Din femårige son leker i rummet intill. * Plötsligt hör du ett kras. Du springer dit och ser en krossad vas bredvid honom. Hans skyldiga min säger allt.

”Var det du som gjorde sönder vasen?”, frågar du strängt.

”Nej, det var inte jag!”, svarar han snabbt.

Det här är inte första gången som du har kommit på din femåring med att ljuga. Behöver du bli orolig?

Det är alltid fel att ljuga. Bibeln säger att Jehova Gud inte godkänner ”en falsk tunga”. (Ordspråksboken 6:16, 17) Lagen som gavs till Israel påbjöd hårda straff för dem som lurade andra. (3 Moseboken 19:11, 12)

Alla lögner är däremot inte lika allvarliga. Vissa lögner har som syfte att skada andra. Andra lögner kan uppstå i stunden när någon känner sig trängd och vill rädda ansiktet eller undvika konsekvenser. (1 Moseboken 18:12–15) Även om det alltid är fel att ljuga är vissa lögner mer allvarliga än andra. Om ditt barn har ljugit, ta då hänsyn till hans ålder och till hans skäl att inte säga sanningen.

Ta itu med problemet från tidig ålder. ”Det är viktigt att barn lär sig att tala sanning, särskilt när det är svårt”, skriver filosofie doktor David Walsh. ”Relationer bygger på tillit, och lögner förstör den tilliten.” *

Överreagera inte. Bara för att ditt barn har ljugit vid något tillfälle betyder det inte att allt hopp är ute. Kom ihåg att Bibeln säger: ”Oförstånd är bundet vid barnets hjärta.” (Ordspråksboken 22:15, Åkeson) Vissa barn visar oförstånd genom att ljuga och tror att det är ett lätt sätt att slippa konsekvenser. Då är det viktigt att du reagerar på rätt sätt.

Försök ta reda på varför ditt barn ljuger. Är han rädd för bestraffning? Vill han inte göra dig besviken? Ditt barn kanske hittar på historier för att imponera på sina vänner. Kan det bero på att han är för liten för att förstå skillnaden på verklighet och fantasi? Om du förstår varför ditt barn ljuger kan du lättare ge bra tillrättavisning. (Biblisk princip: 1 Korinthierna 13:11)

Ibland är ett konstaterande bättre än en fråga. I situationen som nämndes i inledningen förstod föräldern redan hur det låg till men frågade ändå strängt: ”Var det du som gjorde sönder vasen?” Sonen kanske ljög för att han var rädd för att föräldern skulle bli arg. Men i stället för att ställa en anklagande fråga skulle man helt enkelt kunna konstatera: ”Å nej, du gjorde sönder vasen!” Genom att konstatera i stället för att fråga frestar man inte barnet att ljuga, och då gör man det naturligt för honom att alltid tala sanning. (Biblisk princip: Kolosserna 3:9)

Beröm ärlighet. Barn har en naturlig önskan att göra sina föräldrar glada, och det kan du använda till din fördel. Gör klart för ditt barn att ärlighet är viktigt i er familj och att du därför förväntar att han ska vara ärlig. (Biblisk princip: Hebréerna 13:18)

Se till att dina barn förstår att lögner river ner förtroendet och att det kan ta lång tid att bygga upp det igen. Uppmuntra ett gott uppförande genom att berömma honom när han talar sanning. Du skulle till exempel kunna säga: ”Jag är så glad att du är ärlig.”

Var ett bra exempel. Du kan inte förvänta att dina barn ska vara ärliga om de hör dig säga saker som ”Säg att jag inte är hemma” när du inte vill prata med någon i telefon eller ”Jag sjukskriver mig i dag” när du egentligen bara vill slappa. (Biblisk princip: Jakob 3:17)

Använd Bibeln. Den innehåller principer och berättelser från verkliga livet som hjälper oss att vara ärliga. Du kan använda boken Vi lär av den store läraren, som Jehovas vittnen har gett ut, för att lära dina barn bibliska principer. Kapitel 22 heter ”Varför vi inte skall ljuga”. (Se ett utdrag i rutan ” En bok som hjälper dina barn”.)