1, 2. a) Hur fick äktenskapet sin början? b) Vad kan den första mannen och kvinnan ha insett om äktenskapet? (Se den inledande bilden.)

ÄKTENSKAPET är en stor del av många människors liv. Genom att se närmare på äktenskapets ursprung och syfte kan vi få hjälp att ha rätt syn på den här relationen och bli lyckligare i vårt eget äktenskap. När Gud hade skapat den förste mannen, Adam, förde han fram djuren till honom för att han skulle ge dem namn. Men ”för mannen fanns ingen hjälpare som ett komplement till honom”. Gud lät därför en djup sömn falla över Adam. Sedan tog han ett av Adams revben, gjorde en kvinna av det och förde henne till honom. (Läs 1 Moseboken 2:20–24.) Vi kan alltså säga att äktenskapet är en gåva från Jehova.

² Många år senare upprepade Jesus det Jehova hade sagt i Edens trädgård: ”En man [skall] lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött.” (Matt. 19:4, 5) Att Gud tog ett revben från Adam för att skapa den första kvinnan måste ha hjälpt det här första paret att förstå att de hörde ihop. Jehovas tanke var aldrig att gifta par skulle  gå skilda vägar eller att någon skulle vara gift med mer än en partner samtidigt.

3. Vilken viktig funktion skulle äktenskapet fylla?

³ Adam var överlycklig över sin hustru, som han senare gav namnet Eva. Hon var en hjälpare och ett komplement åt honom, och tillsammans skulle de varje dag få känna glädje och lycka i sina roller som man och hustru. (1 Mos. 2:18) Äktenskapet skulle fylla en viktig funktion när det gällde Jehovas avsikt att låta hela jorden bli befolkad. (1 Mos. 1:28) Söner och döttrar skulle älska sina föräldrar, men de skulle ändå lämna dem för att gifta sig och bilda egna familjer. Människorna skulle uppfylla jorden till en lagom nivå och utvidga Edens trädgård så att hela jorden blev ett paradis.

4. Vad hände i det första äktenskapet?

⁴ Det första äktenskapet blev olyckligt eftersom både Adam och Eva missbrukade sin fria vilja och vände Jehova ryggen. ”Den ursprunglige ormen”, Satan Djävulen, lurade Eva att tro att hon skulle få speciell kunskap om hon åt frukt från ”trädet för kunskap om gott och ont”. Han sa att om hon gjorde det, skulle hon själv kunna avgöra vad som var gott och vad som var ont. Eva visade att hon inte respekterade Adam som familjens huvud när hon bestämde sig för att äta av frukten utan att först prata med honom. Och Adam var olydig mot Gud och tog emot den frukt hon gav honom. (Upp. 12:9; 1 Mos. 2:9, 16, 17; 3:1–6)

5. Vad kan vi lära oss av Adams och Evas reaktion när Jehova ställde dem till svars för det de hade gjort?

⁵ När Jehova ställde Adam och Eva till svars för det de hade gjort, skyllde Adam på Eva och sa: ”Kvinnan som du gav mig till att vara hos mig, hon gav mig frukt från trädet, och så åt jag.” Och Eva i sin tur sa att ormen hade lurat henne. (1 Mos. 3:12, 13) Vilka klena ursäkter! På grund av deras upproriskhet och olydnad dömde Jehova dem till döden. Det här är verkligen ett varnande exempel för oss. Om ett äktenskap ska bli lyckligt måste både mannen och kvinnan ta ansvar för sina egna handlingar och följa Jehovas vägledning.

6. Hur skulle du förklara 1 Moseboken 3:15?

⁶ Trots det som Satan gjorde i Eden såg Jehova till att mänskligheten fick ett hopp för framtiden. Det kan vi se i Bibelns första profetia. (Läs 1 Moseboken 3:15.) Den första upproriska andevarelsen, Satan, skulle krossas av ”hennes [kvinnans] avkomma”. På det här sättet lät Jehova oss människor få en glimt av det speciella förhållande som råder mellan honom och alla rättfärdiga andevarelser som tjänar honom i himlen. Längre fram blev det tydligt att Jehova skulle sända någon från sin hustrulika organisation för att krossa Djävulen. Genom kvinnans ”avkomma” skulle lydiga människor få just det som Jehova hade tänkt ge det första paret men som de gick miste om – evigt liv här på jorden. (Joh. 3:16)

7. a) Hur har många äktenskap sett ut sedan Adams och Evas uppror? b) Vad förväntas av gifta män och kvinnor enligt Bibeln?

⁷ Adams och Evas uppror gjorde att både deras och alla efterföljande äktenskap påverkades negativt. Eva och hennes kvinnliga avkomlingar skulle till exempel få uppleva svår smärta i samband med förlossningar. Och kvinnor skulle längta efter närhet till sina män, men många män skulle vara hårda och dominanta och till och med utsätta dem för misshandel, precis som vi kan se i många äktenskap i dag. (1 Mos. 3:16)  Enligt Bibeln ska en gift man ta ledningen i sin familj på ett kärleksfullt sätt, och en gift kvinna ska underordna sig sin man. (Ef. 5:33) När gifta par samarbetar och visar kristna egenskaper kan situationer som orsakar slitningar reduceras till ett minimum eller undvikas helt och hållet.

8. Vad vet vi om äktenskapen från Adams dagar fram till den stora översvämningen?

⁸ Innan Adam och Eva dog fick de söner och döttrar. (1 Mos. 5:4) Deras förste son, Kain, gifte sig längre fram med en av sina kvinnliga släktingar. Kains avkomling Lemek var enligt Bibeln den förste som hade två hustrur. (1 Mos. 4:17, 19) Från Adams dagar fram till Noas tid var det bara ett litet antal människor som tillbad Jehova, däribland Abel, Enok och Noa och hans familj. På Noas tid ”lade den sanne Gudens söner märke till människornas döttrar, att de var vackra”, säger Bibeln. Så ”de tog sig hustrur, nämligen alla som de valde ut”. Men det här var emot naturen, och de barn som de här materialiserade änglarna och kvinnorna fick var bastarder. De kallades nefilim och växte upp till våldsamma jättar. Under den här tiden var ”människans ondska ... mycket stor på jorden”, och ”varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar [var] bara ... ond hela tiden”. (1 Mos. 6:1–5)

9. Hur ingrep Jehova mot de onda på Noas tid, och vilken lärdom kan vi dra av det som hände då?

⁹ På Noas tid lät Jehova en stor översvämning komma över jorden för att utplåna de onda. Noa var ”en rättfärdighetens förkunnare” och predikade om det kommande slutet. (2 Petr. 2:5) Men människorna på den tiden lyssnade inte på honom, utan hade fullt upp med allt i vardagen, däribland att ingå äktenskap. Jesus jämförde Noas dagar med vår tid. (Läs Matteus 24:37–39.) De flesta i våra dagar vill inte lyssna på de goda nyheterna om Guds rike som nu blir predikade runt hela jorden innan slutet för den här onda världen kommer. Så vad kan vi lära oss av det Bibeln säger om Noas dagar? Inte ens familjeangelägenheter, som att gifta sig och skaffa barn, får bli så viktiga för oss att vi glömmer att Jehovas dag är nära.

10. a) Vilken syn på sexualmoral blev vanlig i många kulturer? b) Hur var Abraham och Sara fina föredömen?

¹⁰ Noa och hans tre söner var gifta med var sin hustru, men efter den stora översvämningen blev det vanligt med polygami. Sexuell omoral förekom i många kulturer och ingick också i religiösa sedvänjor. När Abram (Abraham) och hans hustru, Saraj (Sara), flyttade till Kanaan, kom de till ett land där människors livsstil var ett hån mot äktenskapet. Invånarna i Sodom och Gomorra var extremt omoraliska, och därför förstörde Jehova de här städerna. Men Abraham tog ledningen i sin familj på ett fint sätt, och Sara var ett gott föredöme när hon underordnade sig sin mans ledning. (Läs 1 Petrus 3:3–6.) Abraham såg till att deras son Isak gifte sig med en kvinna som tillbad Jehova. Och Isak gjorde samma sak för sin son Jakob, vars söner blev stamfäder till Israels 12 stammar.

11. Hur var Moses lag till skydd för israeliterna?

¹¹ Senare ingick Jehova ett förbund med Jakobs avkomlingar, israeliterna. En del av de seder och bruk som rörde äktenskapet och som var vanliga på  patriarkernas tid, till exempel polygami, reglerades i Moses lag. Israeliterna skyddades också andligen genom att de inte fick gifta sig med sådana som tillbad falska gudar. (Läs 5 Moseboken 7:3, 4.) När det uppstod allvarliga problem i äktenskapet var det ofta de äldste som fick hjälpa till. Det fanns också lagar om hur otrohet, svartsjuka och misstänksamhet skulle hanteras. Skilsmässa var tillåtet, men bara inom vissa ramar. En man kunde skilja sig från sin hustru om han upptäckte något ”anstötligt” eller opassande hos henne. (5 Mos. 24:1) Bibeln nämner inte vad det här syftade på, men det är rimligt att utgå från att det inte handlade om bagateller. (3 Mos. 19:18)

12, 13. a) Hur behandlade en del män sina hustrur på Malakis tid? b) Vad händer i vår tid om en döpt person lämnar sin partner för någon annan?

¹² På profeten Malakis tid var det många judiska män som handlade förrädiskt mot sina hustrur och skilde sig av alla möjliga anledningar. De här männen lämnade sin ungdoms hustru och gifte sig kanske i stället med en yngre kvinna eller med någon som inte tjänade Jehova. Även på Jesus tid fanns det judiska män som skilde sig ”på vilken grund som helst”. (Matt. 19:3) Jehova Gud hatade sådana skilsmässor. (Läs Malaki 2:13–16.)

¹³ I vår tid är otrohet i äktenskapet helt oacceptabelt bland Jehovas folk. Men vad händer om en döpt gift broder eller syster begår äktenskapsbrott med någon och efter att ha fått skilsmässa gifter sig med den personen? Om brodern eller systern inte ångrar sitt felaktiga handlingssätt blir han eller hon utesluten för att församlingen ska kunna bevaras andligt ren. (1 Kor. 5:11–13) Han eller hon måste sedan ”frambringa ... frukter som svarar mot sinnesändringen” för att få komma tillbaka till församlingen. (Luk. 3:8; 2 Kor. 2:5–10) Det finns ingen standardmall för när någon kan bli återupptagen, men det här slaget av förrädiskt handlande, som är sällsynt bland Jehovas folk, är trots allt något mycket allvarligt. Det kan ta ganska lång tid – ett år eller mer – för en syndare att bevisa att han eller hon verkligen har ångrat sig. Och den som blir återupptagen i församlingen måste fortfarande avlägga räkenskap ”inför Guds domarsäte”. (Rom. 14:10–12; se Vakttornet för 1 maj 1980, sidan 30, 31.)

14. Vad var syftet med lagen?

¹⁴ Israeliterna stod under lagförbundet i mer än 1 500 år. Moses lag hjälpte dem på många olika sätt. Bland annat fick de upphöjda principer som hjälpte dem att lösa familjeproblem. Lagen var också en ”uppfostrare” som ledde dem till Messias. (Gal. 3:23, 24) När Jesus dog och lagen upphörde att gälla, införde Gud en ny anordning. (Hebr. 8:6) Det innebar att en del av de eftergifter som hade gjorts under Moses lag inte gällde längre.

15. a) Vilken norm för äktenskapet gäller i den kristna församlingen? b) Vilka faktorer bör en kristen väga in om han eller hon funderar på skilsmässa?

¹⁵ Vid ett tillfälle ställde fariséerna en fråga till Jesus om äktenskapet. Jesus sa då att Mose hade gett dem tillåtelse att skilja sig från sina hustrur men att det inte hade varit så från början. (Matt. 19:6–8) Hans svar visade att den norm för äktenskapet som Gud hade satt upp i Eden skulle gälla i den kristna församlingen. (1 Tim. 3:2, 12) Mannen och hustrun  skulle vara ”ett kött”. De skulle hålla ihop och låta kärleken till Jehova och till varandra stärka deras förhållande. En person som tog ut skilsmässa utan att sexuell omoral fanns med i bilden skulle inte vara fri att gifta om sig. (Matt. 19:9) Om någon begår äktenskapsbrott men ångrar sig, kan den oskyldiga parten naturligtvis välja att förlåta den som har syndat. Profeten Hosea förlät av allt att döma sin omoraliska hustru, Gomer, och på liknande sätt var Jehova barmhärtig mot de ångerfulla israeliterna som hade gjort sig skyldiga till andlig otukt. (Hos. 3:1–5) Det kan tilläggas att om någon vet att hans eller hennes partner har varit otrogen men ändå väljer att återuppta det sexuella umgänget med honom eller henne, är det detsamma som att otroheten är förlåten. Då finns det enligt Bibeln inte längre någon grund för skilsmässa.

16. Vad sa Jesus om att vara ogift?

¹⁶ Efter att Jesus hade slagit fast att sexuell omoral var den enda grunden för skilsmässa bland de sanna kristna nämnde han att det finns ”de som har gåvan” att leva som ogifta. Han tillade: ”Den som kan ge rum åt det, han må ge rum åt det.” (Matt. 19:10–12) Många har valt att inte gifta sig för att kunna tjäna Jehova utan att bli distraherade. De är verkligen värda beröm.

17. Vad kan hjälpa en person att avgöra om han eller hon ska gifta sig eller inte?

¹⁷ Vad kan hjälpa en person att avgöra om han eller hon ska förbli ogift eller inte? Man behöver helt enkelt analysera sig själv och komma fram till om man kan ”ge rum åt det”, dvs. om man kan utveckla gåvan att vara ogift. Aposteln Paulus sa att det bästa var att förbli ogift, men han sa också: ”På grund av den så utbredda otukten skall varje man ha sin egen hustru och varje kvinna ha sin egen man.” Sedan tillade han: ”Om de inte har självbehärskning bör de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.” Att man gifter sig kan hindra att ens känslor får en att fastna i vanan att onanera eller att bli indragen i sexuell omoral. Åldern kan också spela in, för Paulus fortsatte: ”Om någon menar att han handlar opassande mot sin jungfrulighet, om denna är förbi ungdomsblomstringen, och det är så det borde ske, så låt honom göra vad han önskar; han syndar inte. Låt dem gifta sig.” (1 Kor. 7:2, 9, 36; 1 Tim. 4:1–3) Men en person bör inte uppmuntras att gifta sig bara för att de sexuella känslorna kan vara extra starka i ungdomsåren. Många yngre är inte mogna nog att ta på sig det ansvar som äktenskapet för med sig.

18, 19. a) Vad bör vara utgångsläget för ett kristet äktenskap? b) Vad ska vi se på i nästa artikel?

¹⁸ Utgångsläget för ett kristet äktenskap bör vara att både mannen och kvinnan är överlämnade åt Jehova och älskar honom av hela sitt hjärta. Det är också viktigt att de älskar varandra så mycket att de vill leva resten av livet tillsammans. Jehova kommer naturligtvis att välsigna dem för att de följer rådet att bara gifta sig ”i Herren”. (1 Kor. 7:39) Och när de väl är gifta kommer de helt säkert att instämma i att Bibeln innehåller de bästa tänkbara råden när det gäller äktenskapet.

¹⁹ Vi lever nu i ”de sista dagarna”, och många saknar de egenskaper som är helt nödvändiga för att ett äktenskap ska bli lyckligt. (2 Tim. 3:1–5) I nästa artikel ska vi se på några bibliska principer som kan hjälpa kristna par att bli lyckliga tillsammans trots alla utmaningar de ställs inför på vägen mot det eviga livet. (Matt. 7:13, 14)