1. Vad hoppas vi att våra släktingar ska göra?

”SÅ FORT jag förstod att det här var sanningen, så ville jag att alla i min familj skulle få vara med i paradiset”, säger en syster som heter Pauline. * ”Och allra helst ville jag att min man, Wayne, och vår son skulle börja tjäna Jehova.” Har du släktingar som ännu inte har lärt känna och börjat älska Jehova? Då känner du säkert likadant för dem som Pauline kände för sin familj.

2. Vilka frågor kommer vi att gå igenom i den här artikeln?

² Vi kan såklart inte tvinga våra släktingar att ta emot sanningen, men vi kan hjälpa dem att bli mer mottagliga för Bibelns budskap. (2 Tim. 3:14, 15) Varför ska vi vittna för våra släktingar? Varför är det viktigt att vara förstående? Vad kan vi göra för att hjälpa dem att börja älska Jehova? Och vad kan vännerna i församlingen göra?

3. Varför ska vi vittna för våra släktingar med tanke på det som står i 2 Petrus 3:9?

³ Jehova kommer snart att ta bort den här världsordningen. Och det är bara de som har ”rätt inställning för att få evigt liv” som får överleva då. (Apg. 13:48) Vi lägger ner mycket tid och energi på att vittna för dem vi inte känner, så det är naturligt att vi också vittnar för vår familj och släkt. Vår kärleksfulle Far, Jehova, ”vill ... inte  att någon ska drabbas av förintelse, utan vill att alla ska få möjlighet att ändra sig”. (Läs 2 Petrus 3:9.)

4. Vilket misstag är det lätt att göra när vi vittnar för våra släktingar?

⁴ Vi måste komma ihåg att det finns både bra och dåliga sätt att vittna på. Det känns kanske självklart att vi är finkänsliga när vi vittnar för någon vi inte känner, men det är lätt hänt att vi är lite väl rättframma när vi vittnar för en släkting.

5. Vad måste vi tänka på när vi vittnar för våra släktingar?

⁵ Många av oss kanske önskar att vi hade varit lite smidigare när vi började vittna för våra släktingar. Paulus gav rådet: ”Se till att ni alltid uttrycker er på ett vänligt sätt och kryddar era ord med salt. Då kommer ni alltid att veta hur ni ska svara andra.” (Kol. 4:5, 6) Det är bra att tänka på det rådet när vi pratar med släktingar. Annars finns det risk att vi stöter bort dem.

6, 7. Varför är det så viktigt att vara förstående?

⁶ Var förstående. Pauline, som nämndes tidigare, säger: ”I början var Bibeln och Gud det enda jag pratade om med min man. Vi pratade aldrig om något annat.” Men Wayne, Paulines man, var inte så insatt i Bibeln och förstod inte vad hon pratade om. Han upplevde det som att det enda hon tänkte på var sin nya religion. Han var rädd att hon höll på att luras in i en farlig sekt.

⁷ Pauline erkänner att hon under en period mest umgicks med vännerna i  församlingen. Kvällar och helger fylldes ofta av tjänst, möten och bjudningar. Hon säger: ”Wayne kunde komma hem till ett tomt hus och känna sig ensam.” Han saknade såklart sin fru och deras son. Han kände inte Paulines nya vänner och tyckte att de verkade viktigare för henne än han. Han hotade med skilsmässa. Vad tycker du Pauline hade kunnat göra annorlunda?

8. Vad gör förmodligen störst intryck på våra släktingar enligt 1 Petrus 3:1, 2?

⁸ Låt ditt uppförande tala. Det som gör störst intryck på våra släktingar är ofta vad vi gör, inte vad vi säger. (Läs 1 Petrus 3:1, 2.) Det kom Pauline också fram till så småningom. ”Jag visste att Wayne älskade oss och egentligen inte ville skiljas”, säger hon. ”Men när han hotade med skilsmässa insåg jag att jag måste börja göra saker på Jehovas sätt. Mitt uppförande var viktigare än det jag sa.” Hon slutade tvinga honom att prata om Bibeln och pratade i stället om vardagliga saker. Wayne märkte att Pauline blev lättare att ha att göra med och att deras son uppförde sig bättre. (Ords. 31:18, 27, 28) Han såg att hela familjen påverkades positivt av att Pauline studerade Bibeln, och det gjorde att han själv blev mer mottaglig för sanningen. (1 Kor. 7:12–14, 16)

9. Varför får vi inte ge upp?

⁹ Ge inte upp. Jehova är vår förebild, och han ger ”gång på gång” människor chansen att ta emot de goda nyheterna  och få evigt liv. (Jer. 44:4) Och Paulus uppmanade Timoteus att fortsätta hjälpa andra. Varför skulle han göra det? Eftersom han då skulle rädda både sig själv och dem som lyssnade på honom. (1 Tim. 4:16) Vi älskar vår familj och våra släktingar och vill att de ska ta till sig sanningarna i Bibeln. Pauline gav inte upp, och så småningom fick det hon sa och gjorde ett gott resultat. Nu tjänar hon och hennes man Jehova tillsammans. De är båda pionjärer, och Wayne är äldste.

10. Varför måste vi ha tålamod?

¹⁰ Ha tålamod. När vi börjar leva efter Guds normer gör vi förändringar i vårt liv och våra trosuppfattningar. Våra släktingar kan ha svårt att acceptera det. Det de märker först är ofta att vi inte längre firar olika högtider eller att vi inte engagerar oss politiskt. En del släktingar kanske blir arga på oss till en början. (Matt. 10:35, 36) Men vi får inte se dem som hopplösa fall. Om vi ger upp och slutar försöka hjälpa dem att förstå sanningen, är det som att vi dömer dem och menar att de inte är värdiga att få evigt liv. Men det är inte upp till oss att döma någon, det är en uppgift som Jehova har gett till Jesus. (Joh. 5:22) Om vi har tålamod kanske våra släktingar så småningom vill lyssna till det vi har att säga. (Se rutan ” Tipsa om vår webbplats”.)

11–13. Vad kan vi lära oss av Alices sätt att bemöta sina föräldrar?

¹¹ Var principfast men ändå smidig. (Ords. 15:2) Vi kan ta Alice som ett exempel. Hon bodde långt ifrån sina föräldrar, som var politiskt aktiva, när hon började studera med Jehovas vittnen. Hon förstod att hon så fort som möjligt måste berätta om sin nya tro. ”Om man väntar med att berätta för sin familj om sin nya tro och sina nya vanor blir chocken bara större.” Hon skrev brev till sin familj och frågade vad de tyckte om olika bibliska ämnen som hon trodde kunde intressera dem, som kärlek. (1 Kor. 13:1–13) Hon berättade hur tacksam hon var för att de hade fostrat och tagit hand om henne. Dessutom skickade hon presenter till dem. När hon besökte dem gjorde hon allt hon kunde för att hjälpa sin mamma i hemmet. Till att börja med var hennes föräldrar inte särskilt positiva till hennes nya religion.

¹² Alice höll fast vid sitt bibelläsningsschema även när hon var hemma hos sina föräldrar. Hon säger: ”Det hjälpte min mamma att förstå hur viktigt jag tycker det är att läsa Bibeln.” Hennes pappa bestämde sig för att ta reda på lite mer om Bibeln för att förstå varför hon hade förändrats, men han var också ute efter att hitta fel. Alice säger: ”Jag gav pappa en bibel och skrev en personlig hälsning till honom i den.” Vad hände? Alices pappa hittade inget att kritisera, utan blev i stället djupt berörd av det han läste.

¹³ Vi måste vara principfasta men smidiga även när vi möter motstånd. (1 Kor. 4:12b) Alice fick till exempel motstånd från sin mamma. ”När jag döpte mig sa mamma att jag var en dålig dotter”, säger Alice. Hur reagerade hon på det? Hon berättar: ”Jag hade kunnat ducka för problemet. Men i stället valde  jag att respektfullt förklara att jag hade bestämt mig för att bli ett vittne och att jag inte tänkte ändra det beslutet. Jag försäkrade mamma om att jag älskade henne. Vi grät båda två, och sedan lagade jag till något gott till henne. Det blev en vändpunkt. Hon började inse att Bibeln gjorde mig till en bättre människa.”

14. Varför ska vi aldrig kompromissa?

¹⁴ Det kan ta tid för våra släktingar att inse hur viktigt det är för oss att tjäna Jehova. Alice fick problem igen när hon bestämde sig för att bli pionjär i stället för att satsa på den karriär hennes föräldrar hade stakat ut för henne. Hennes mamma grät. Men Alice stod på sig. Hon säger: ”Om du kompromissar på ett område kommer din familj troligen att pressa dig på andra områden också. Men om du håller på dina principer och ändå är vänlig, kanske någon av dem faktiskt lyssnar på dig.” Så blev det för Alice. Hennes föräldrar är nu pionjärer, och hennes pappa är äldste.

15. Hur kan andras ”goda gärningar” hjälpa våra släktingar, enligt Matteus 5:14–16 och 1 Petrus 2:12?

¹⁵ Jehova drar människor till sig genom de ”goda gärningar” som hans vittnen gör. (Läs Matteus 5:14–16; 1 Petrus 2:12.) Är du gift med någon som inte är ett Jehovas vittne? Har han eller hon träffat vännerna i församlingen? Pauline, som nämndes förut, bjöd hem vännerna så att hennes man, Wayne, fick lära känna dem. Wayne minns  särskilt hur en broder hjälpte honom att bryta ner hans fördomar om Jehovas vittnen. Han berättar: ”Han tog ledigt från jobbet för att titta på en match på tv tillsammans med mig. Jag tänkte: ’Han är ju normal!’”

16. Varför ska vi bjuda in våra släktingar till mötena?

¹⁶ Ett bra sätt att hjälpa vår familj eller våra släktingar är att bjuda in dem till mötena. (1 Kor. 14:24, 25) Första gången Wayne följde med på ett möte var på minneshögtiden. Det var för att det var ett kort möte och efter arbetstid. Han säger: ”Jag förstod inte vad talet handlade om, men jag kommer ihåg människorna. De kom fram och tog i hand. Jag märkte att de var bra människor.” Det fanns ett par i församlingen som hade tagit Pauline under sina vingar och hjälpt henne med hennes son på mötena och i tjänsten. Så när Wayne så småningom ville veta mer om vad Pauline trodde på, bad han mannen i den familjen att studera Bibeln med honom.

17. Vad får vi aldrig anklaga oss själva för, och varför får vi aldrig ge upp?

¹⁷ Vi hoppas att alla våra släktingar ska börja tjäna Jehova, och vi gör allt vi kan för att hjälpa dem. Men trots det kanske de inte blir vittnen. Det är deras eget beslut, och vi ska inte anklaga oss själva för det. Vi kan aldrig tvinga någon att bli ett vittne. Men underskatta aldrig det du kan göra. Du kan fortsätta visa att du tycker om att tjäna Jehova. Be för dem. Vittna för dem på ett smidigt sätt. Och ge aldrig upp! (Apg. 20:20) Jehova kommer att välsigna det du gör. Och om dina släktingar väljer att lyssna på dig kommer de att bli räddade.