KAZAKERNA var ursprungligen ett nomadfolk. Än i dag leder många herdar sina hjordar mellan olika betesmarker beroende på årstiden. Under den varma sommaren för de hjordarna till de svala högländerna, och inför den snöiga vintern tar de sig ner till de varmare slätterna.

I dag bor många kazaker i välutvecklade städer, men det forna nomadlivet har präglat både traditioner, mat och hantverk. Poesi och sång har en viktig plats i kazakernas kulturarv, och det har även musik som spelas på traditionella instrument.

Jurtan, det typiska nomadtältet, har blivit en symbol för när människan lever i harmoni med naturen.  Många herdar bor fortfarande i jurtor, och i städerna används de ofta vid speciella tillfällen. De fungerar även som turistlogi och ibland som gallerier där kvinnorna kan visa upp sina broderier, mattor och vävda textilier.

På landsbygden har hästen en alldeles speciell plats i människors hjärtan, och pojkar får lära sig att rida redan från barnsben. Det finns åtminstone 21 ord för häst på kazakiska, vart och ett med sin egen nyans, och fler än 30 ord och uttryck som beskriver färgen på hästens päls. En fin häst är fortfarande en värdefull och uppskattad gåva.

En traditionell måltid innehåller alltid kött och är inte särskilt kryddstark. Två populära drycker är kumys och shubat. Kumys görs av hästmjölk och sägs vara bra för hälsan. Shubat görs av näringsrik kamelmjölk och har en syrlig smak.

Jehovas vittnen har ett avdelningskontor i Almaty, där gäster är välkomna att få en guidad tur.