Bibeln har kraft att förändra människors liv. Vi ska se hur två personer fick uppleva just det. Här är Ricardos och Andres berättelser.

RICARDO: Jag var en lättpåverkad 15-åring som gick med i ett gäng. Och mina nya vänner hade stort inflytande på mig. Jag satte till och med upp som mål att sitta tio år i fängelse! Det låter kanske helt befängt. Men faktum är att där jag växte upp hade man stor respekt för dem som suttit inne i många år. Och jag ville bli som dem.

Som gängmedlem hörde våld, sex och droger till vardagen. En kväll hamnade jag mitt i en skottlossning. Jag var helt övertygad om att jag skulle dö, men jag lyckades komma undan med livet i behåll. Den händelsen fick mig att stanna upp och reflektera över saker och ting. Jag ville inte leva som jag gjorde. Men hur skulle jag kunna vända mitt liv? Och var kunde jag få hjälp?

De flesta av mina släktingar var olyckliga och hade massor av problem. Men så var det inte med en av mina morbröder och hans familj. De var bra människor och levde efter Bibeln. De hade lärt mig att Guds namn är Jehova. Så strax efter skottlossningen bad jag till Jehova. Jag använde hans namn och bad honom hjälpa mig. Jag kunde knappt tro mina ögon när ett Jehovas vittne knackade på min dörr redan dagen därpå! Jag började studera Bibeln med honom.

Men snart dök det upp hinder på vägen. Mina gamla vänner hörde ofta av sig och ville ses. Trots att det kändes svårt, sa jag nej. Jag ville verkligen fortsätta studera Bibeln, och jag är så glad att jag höll fast vid det beslutet! Det förändrade mitt liv totalt och gjorde mig lycklig på riktigt.

Jag vände mig till Gud och sa att jag en gång hade varit villig att spendera tio år i fängelse för att bli en respekterad gängmedlem. Så jag bad att han skulle låta mig undervisa andra på heltid i tio år och ge dem samma hjälp som jag hade fått. Gud besvarade min bön, och nu har jag gjort det i 17 år! Och jag kanske ska tillägga att jag aldrig hamnade i fängelse.

Många av mina gamla vänner avtjänar långa fängelsestraff. Andra är döda. När jag tänker tillbaka på mitt gamla liv känner jag en sådan tacksamhet mot mina släktingar som var Jehovas vittnen. De vågade vara annorlunda och leva efter Bibeln. Den respekt jag känner för dem är så mycket större än den respekt jag en gång hade för mitt gäng. Men framför allt tackar jag Gud för att han har hjälpt mig att få ett så bra liv.

 ANDRES: Jag växte upp i ett fattigt område där droger, utpressning, mord och prostitution hörde till bilden. Pappa gick på kokain och var alkoholist. Han och mamma bråkade konstant och skadade varandra både verbalt och fysiskt.

Jag var inte gammal när jag började dricka och ta droger. Jag höll till på gatan och stal saker som jag sedan sålde. När jag blev lite äldre lärde pappa mig att smuggla in droger och andra olagliga varor från utlandet som jag kunde sälja vidare. Det var väl ett missriktat försök att få en bra relation med mig. Jag tjänade snabba pengar. Men plötsligt en dag stod polisen utanför min dörr. De grep mig, och jag dömdes till fem års fängelse för mordförsök.

En morgon ropades det ut i fängelsets högtalare att alla var välkomna till ett möte som Jehovas vittnen skulle hålla. Jag bestämde mig för att gå dit. Det jag fick höra gjorde stort intryck på mig, så jag började studera Bibeln med Jehovas vittnen. De vattnade inte ur budskapet, utan visade mig Guds höga moralnormer.

Jag insåg att jag behövde hjälp för att kunna göra förändringar, särskilt med tanke på att flera av internerna var emot att jag studerade Bibeln och hotade mig. Jag bad till Jehova om vishet och styrka, och han hjälpte mig verkligen. Jag blev till och med så modig att jag vågade berätta om min tro för flera i fängelset.

När jag skulle bli frisläppt var jag faktiskt så nervös att jag helst hade velat stanna kvar. När jag lämnade fängelset stod flera interner och vinkade adjö. Några av dem sa: ”Åk hem nu, vår lille pastor.”

Det är skrämmande att tänka på hur mitt liv skulle ha sett ut om jag inte hade släppt in Jehova i mitt liv och låtit honom undervisa mig. Jag är så tacksam för att han älskar mig och aldrig såg mig som ett hopplöst fall. *