INTERVJU | RAJESH KALARIA
En hjärnforskare berättar om sin tro
PROFESSOR Rajesh Kalaria arbetar vid Newcastle University i England, och han har forskat på människohjärnan i mer än 40 år. Han trodde tidigare på evolutionsläran. I en intervju med Vakna! berättar han om sitt arbete och varför han började tro på Gud.
Berätta lite om din bakgrund.
Pappa var från Indien, och mamma hade också indiskt påbrå men föddes i Uganda. Deras liv kretsade i mångt och mycket kring hinduiska traditioner. Vi är tre syskon, och jag är mellanbarnet. Vi växte upp i Nairobi i Kenya i ett område med många andra indier.
Vad gjorde dig intresserad av naturvetenskap?
Jag har alltid tyckt om djur. Jag och mina vänner brukade vara ute och campa för att få se djur ute i det vilda. Jag tänkte att jag skulle bli veterinär. Men det blev inte så. I stället hamnade jag på en teknisk högskola i Nairobi, och sedan flyttade jag till England för att läsa vidare. Jag studerade patologi på University of London, och så småningom specialiserade jag mig inom hjärnforskning.
Påverkades dina religiösa uppfattningar av dina studier?
Ja. Ju mer jag studerade, desto svårare blev det att tro på hinduismen och dess bild- och djurdyrkan.
Varför trodde du på evolutionsläran?
Under uppväxten hade jag många omkring mig som trodde att den första människan utvecklades i Afrika, och vi pratade ofta om det i skolan. Både lärare och professorer gav oss dessutom intrycket att alla ansedda forskare trodde på evolutionen.
Varför ändrade du uppfattning om livets ursprung?
Jag hade studerat biologi och anatomi i några år när en student berättade vad Jehovas vittnen hade lärt honom om Bibeln. Det gjorde mig nyfiken. Så när vittnena hade en sammankomst i en lokal på högskolan i Nairobi gick jag dit. Senare berättade två av deras missionärer mer om Bibeln för mig. De trodde på en skapare, som dessutom hade svar på existentiella frågor. Jag tyckte om det, för det lät varken mytiskt eller mystiskt, utan rimligt och logiskt.
Krockade din medicinska utbildning med tron på en skapare?
Nej, tvärtom faktiskt. Jag har läst mycket anatomi och har insett hur otroligt komplexa levande varelser är. Det kändes inte längre rimligt att en blind process åstadkommit så avancerade organismer.
Kan du ge ett exempel?
Jag har forskat på människohjärnan sedan början av 70-talet, och jag upphör aldrig att förvånas över den. Där finns våra tankar och minnen, och därifrån styrs också många av kroppens funktioner. Hjärnan är dessutom centrum för våra sinnen. Den tar emot och tolkar information som kommer både från kroppen och omgivningen.
Hjärnan kan fungera på det här sättet tack vare sina komplexa nätverk av nervceller. Människohjärnans många miljarder nervceller har långa utskott som kallas axon. Axonen fungerar som kommunikationsledningar, och ett enda axon kan skapa tusentals kopplingar till andra nervceller. Signalen tas emot av korta förgrenade utskott som kallas dendriter. Antalet kopplingar i hjärnan är astronomiskt! Och ändå är den här djungeln av nervceller och dendriter välorganiserad och strukturerad. Det är ett ledningsnät utan dess like.
Kan du förklara lite mer?
Ledningarna i hjärnan utvecklas på ett väldigt ordnat sätt medan fostret ligger i magen och även efter födseln. Nervcellerna skickar ut utskott för att nå nervceller som ligger ett par centimeter bort, vilket är ett enormt avstånd i cellvärlden. Och utskottens mål kan vara så specifika som en särskild del av en viss cell.
När ett nytt utskott växer fram ur en nervcell får det hjälp att hitta fram av kemiska vägskyltar som säger ”stopp”, ”kör vidare” eller ”sväng”. Utan vägvisare skulle utskottet snart vara vilse. Hela processen styrs av instruktioner som finns i vårt DNA och är helt genialisk.
Vi är inte ens i närheten av att förstå hur hjärnan fungerar och utvecklas, och vi förstår inte fullt ut hur minnen, känslor och tankar formas. Hjärnan utvecklas på ett underbart sätt och är verkligen sinnrikt utformad. Bara det att hjärnan fungerar är fantastiskt, och jag tycker att det visar att det finns en högre intelligens.
Varför blev du ett Jehovas vittne?
Vittnena hjälpte mig att se bevisen för att Bibeln är Guds ord. Bibeln är alltid korrekt när vetenskapliga ämnen berörs, även om den inte handlar om vetenskap. Den är också full av profetior som har uppfyllts. Dessutom får de som följer den ett bättre liv. Det har jag själv märkt. Jag blev ett Jehovas vittne 1973, och sedan dess har Bibeln varit min vägvisare i livet. Det har gett mig ett rikt och meningsfullt liv.