Paulus skrev till de kristna i Thessalonike: ”Om någon inte lyder det vi skriver i detta brev ska ni märka honom.” (2 Thess. 3:14) Tidigare sa vi att den här anvisningen var riktad till de äldste. Om någon i församlingen fortsatte leva på ett sätt som visade att han inte brydde sig om Bibelns principer trots att han hade fått upprepade råd, kunde de äldste välja att hålla ett varnande tal till församlingen. Efter ett sådant tal umgicks förkunnare i församlingen inte med den här personen på fritiden.

Men det behöver göras en justering när det gäller det här. Vi förstår nu att Paulus uppmaning att ”märka” en person är riktad till varje enskild individ i församlingen. Det är alltså inte de äldste som ska ”märka” en person genom att hålla ett varnande tal. Vad ligger till grund för den här justeringen? Vi ska se på sammanhanget till det Paulus skrev.

Paulus skrev att det fanns personer i församlingen som inte levde ”ett skötsamt liv”. De vägrade följa de råd de hade fått från Guds ord. Under ett tidigare besök hade han sagt: ”Vill man inte arbeta ska man inte heller äta.” Men ändå var det några som vägrade arbeta, trots att de kunde. Dessutom lade de sig i sådant som de inte hade att göra med. Hur skulle vännerna i församlingen behandla sådana personer? (2 Thess. 3:6, 10–12)

Paulus skrev att man skulle ”märka” en sådan person. Det grekiska ordet för ”märka” förmedlar tanken på att särskilt lägga märke till den som uppförde sig på det sättet. Paulus riktade sin uppmaning till hela församlingen, inte specifikt till de äldste. (2 Thess. 1:1; 3:6) Så enskilda individer i församlingen som lade märke till att en broder eller syster vägrade att lyssna på råden i Guds ord kunde välja att ”sluta umgås med” honom eller henne.

Betydde det att man skulle behandla den personen på samma sätt som någon som hade blivit avlägsnad ur församlingen? Nej, för Paulus sa: ”Betrakta honom ... som en broder, och fortsätt förmana honom.” Så bröderna och systrarna skulle fortsätta träffa och prata med personen på mötena och i tjänsten, men inte umgås i övrigt. Vad var orsaken till det här? ”För att han ska skämmas”, sa Paulus. Tanken med att en person blev märkt var alltså att han skulle inse att han hade gjort fel och göra förändringar. (2 Thess. 3:14, 15)

Hur kan vi avgöra om vi ska ”märka” någon? Först och främst måste vi tänka på vad Paulus menade med att en person ”inte lever ett skötsamt liv”. Han menade inte en person som gör sådant som går emot någon annans samvete, men som fördenskull inte går emot någon biblisk princip. Och han menade inte en person som enbart har sårat någon annan. Det Paulus syftade på var en person som medvetet valde att gå emot råden i Guds ord.

Om vi märker att en broder eller syster medvetet går emot Bibelns råd a väljer vi att inte umgås med honom eller henne på fritiden. Det här är ett personligt beslut, och därför pratar vi inte om det med andra än vår närmaste familj. Men vi fortsätter att träffa personen på mötena och i tjänsten. Och när han gör förändringar kan vi börja umgås med honom som vanligt igen.