1. Varför svarar vi på mötena?

 VARFÖR är vi med på mötena? I första hand för att lovprisa Jehova. (Ps. 26:12; 111:1) Men vi är också där för att uppmuntra varandra under de svåra tider vi lever i. (1 Thess. 5:11) Och vi gör båda de här sakerna när vi är med och svarar.

2. När kan vi vara med och svara på mötena?

² Varje vecka har vi möjlighet att vara med och svara. På helgen kan vi vara med och svara på vakttornsstudiet, och på våra veckomöten kan vi ge kommentarer under ”Andliga guldkorn”, församlingens bibelstudium och andra programpunkter med frågor och svar.

3. Vilka utmaningar finns det, och hur kan Hebréerna 10:24, 25 hjälpa oss?

³ Vi vill alla lovprisa Jehova och uppmuntra våra medtroende. Men det finns utmaningar med att svara. Vi kan känna oss nervösa för att göra det eller så får vi inte svara så ofta som vi skulle vilja. Hur kan vi hantera de utmaningarna? Svaret hittar vi i aposteln Paulus brev till hebréerna. När han tog upp hur viktigt det är att vi går på mötena sa han att vi ska fokusera på att ”uppmuntra varandra”. (Läs Hebréerna 10:24, 25.)  Vi kan bli mindre nervösa om vi tänker på att andra blir uppmuntrade även av ett kort svar som är ett uttryck för tro. Och om vi inte får svara så ofta, kan vi vara glada för att de andra i församlingen får möjlighet att vara med. (1 Petr. 3:8)

4. Vilka tre saker ska vi gå igenom i den här artikeln?

⁴ I den här artikeln ska vi först gå igenom hur vi kan uppmuntra varandra i en liten församling, där inte så många är med och svarar. Sedan ska vi gå igenom hur vi kan uppmuntra varandra i en stor församling, där många är med och svarar. Och till slut ska vi titta på hur vi kan se till att det vi säger i våra svar uppmuntrar andra.

5. Hur kan vi uppmuntra varandra om det är få på mötet?

⁵ Ibland kanske brodern som leder mötet inte har så många händer att välja mellan, till exempel i en liten församling eller i en grupp. Han kanske behöver vänta en stund innan det är någon som räcker upp handen. Mötet kan kännas segt, och det är ju inte särskilt uppmuntrande. Vad kan du göra då? Försök att räcka upp handen lite oftare. Då kan det motivera andra att också göra det.

6, 7. Hur kan vi bli mindre nervösa för att svara?

⁶ Känner du dig nervös för att vara med och svara? Det är många som känner precis som du. Men fundera på vad du kan göra för att bli mindre nervös, så att du kan uppmuntra dina bröder och systrar genom att svara. Vad skulle det kunna vara?

⁷ Du kanske kan påminna dig de förslag som har funnits i tidigare nummer av Vakttornet. b Ett sådant förslag är att förbereda sig noga. (Ords. 21:5) Ju bättre insatt du är i materialet, desto lättare blir det att vara med och svara. Ett annat förslag är att försöka ha korta svar. (Ords. 15:23; 17:27) Du blir förmodligen mindre nervös om du inte ska säga så mycket. Det kan också bli lättare för vännerna att hänga med om det är bara en eller två meningar i stället för ett långt svar. När du ger korta svar med egna ord märks det att du är bra förberedd och har förstått tanken i artikeln.

8. Hur ser Jehova på oss?

⁸ Men tänk om du har prövat några av de här förslagen och ändå känner att det är en kamp att svara mer än en eller två gånger. Kom ihåg att Jehova ser hur du anstränger dig och att han älskar dig för det. (Luk. 21:1–4) Han förväntar aldrig att vi ska göra mer än vi kan klara av. (Fil. 4:5) Fundera på vad som känns rimligt för dig, sätt upp ett mål och be om att du ska kunna känna dig lugn. Det målet kanske kan vara att ge ett kort svar.

9. Vad kan vara en utmaning i en stor församling?

⁹ Ibland är det många som räcker upp handen, till exempel i en stor  församling. Och då kanske du inte får svara så ofta som du vill. Så var det för Danielle. c Hon har alltid tyckt om att svara på mötena eftersom det ingår i tillbedjan av Jehova, och hon ser det som ett sätt att uppmuntra andra och stärka sin egen tro. Men när hon flyttade till en större församling fick hon inte svara lika ofta, ibland inte en enda gång under ett helt möte. ”Jag blev frustrerad”, berättar hon. ”Jag kände det som om jag hade gått miste om ett privilegium. Och när det händer gång på gång börjar man ju undra om det är medvetet.”

10. Hur kan vi öka chanserna att få vara med och svara?

¹⁰ Känner du igen dig i det som Danielle berättar? Då kanske du känner för att bara sitta tyst och lyssna på mötet. Men ge inte upp, utan fortsätt försöka svara. Det är bra om du kan förbereda flera svar, för om du inte får svara i början så kommer det ju fler möjligheter att svara längre fram. När du förbereder vakttornsstudiet kan du tänka på hur varje paragraf hör ihop med temat. Då kommer du säkert att ha mycket att bidra med genom hela artikeln. Du kan också förbereda dig lite extra på de paragrafer som tar upp djupare tankar som inte är så lätta att förklara. (1 Kor. 2:10) Varför det? Därför att det kanske är färre som räcker upp handen då. Men vad ska du göra om du har följt de här förslagen och ändå inte får svara på flera möten? Du kanske kan prata med studieledaren före mötet och berätta för honom vilken fråga du skulle vilja svara på.

11. Vilket råd får vi i Filipperna 2:4?

¹¹ Läs Filipperna 2:4. Paulus uppmuntrade de kristna att tänka på andras bästa. Hur kan vi följa det rådet på mötena? Vi kan tänka på att de andra också vill vara med och svara.

12. Vad är ett sätt att uppmuntra andra på mötena? (Se också bilden.)

 ¹² Tänk så här: När du är tillsammans med dina vänner så pratar du ju inte själv hela tiden, utan du vill att de ska vara med i samtalet. Och på liknande sätt vill vi låta så många som möjligt vara med och svara på mötena. Ett av de bästa sätten att uppmuntra våra bröder och systrar är faktiskt att låta dem få möjlighet att uttrycka sin tro. (1 Kor. 10:24) Hur kan vi göra det?

13. Vad kan vi göra för att fler ska få möjlighet att svara?

¹³ Vi kan ha korta svar så att fler får vara med. De äldste och andra erfarna förkunnare kan gå före med gott exempel. Ta inte upp för många tankar, inte ens när du ger ett kort svar. Om du täcker in hela paragrafen, så blir det inte så mycket kvar för de andra att säga. I den här paragrafen, till exempel, finns det två förslag: att ha korta svar och att inte ta med för många tankar. Om du får svara först på den här paragrafen kanske du kan nämna bara det ena förslaget.

14. Vad kan vi behöva tänka på? (Se också bilden.)

¹⁴ Hur ofta ska vi räcka upp handen? Om vi gör det för ofta kan studieledaren känna sig pressad att välja oss fastän det är andra som inte har fått svara än. Och då kanske en del inte vågar räcka upp handen. (Pred. 3:7)

15. a) Hur ska vi reagera om vi inte får svara? b) Hur kan den som leder mötet visa att han tänker på alla? (Se rutan ” Till dig som studieledare”.)

¹⁵ När det är många som räcker upp handen kanske vi inte får svara så ofta som vi skulle vilja. Vi kanske inte får svara en enda gång. Det skulle kunna göra oss besvikna, men vi försöker att inte ta det personligt. (Pred. 7:9)

16. Hur kan vi uppmuntra andra som har svarat?

 ¹⁶ Finns det något mer du kan göra om du inte får svara lika ofta som du skulle vilja? Du kan lyssna noga när de andra svarar och sedan berömma dem efter mötet. De kanske blir lika uppmuntrade av ditt beröm som de skulle ha blivit av det svar som du hade tänkt ge. (Ords. 10:21) Att ge beröm är också ett sätt som vi kan uppmuntra andra på.

17. a) Vad kan föräldrar hjälpa sina barn med? b) Vilka fyra saker kan man göra för att förbereda ett svar enligt videon? (Se fotnoten.)

¹⁷ På vilka andra sätt kan vi uppmuntra varandra på mötena? Om du har barn kanske du kan hjälpa dem att förbereda svar som passar för deras ålder. (Matt. 21:16) Ibland kanske studiet handlar om allvarliga saker, som äktenskapsproblem eller sexualmoral. Men  ofta finns det någon paragraf som ett barn kan svara på. Hjälp också dina barn att förstå att de kanske inte får svara varje gång de räcker upp handen. Då kanske de inte blir så besvikna när andra får svara i stället för dem. (1 Tim. 6:18) d

18. Vad vill vi rikta fokus på när vi svarar? (Ordspråksboken 27:2)

¹⁸ Vi kan alla förbereda svar som upphöjer Jehova och uppmuntrar våra bröder och systrar. (Ords. 25:11) Ibland kanske vi berättar någon erfarenhet som vi har varit med om, men vi vill inte att det vi svarar bara ska handla om oss själva. (Läs Ordspråksboken 27:2; 2 Kor. 10:18) Vi vill rikta fokus på Jehova, på Bibeln och på hans folk som helhet. (Upp. 4:11) Men om frågan till paragrafen öppnar upp för att berätta något personligt, så är det ju bara uppmuntrande att göra det. Vi ser ett exempel på det i nästa paragraf.

19. a) Vad leder det till att vi tänker på andra på mötena? (Romarna 1:11, 12) b) Varför tycker du om att svara på mötena?

¹⁹ Det finns inga strikta regler för hur man svarar, men vi kan alla vara med och bidra till att mötena blir uppmuntrande. Det kanske innebär att vi försöker svara lite oftare. Eller så innebär det att vi är nöjda med de gånger vi får svara och tänker på att andra blir glada över att också få svara. När vi tänker på andras bästa på mötena kan vi alla vara med och ”uppmuntra varandra”. (Läs Romarna 1:11, 12.)