DET spanska kungahuset ville skapa en kristen stat under en och samma lag. Moriskerna ansågs otrogna, och man menade att själva deras existens var stötande i Guds ögon. Hur skulle man lösa situationen? Efter många år kom man fram till ett beslut: Moriskerna skulle landsförvisas! *

I hundratals år levde de spanska morerna – en muslimsk minoritet som kallades mudéjares – under relativt fredliga förhållanden i områden som kontrollerades av katolikerna. På vissa ställen hade de under en period rätt att leva efter sina egna lagar och seder och utöva sin egen religion.

År 1492 erövrade de katolska monarkerna Ferdinand II och Isabella muslimernas sista fäste på Iberiska halvön, Granada. Vid kapitulationen fick morerna där liknande rättigheter som mudéjarbefolkningen hade. Men snart ökade de katolska ledarna pressen på den muslimska minoriteten i området för att få dem att konvertera. Morerna var upprörda över att man bröt mot gällande  överenskommelser, och 1499 gjorde de uppror. Kronans soldater kväste upproret, och därefter tvingades muslimer i område efter område att antingen konvertera eller lämna landet. Spanjorerna kallade dem som konverterade och stannade i landet för morisker.

År 1526 hade islam förbjudits i hela Spanien, men moriskerna fortsatte i hemlighet att utöva sin religion. Som folk betraktat behöll de sin kulturella identitet.

Till att börja med såg man mellan fingrarna med moriskernas halvhjärtade relation till katolicismen. De fyllde trots allt en viktig funktion i samhället som hantverkare, arbetare och skattebetalare. Men moriskernas generella motvilja mot att integreras ledde till ogillande, och de diskriminerades av både myndigheter och folk i allmänhet. De här fördomarna kan ha underblåsts av kyrkans växande misstanke om att moriskernas konvertering var ett spel för gallerierna.

Snart ersattes tolerans med tvång. År 1567 kungjorde kung Filip II ett förbud mot moriskernas språk, kläder, seder och traditioner. Det här ledde till nya uppror och mer blodspillan.

Enligt Encyclopedia of Latin America blev de styrande i Spanien mer och mer övertygade om att ”moriskerna varken var goda kristna eller lojala undersåtar”. Moriskerna anklagades för att planera en utländsk invasion tillsammans med Spaniens fiender – de berbiska piraterna, de franska protestanterna och turkarna. Fördomar och rädslan för landsförräderi ledde till Filip III:s beslut att förvisa moriskerna 1609. * Under åren som följde blev personer som misstänktes vara morisker trakasserade och förföljda. Det var med sådana här skamliga metoder som Spanien blev helt och hållet katolskt.