DE HÄR orden, som skrevs ner för länge sedan av den vise kung Salomo, beskriver hur många känner för livet och evigheten. Kanske är det för att livet är kort och döden är oundviklig som människor århundradena igenom har längtat efter något mer. Otaliga berättelser och legender skildrar människans jakt på ett långt liv.

Tänk till exempel på den sumeriske kungen Gilgamesh. Det finns många fantasifulla legender om hans liv. En av dem, som finns med i Gilgamesh-eposet, skildrar hur han gav sig ut på en farlig resa för att ta reda på hur han skulle kunna undkomma döden, något som han misslyckades med.

På 300-talet f.v.t. försökte alkemister i Kina skapa ett ”livselixir” som skulle förlänga livet. De framställde en dryck spetsad med kvicksilver och arsenik, en dryck som lär ha kostat flera kinesiska kejsare livet. I det medeltida Europa försökte några alkemister göra guld som kroppen kunde smälta, eftersom de trodde att guldets goda korrosionsegenskaper kunde få människor att leva längre.

I dag försöker en del biologer och genetiker lösa åldrandets gåta. Deras ansträngningar visar att drömmen om att besegra åldrandet och döden är lika levande i dag som den alltid har varit. Men vad har sådan forskning gett för resultat?

Forskare som studerar den mänskliga cellen har presenterat över 300 teorier om varför vi blir gamla och dör. På senare år har molekylärbiologer manipulerat gener och proteiner och på så sätt lyckats bromsa åldrandeprocessen hos försöksdjur och mänskliga celler. Sådana framsteg har fått en del förmögna personer att finansiera forskning kring ”problemet med döden”. Vilka områden har man riktat in sig på?

Ett försök att vrida tillbaka den inre klockan. En del biologer tror att åldrandet till stor del har att göra med de yttersta ändarna på våra kromosomer, de så kallade telomererna. Telomererna skyddar den genetiska informationen i cellerna när de delar sig. Men vid varje celldelning förkortas telomererna. Så småningom slutar cellerna dela sig, och det gör att vi åldras.

 Elizabeth Blackburn, som tilldelades ett nobelpris 2009, identifierade tillsammans med sitt team ett enzym som motverkar att telomererna förkortas. Enzymet gör med andra ord att cellens åldrande fördröjs. Men enligt deras rapport är telomererna ”inte magiska livsförlängare – de låter oss inte leva längre än det vi räknar som en normal mänsklig livslängd”.

Cellulär omprogrammering är en annan metod för att motverka åldrandet. När våra celler blir för gamla för att dela sig, kan de sända fel signaler till närliggande immunceller och orsaka inflammationer, sjukdomar och kronisk smärta. På senare tid har forskare i Frankrike kunnat omprogrammera celler från äldre personer, varav en del var över hundra år. Professor Jean-Marc Lemaître, som ledde forskningsteamet, konstaterade att deras arbete visade att cellernas ”åldrandeprocess inte är oåterkallelig”.

Vissa forskare är dock tveksamma till att behandlingar för att motverka åldrandet skulle kunna förlänga livet i någon större utsträckning. Det är sant att den förväntade livslängden har ökat stadigt sedan 1800-talet. Men i första hand beror det på bättre hygien, framgångsrika åtgärder mot smittsamma sjukdomar och användningen av antibiotika och vaccin. En del genetiker tror att människans livslängd mer eller mindre har nått sin naturliga gräns.

För omkring 3 500 år sedan konstaterade bibelskribenten Mose: ”Vårt liv varar 70 år, eller 80 om krafterna räcker till. Men åren fylls av sorger och bekymmer, de försvinner fort, och sedan är vi borta.” (Psalm 90:10) Trots alla ansträngningar att förlänga människans livslängd, så stämmer Moses beskrivning fortfarande ganska bra.

Samtidigt finns det musslor och sjöborrar som kan bli över 200 år, och det ståtliga mammutträdet kan bli över 2 000 år. När vi jämför deras och andra arters livslängd med vår egen, är det inte konstigt om vi undrar: ”Är 70 eller 80 år det enda vi kan hoppas på?”