1. Vad måste vi göra för att fullfölja loppet som leder till liv?

VI SOM är kristna deltar i ett lopp som leder till liv. Vi måste alla se till att hålla farten uppe ända tills vi passerar mållinjen, oavsett om vi precis har börjat springa eller om vi har sprungit i många år. Det Paulus sa till de kristna i Filippi kan motivera oss att fortsätta springa ända in i mål. Några av bröderna och systrarna där hade tjänat Jehova i åratal när de fick Paulus brev. De höll ett bra tempo, men Paulus påminde dem om hur viktigt det var med uthållighet. Han sa: ”Jag kämpar mot målet.” Och det ville han att de också skulle göra. (Fil. 3:14)

2. Varför var Paulus ord till filipperna så passande?

² Det Paulus skrev till filipperna var verkligen mitt i prick. Församlingen i Filippi blev förföljd från dag ett. Allt började med att Paulus och Silas kom till Filippi år 50 v.t. Gud hade uppmanat dem: ”Kom över till Makedonien”, och då tog de sig genast dit. (Apg. 16:9) I Filippi träffade de en kvinna som hette Lydia. Hon lyssnade på dem, och ”Jehova öppnade helt hennes hjärta” för de goda nyheterna. (Apg. 16:14) Snart blev hon och alla i hennes hushåll döpta. Den här utvecklingen tyckte inte djävulen om. Några invånare i staden släpade Paulus och Silas till stadens styresmän och anklagade dem för uppvigling. Paulus och Silas blev slagna, fängslade och sedan ombedda att lämna staden. (Apg. 16:16–40) Fick det här dem att ge upp? Absolut inte. Och hur reagerade bröderna och systrarna i den nybildade församlingen? De gjorde det också bra, för de höll ut. De måste ha blivit väldigt uppmuntrade av Paulus och Silas goda exempel.

3. Vad insåg Paulus, och vilka frågor ska vi få svar på?

 ³ Paulus var helt inställd på att kämpa vidare. (2 Kor. 4:16) Han insåg att han behövde fokusera på målet för att kunna fullfölja sitt lopp. Vad kan vi lära oss av honom? Vilka nutida exempel visar att vi kan hålla ut trots prövningar och problem? Och hur kan vårt framtidshopp göra oss ännu mer beslutna att aldrig ge upp?

4. Vad gjorde Paulus för att hålla sig i gång trots sina omständigheter?

⁴ Paulus skrev brevet till filipperna under en period som var väldigt speciell. Han satt i husarrest i Rom, så han hade inte möjlighet att ta sig ut och predika. Men han höll sig upptagen genom att vittna för besökare och skriva uppmuntrande brev till olika församlingar. I dag finns det också många bröder och systrar som inte har möjlighet att lämna sitt hem, men de tar alla chanser de får att vittna för besökare. Många skriver också uppmuntrande brev till människor som inte går att nå på annat sätt.

5. Vad hjälpte Paulus att vara fokuserad på målet enligt Filipperna 3:12–14?

⁵ Paulus lät sig inte distraheras, vare sig av tidigare framgångar eller tidigare misstag. Han sa faktiskt att det var helt avgörande att glömma det som låg bakom honom för att kunna tänka framåt och fullfölja loppet. (Läs Filipperna 3:12–14.) Vad hade kunnat distrahera Paulus? För det första hade Paulus varit väldigt framgångsrik innan han blev kristen. Men i hans ögon var alla sådana framgångar ”som avfall”. (Fil. 3:3–8) För det andra blev han inte handlingsförlamad av skuldkänslor för att han hade förföljt de kristna. Och för det tredje slog han sig inte till ro och tänkte att han redan hade gjort tillräckligt för Jehova. Han lyckades uträtta mycket i tjänsten trots att han blev fängslad, slagen, stenad, led skeppsbrott och ibland saknade både mat och kläder. (2 Kor. 11:23–27) Han visste att det var absolut nödvändigt att fortsätta kämpa oavsett vad han hade varit med om. Det måste vi också göra.

6. Vad är några av de saker ”som ligger bakom” oss?

⁶ Hur kan vi efterlikna Paulus och ”[glömma] det som ligger bakom” oss? En del av oss kanske kämpar med skuldkänslor för sådant som vi har gjort tidigare. Något som verkligen kan uppmuntra oss då är att läsa om Jesus lösenoffer och kanske ha det som studieprojekt. Och om vi studerar, begrundar och ber om det här ämnet kanske vi kan släppa en del onödiga skuldkänslor. Vi kanske också kan sluta straffa oss själva för sådant som Jehova redan har förlåtit. Det finns ytterligare en sak vi kan lära oss av Paulus. En del kanske har avstått från ett välbetalt jobb eller goda karriärmöjligheter för att i stället satsa på sanningen. Då kan vi glömma ”det som ligger bakom” oss genom att aldrig börja längta efter sådant som vi en gång kan ha lämnat. (4 Mos. 11:4–6; Pred. 7:10) ”Det som ligger bakom” oss skulle också kunna innefatta sådant vi har gjort i tjänsten för Jehova eller prövningar som vi har klarat av tidigare. Naturligtvis kan  vi tänka tillbaka på olika situationer då Jehova har hjälpt och stöttat oss, och det kan dra oss närmare honom. Men vi vill aldrig slå oss till ro och tycka att vi redan har gjort tillräckligt för Jehova. (1 Kor. 15:58)

7. Vad måste vi göra för att vinna loppet som leder till liv enligt 1 Korinthierna 9:24–27?

⁷ Paulus hade förstått Jesus uppmaning: ”Kämpa hårt.” (Luk. 13:23, 24) Paulus insåg att han behövde kämpa ända fram till slutet, precis som Jesus hade gjort. Han jämförde därför vårt liv som kristna med ett lopp. (Läs 1 Korinthierna 9:24–27.) En löpare som deltar i ett lopp måste vara fokuserad på målet och undvika distraktioner. Tänk till exempel på en löpare som deltar i ett lopp i stadsmiljö. Banan kanske går längs gator med butiker och annat som kan stjäla hans uppmärksamhet. Kan du tänka dig att han stannar till och tittar i skyltfönstren? Inte om han vill vinna. I loppet som leder till liv måste vi också undvika sådant som distraherar. Om vi är fokuserade på målet och kämpar hårt, som Paulus gjorde, så kommer vi att vinna priset.

8. Vilka tre utmaningar ska vi se närmare på?

⁸ Nu ska vi se närmare på tre olika utmaningar som kan få oss att tappa farten: utdragen väntan, sinande krafter och långvariga prövningar. Vi kan bli styrkta av att se hur andra har klarat av de här utmaningarna. (Fil. 3:17)

9. Hur kan utdragen väntan påverka oss?

⁹ Utdragen väntan. Vi längtar såklart efter att Jehovas fantastiska löften ska infrias. Det gjorde profeten Habackuk också. Han längtade efter att Jehova skulle sätta stopp för ondskan i Juda. Han berättade det för Jehova och fick då uppmaningen att fortsätta vänta. (Hab. 2:3) Det är inte alltid så lätt. När  det vi väntar på verkar dröja kanske vi tappar glöden. Vi skulle till och med kunna bli nedstämda. (Ords. 13:12) Så blev det för en del bröder och systrar i början av 1900-talet. Många smorda förväntade att de skulle komma till himlen 1914. Men det blev inte som de hade trott. Hur hanterade de den här situationen?

10. Hur kunde paret Spatz hantera utdragen väntan?

¹⁰ Vi ska se hur två lojala vänner hanterade den här utmaningen. Broder Royal Spatz var 20 år när han döpte sig 1908. Han var helt övertygad om att han snart skulle komma till himlen. Så när han friade till sin käresta, Pearl, 1911 sa han: ”Du vet vad som kommer att hända 1914. Om vi ska gifta oss måste vi göra det snart!” Gav de upp loppet för liv när de inte fick sin himmelska belöning 1914? Nej, för deras mål i livet var att troget göra Guds vilja, inte att få belöningen. De var helt inställda på att uthålligt fullfölja loppet. Både Royal och Pearl var fullt aktiva i tjänsten för Jehova resten av sitt jordiska liv. Du längtar säkert efter att Jehova ska rentvå sitt namn, bevisa att hans sätt att styra är det bästa och infria alla sina löften. Du kan vara helt övertygad om att det kommer att hända när hans tid är inne. Fram till dess vill vi vara fullt upptagna i tjänsten för Jehova och aldrig låta utdragen väntan få oss att sänka tempot.

11, 12. Hur kan vi fortsätta gå framåt även om krafterna sinar? Ge ett exempel.

¹¹ Sinande krafter. En löpare måste vara fysiskt stark, men det behöver man inte vara för att stärka sin tro och brinna för tjänsten. Många som inte är så fysiskt starka längre är fortfarande helt inställda på att göra sitt bästa för Jehova. (2 Kor. 4:16) När Arthur Secord * var 88 hade han varit på Betel i 55 år, och han hade fått en del hälsoproblem. En dag kom en sköterska in på hans rum, och hon såg på honom och sa med värme i rösten: ”Broder Secord, du har gjort så mycket för Jehova.” Men Arthur hade inte fastnat i det förflutna. Han mötte hennes blick, log och svarade: ”Ja, det är sant. Men det viktigaste är inte vad vi har gjort. Det som räknas är vad vi gör från och med nu.”

¹² Du kanske har tjänat Jehova i många år och märker att du inte längre kan göra  lika mycket som förr på grund av din hälsa. I så fall behöver du inte tappa modet. Du kan vara helt övertygad om att Jehova minns och uppskattar allt du har gjort för honom. (Hebr. 6:10) Och kom ihåg att det inte är hur mycket man gör för Jehova som visar hur mycket man älskar honom. Istället visar vi det genom att göra det vi kan efter våra omständigheter och ha en positiv inställning. (Kol. 3:23) Jehova förstår våra begränsningar och kräver inte att vi ska ge mer än vi kan. (Mark. 12:43, 44)

13. Hur kan familjen Melniks exempel uppmuntra oss att kämpa på även om vi drabbas av många prövningar?

¹³ Långvariga prövningar. En del Jehovas vittnen har fått utstå prövningar och förföljelse i årtionden. Anatolij Melnik * var bara tolv när hans pappa greps, fängslades och deporterades till Sibirien, mer än 700 mil från resten av familjen i Moldavien. Ett år senare blev Anatolij, hans mamma och morföräldrar också deporterade till Sibirien. Senare kunde de börja gå på möten i en by som låg tre mil bort, och de fick pulsa i snön i bitande kyla. Längre fram gifte sig Anatolij med Lidija, och de fick en dotter. När hon bara var ett år dömdes Anatolij till tre års fängelse. Trots alla motgångar har familjen Melnik troget fortsatt framåt i tjänsten för Jehova. Nu är Anatolij 82 år gammal, och han är medlem av avdelningskontorets kommitté i ett land i Centralasien. Vi vill, precis som Anatolij och Lidija, göra allt vi kan i tjänsten för Jehova och fortsätta hålla ut. (Gal. 6:9)

14. Vad insåg Paulus att han behövde göra för att nå målet?

¹⁴ Paulus var helt övertygad om att han skulle kunna fullfölja loppet för liv. Han var smord och såg fram emot att få ”det himmelska liv som Gud” hade kallat honom till. Men han insåg att han behövde fortsätta kämpa för att komma i mål. (Fil. 3:14) Paulus använde en intressant liknelse för att hjälpa filipperna att fortsätta vara fokuserade på målet.

15. Vad sa Paulus om medborgarskap för att uppmuntra filipperna att fortsätta kämpa?

 ¹⁵ Paulus påminde filipperna om att de hade ett medborgarskap i himlen. (Fil. 3:20) Varför gjorde han det? På den tiden var ett romerskt medborgarskap väldigt eftertraktat. * Men smorda kristna hade ett långt bättre medborgarskap som kunde ge dem mycket större fördelar. Det romerska medborgarskapet bleknar i jämförelse. Det var därför Paulus uppmanade filipperna: ”Fortsätt nu bara att uppföra er som medborgare på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om Kristus.” (Fil. 1:27, noten) De smorda i vår tid fortsätter att kämpa för att få sin himmelska belöning, och de är verkligen fina föredömen.

16. Vad måste vi fortsätta göra enligt Filipperna 4:6, 7 oavsett vilket hopp vi har?

¹⁶ Vi måste fortsätta kämpa för att nå målet, oavsett om det är evigt liv i himlen eller på jorden. Vad vi än måste uthärda får vi aldrig börja längta efter det som ligger bakom oss. Inget får hindra oss från att tjäna Jehova. (Fil. 3:16) Det vi väntar på kanske verkar dröja, eller så sinar våra krafter. Vi kanske har uthärdat prövningar och problem i åratal. Oavsett hur din situation ser ut, är det viktigt att du inte är bekymrad för någonting. Be i stället innerligt till Jehova, så kommer han att ge dig en frid du aldrig hade kunnat drömma om. (Läs Filipperna 4:6, 7.)

17. Vad handlar nästa artikel om?

¹⁷ En löpare ger allt när det är dags för slutspurten, och vi vill vara lika målmedvetna i vårt lopp som leder till liv. Vi vill göra vårt bästa efter våra omständigheter för att fortsätta kämpa och blicka framåt mot den underbara framtid Jehova har lovat att ge oss. Vad måste vi göra för att hålla rätt kurs och hitta ett tempo som vi orkar hålla i längden? I nästa artikel ska vi se hur vi kan prioritera rätt och ”avgöra vad som är verkligt viktigt”. (Fil. 1:9, 10)