FINNS det en viss uppgift i församlingen som du gärna skulle vilja ha? Men det kanske redan är någon annan som har den uppgiften. Eller så är det en uppgift som du tidigare har haft, men du har blivit begränsad av ålder, hälsa, ekonomi eller familjeskäl. Eller så har förändringar inom organisationen gjort att du har fått lämna ifrån dig en uppgift som du haft väldigt länge. Du kanske tycker att du inte gör allt du skulle vilja i tjänsten för Jehova. I så fall är det inte konstigt om du känner dig besviken ibland. Men hur kan du undvika att negativa känslor, som missmod eller bitterhet, tar över? Hur kan du behålla glädjen?

Vi kan lära oss något viktigt om glädje av Johannes döparen. Johannes fick fantastiska privilegier, men han hade nog inte trott att hans liv i tjänsten för Jehova skulle bli som det blev. Han predikade om Jesus i ett år, men han satt i fängelse längre än så. Ändå var Johannes glad, och han kunde behålla den känslan resten av livet. Vad hjälpte honom att göra det? Och hur kan vi behålla glädjen även när det inte blir som vi hade tänkt oss?

På våren år 29 v.t. påbörjade Johannes sitt uppdrag att förbereda folket för Messias. Han sa: ”Ändra sinne, för himmelriket har kommit nära.” (Matt. 3:2; Luk. 1:12–17) Många reagerade positivt. Det kom faktiskt folk från när och fjärran för att höra hans budskap, och många ändrade sinne och blev döpta. Johannes varnade också modigt de självgoda religiösa ledarna för vad som skulle hända om de inte ändrade sig. (Matt. 3:5–12) På hösten år 29 fick Johannes döpa Jesus, och det var en höjdpunkt under hans tjänst. Från och med då hjälpte han andra att bli efterföljare till Jesus, den utlovade Messias. (Joh. 1:32–37)

Johannes hade verkligen en unik uppgift, och det var därför Jesus sa: ”Ingen som har blivit född av en kvinna är större än Johannes döparen.” (Matt. 11:11) Och Johannes var utan tvekan glad för de välsignelser han fick.  Många i vår tid har också blivit välsignade med spännande uppgifter. En broder som heter Terry är ett bra exempel på det. Han och hans hustru Sandra har varit i heltidstjänsten i mer än 50 år. Terry säger: ”Jag har haft förmånen att ha många olika uppgifter. Jag har varit pionjär, betelit, specialpionjär, kretstillsyningsman och områdestillsyningsman, och nu är jag specialpionjär igen.” Naturligtvis kan man få mycket glädje av sådana här uppgifter i organisationen. Men som vi ska se av Johannes exempel måste vi själva göra något för att behålla glädjen när våra omständigheter förändras.

Något som hjälpte Johannes att behålla glädjen var att han alltid var tacksam för de privilegier han hade. Vi kan ta ett exempel. Efter Jesus dop fick Johannes färre och färre lärjungar, men Jesus fick fler och fler. Johannes lärjungar var bekymrade för det här och gick till honom och sa: ”Den man ... som du har vittnat om – nu döper han, och alla går till honom.” (Joh. 3:25, 26) Johannes svarade: ”Den som är brudens tilltänkte, han är brudgummen. Men brudgummens vän, som står bredvid honom, känner glädje när han hör brudgummens röst. På samma sätt är jag uppfylld av glädje nu.” (Joh. 3:29) Johannes tävlade inte med Jesus. Och han kände inte att det han gjorde var värdelöst bara för att det Jesus gjorde var viktigare. Johannes var tacksam för att han var ”brudgummens vän”, och därför kunde han behålla glädjen.

Johannes inställning hjälpte honom att vara nöjd och glad trots att hans uppdrag krävde mycket av honom. Han var till exempel nasir från födseln, och därför fick han inte dricka vin. (Luk. 1:15) Jesus sa att ”Johannes ... varken åt eller drack” och tänkte då på hans enkla livsstil. Men Jesus och hans lärjungar var inte nasirer, utan levde ett mer normalt liv. (Matt. 11:18, 19) Johannes kunde inte göra några underverk, men han visste att Jesus lärjungar hade fått den förmågan. Och bland dem fanns några som först hade varit Johannes egna lärjungar. (Matt. 10:1; Joh. 10:41) Men Johannes hakade inte upp sig på de här skillnaderna, utan han var fullt upptagen med det uppdrag han hade fått av Jehova.

Vi kan också behålla glädjen om vi värdesätter det uppdrag vi har just nu i tjänsten för Jehova. Terry, som nämndes tidigare, säger: ”Jag gick in för varje uppdrag jag fick.” När han ser tillbaka på sitt liv i heltidstjänsten säger han: ”Jag har massor av härliga minnen och ångrar ingenting.”

Alla uppgifter i organisationen innebär att vi får vara ”Guds medarbetare”. (1 Kor. 3:9) Om vi stannar upp och tänker på vilken förmån det är kan det ge oss större glädje. Om man har en värdefull släktklenod putsar man den för att den inte ska tappa sin lyster. På liknande sätt måste vi begrunda vilken förmån det är att få samarbeta med Jehova för att inte tappa glädjen. Då kommer vi inte att känna oss frestade att jämföra det vi har offrat med det andra har offrat. Och vi kommer inte att tycka att våra uppgifter är mindre värdefulla än andras. (Gal. 6:4)

Johannes visste förmodligen att hans uppdrag så småningom skulle ta slut, men han trodde kanske inte att det skulle ta slut så abrupt. (Joh. 3:30) Kung Herodes kastade Johannes i fängelse år 30 v.t., sex månader efter att Johannes hade döpt Jesus. Men Johannes fortsatte ändå att stå upp för det som var rätt. (Mark. 6:17–20) Vad hjälpte honom att behålla glädjen när livet vändes upp och ner? Han hade ett andligt perspektiv.

Medan Johannes satt i fängelse fick han höra rapporter om det som Jesus gjorde. (Matt. 11:2; Luk. 7:18) Johannes var helt säker på att Jesus var Messias, men han kanske undrade hur Jesus skulle uppfylla alla profetior om Messias. Han visste till exempel att Messias skulle bli kung. Betydde det att Jesus skulle ta makten snart? Och skulle det  leda till att Johannes blev frisläppt? Johannes ville gärna veta mer om vad Jesus skulle göra, så han skickade två av sina lärjungar för att fråga honom: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?” (Luk. 7:19) Jesus skickade tillbaka dem till Johannes med ett budskap: ”Blinda kan se, rörelsehindrade kan gå, spetälska blir friska, döva kan höra, döda får livet tillbaka och fattiga får höra de goda nyheterna.” (Luk. 7:20–22) När lärjungarna kom tillbaka lyssnade Johannes säkert uppmärksamt när de berättade om hur Jesus hade botat människor.

Johannes blev säkert uppmuntrad av det de berättade. Det bevisade att Jesus uppfyllde profetiorna om Messias. Även om Jesus inte befriade Johannes ur fängelset, så visste Johannes att hans tjänst inte hade varit meningslös. Han kunde vara glad trots omständigheterna.

Om vi precis som Johannes koncentrerar oss på andliga saker kommer vi också att kunna fortsätta tjäna Jehova med tålamod och glädje. (Kol. 1:9–11) Vi kan göra det genom att läsa Bibeln och begrunda det vi läser. Det kommer att påminna oss om att ingenting som vi gör i tjänsten för Jehova är meningslöst. (1 Kor. 15:58) Sandra berättar: ”Jag har kommit närmare Jehova genom att läsa ett kapitel i Bibeln varje dag. Det hjälper mig att tänka mer på honom än på mig själv.” Vi kan också vara intresserade av vad våra vänner runt om i världen gör i tjänsten för Jehova. Det kan hjälpa oss att tänka mindre på oss själva och mer på vad Jehova uträttar. Sandra fortsätter: ”Månadsprogrammen på JW Broadcasting^® gör att vi kommer närmare organisationen, och de hjälper oss att känna glädje i vårt uppdrag.”

Johannes döparen predikade visserligen bara under en kort tid, men han gjorde det med ”Elias ande och kraft”. Och han var precis som Elia ”en människa med samma känslor som vi”. (Luk. 1:17; Jak. 5:17, noten) Om vi efterliknar Johannes och är tacksamma och koncentrerade på andliga saker, så kan vi också behålla glädjen i vår uppgift vad som än händer.