom också för vuxenlivet. ”Faktum är att vi [vuxna] inte alltid får det vi vill ha”, skriver filosofie doktor David Walsh. ”Vi gör våra barn en riktig björntjänst när vi lär dem att världen alltid kommer att servera dem det de vill ha på ett silverfat.” *

Fokusera på målet. Du vill att det ska gå bra för ditt barn och att han ska bli en ansvarskännande och känslomässigt stabil vuxen. Men om du ger honom allt han vill ha motarbetar du det målet. I Bibeln står det att om man skämmer bort någon ”alltifrån hans ungdom blir han otacksam senare i livet”. (Ordspråksboken 29:21) Att säga nej är alltså en viktig del av en bra uppfostran. Det kommer att vara till hjälp för ditt barn, inte till skada. (Biblisk princip: Ordspråksboken 19:18)

Var bestämd. Ditt barn är inte din jämlike. Så om du sagt nej finns det ingen anledning att diskutera saken, som om du behövde hans godkännande. Självklart är det så att allteftersom barnen växer behöver de få ”sin uppfattningsförmåga övad till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) Så det är inte fel att resonera med ett barn. Men det är ingen idé att trassla in sig i ändlösa diskussioner med små barn om varför du sagt nej. Ju längre ni håller på, desto mer kommer det att låta som om ditt nej var ett förslag och inte ett beslut. (Biblisk princip: Efesierna 6:1)

Håll fast vid ditt beslut. Ditt barn kanske testar dig genom att gnälla eller tjata. Om det händer när ni är hemma, vad kan du göra då? ”Separera dig från barnet”, rekommenderar boken Loving Without Spoiling. ”Säg: ’Om du är på gnällhumör är det okej, men inte här. Då får du gå till ditt rum. Och du kan stanna kvar där tills det har gått över.’” Först kan det kännas svårt att vara så bestämd – och det kan vara svårt för barnet att acceptera det. Men förmodligen kommer det att gå lättare när han inser att du menar vad du säger. (Biblisk princip: Jakob 5:12)

Var resonlig. Säg inte nej bara för att markera att det är du som bestämmer. Låt i stället din ”resonlighet bli känd”. (Filipperna 4:5) Ibland kanske ditt barn ber om något som är helt rimligt – och utan att tjata. Då kanske du kan säga ja! (Biblisk princip: Kolosserna 3:21)