1. Vad kan vi undra när vi tänker på Abrahams starka tro?

 MÅNGA har hört talas om Abraham men vet kanske inte så mycket om honom. Men du känner säkert till en hel del om Abraham. Du kanske vet att Bibeln beskriver honom som en far till alla som har tro. (Rom. 4:11) Men du kanske ändå undrar: Kan jag vara som Abraham och få en lika stark tro på Jehova som han? Det kan du!

2. Varför är det bra att se närmare på Abrahams exempel? (Jakob 2:22, 23)

² Hur kan du få en lika stark tro som Abraham? Vi ska se lite närmare på hans exempel. Abraham gjorde alltid det Jehova bad honom att göra. Han flyttade till ett land långt hemifrån, bodde i tält under många år och var till och med beredd att offra sin son Isak. Abraham gjorde allt det här för att han hade en stark tro. Och tack vare att ”hans tro följdes av gärningar” blev han Jehovas vän. (Läs Jakob 2:22, 23.) Jehova vill att alla ska få en lika stark vänskap med honom, och det gäller även dig. Därför lät han Paulus och Jakob skriva ner olika detaljer i Bibeln som hjälper oss att efterlikna Abraham. Vi ska se närmare på Romarna, kapitel 4, och Jakob, kapitel 2. Båda kapitlen innehåller viktiga lärdomar om Abraham.

3. Vilket bibelställe citerade både Paulus och Jakob?

 ³ Både Paulus och Jakob citerade från 1 Moseboken 15:6, där det står: ”[Abraham] trodde på Jehova, som därför betraktade honom som rättfärdig.” Vad innebär det att vara rättfärdig? Det innebär att Jehova ser en som godkänd, och till och med syndfri. Tänk att Jehova kan räkna en ofullkomlig människa som oskyldig och syndfri! Du vill säkert att Jehova ska se på dig på det sättet, och det kan han. Vi ska se närmare på varför Jehova betraktade Abraham som rättfärdig och vad vi behöver göra för att Jehova ska ha samma syn på oss.

4. Varför är det egentligen omöjligt för oss att vara rättfärdiga?

⁴ Paulus konstaterade i sitt brev till romarna att alla har syndat. (Rom. 3:23) Så hur kan då Jehova godkänna oss och betrakta oss som rättfärdiga? Paulus använde Abraham som exempel för att besvara den frågan.

5. Varför kunde Jehova kalla Abraham rättfärdig? (Romarna 4:2–4)

⁵ När Jehova kallade Abraham rättfärdig bodde Abraham i Kanaan. Hur kunde Jehova se honom som rättfärdig? Var det för att han följde Moses lag? Nej. (Rom. 4:13) Israel fick inte lagen förrän 400 år senare. Så vad var då grunden till att Jehova kunde kalla Abraham rättfärdig? Det var Abrahams tro som gjorde att Jehova i sin generösa omtanke kunde göra det. (Läs Romarna 4:2–4.)

6. Varför kan Jehova kalla en ofullkomlig människa rättfärdig?

⁶ Paulus säger att en person betraktas som rättfärdig av Jehova ”på grund av sin tro”. (Rom. 4:5) Han fortsätter: ”David säger på liknande sätt att den som Gud betraktar som rättfärdig oberoende av gärningar är lycklig: ’Lyckliga är de som har fått sina överträdelser förlåtna och sina synder övertäckta. Lycklig är den som Jehova inte håller ansvarig för de synder han begått.’” (Rom. 4:6–8; Ps. 32:1, 2) Så Jehova förlåter dem som tror på honom, och han täcker över deras synder. Han håller dem inte längre ansvariga för synderna, utan förlåter dem fullständigt. Det är alltså deras tro som gör att Jehova betraktar dem som rättfärdiga.

7. På vilket sätt var de som tjänade Gud på Bibelns tid rättfärdiga?

⁷ Abraham, David och andra som tjänade Jehova var förstås ofullkomliga. Men jämfört med människor runt omkring dem som inte tjänade Jehova hade de en stark tro, och därför kallade Jehova dem rättfärdiga. (Ef. 2:12) Paulus gjorde det tydligt i sitt brev till romarna att man måste ha tro för att kunna bli Jehovas vän. Så var det för Abraham och David, och så är det för oss också.

8, 9. Vilka felaktiga slutsatser har en del dragit av det Paulus och Jakob skrev, och hur kommer det sig?

⁸ I århundraden har det förekommit heta diskussioner inom kristenheten om sambandet mellan tro och gärningar. En del präster och predikanter lär ut att allt du behöver göra för att bli räddad är att tro på Herren Jesus. Du kanske har hört någon av dem säga: ”Tro på Jesus  så blir du frälst.” De kanske till och med använder Paulus ord i Romarna 4:6 som argument, där det sägs att ”Gud betraktar [någon] som rättfärdig oberoende av gärningar”. Å andra sidan finns det de som menar att man kan få frälsning genom att göra goda gärningar och pilgrimsresor. De kanske citerar Jakob 2:24, där det sägs att en människa förklaras rättfärdig ”på grund av gärningar och inte bara genom tro”.

⁹ De här olika åsikterna har fått en del bibelkännare att dra slutsatsen att Paulus och Jakob hade olika syn på vad man måste göra för att få Guds godkännande. Religiösa ledare kan hävda att Paulus lärde ut att man kan förklaras rättfärdig utan gärningar medan Jakob lärde ut att man måste visa sin tro genom gärningar. En teolog uttryckte det så här: ”Jakob förstod inte varför Paulus påstod att man kan förklaras rättfärdig bara genom tro och inte genom gärningar.” b Men det var Jehova som låg bakom både det Paulus och Jakob skrev. (2 Tim. 3:16) Så det måste finnas en enkel förklaring. Och för att hitta den måste man titta på sammanhanget.

10. Vad för slags gärningar syftade Paulus i första hand på? (Romarna 3:21, 28) (Se också bilden.)

¹⁰ Vad var det för gärningar som Paulus pratade om i Romarna, kapitel 3 och 4? Det var i första hand ”laggärningar”, alltså att man följde Moses lag, som israeliterna fick vid berget Sinai. (Läs Romarna 3:21, 28.) Det verkar som att en  del kristna judar på Paulus tid hade svårt att acceptera att Moses lag och de gärningar som krävdes enligt den inte längre gällde. Därför tog Paulus upp Abrahams exempel för att visa att det inte är laggärningar som gör att Jehova betraktar någon som rättfärdig. Det handlar i stället om tro. Och det är uppmuntrande att tänka på, eftersom det visar att vi kan få Jehovas godkännande om vi har tro på honom och hans son, Jesus.

11. Vad för slags gärningar syftade Jakob på?

¹¹ De gärningar som nämns i Jakobs andra kapitel är däremot inte kopplade till Moses lag, utan till sådant som en kristen gör i vardagen. Och det är de gärningarna som visar om man är kristen på riktigt eller inte. Vi ska se på två exempel som Jakob använde.

12. Hur visade Jakob att tro och gärningar hör ihop? (Se också bilden.)

¹² Först pratade Jakob om hur viktigt det är att kristna inte favoriserar vissa människor. Han nämnde ett exempel på en person som var snäll och vänlig mot någon som var rik men som var ovänlig mot någon som var fattig. Jakob sa att en sådan person kanske menade att han hade tro. Men hans gärningar visade det motsatta. (Jak. 2:1–5, 9) Sedan tog Jakob upp ett exempel på någon som såg sin broder eller syster sakna kläder eller mat men sedan inte gjorde någonting. En sådan person kanske menade att han hade tro. Men det var inget som märktes i några gärningar, och därför var en sådan tro värdelös. Jakob skrev: ”En tro utan gärningar är död.” (Jak. 2:14–17)

13. Vilket exempel använde Jakob för att visa att både tro och gärningar behövs? (Jakob 2:25, 26)

 ¹³ Jakob lyfte fram Rahab som ett fint exempel på någon som visade att hon verkligen hade tro. (Läs Jakob 2:25, 26.) Hon hade hört om Jehova och insåg att han var med israeliterna. (Jos. 2:9–11) Och hon visade sin tro genom det hon gjorde. Hon skyddade två israelitiska spioner när deras liv var i fara. Det ledde till att hon förklarades rättfärdig, precis som Abraham, trots att hon var ofullkomlig och icke-israelit. Rahabs exempel lär oss hur viktigt det är att vi visar att vi har tro genom det vi gör.

14. Varför kan man säga att det Paulus och Jakob skrev inte motsäger varandra?

¹⁴ Paulus och Jakob tog helt enkelt upp det här med tro och gärningar ur olika perspektiv. Paulus sa till kristna judar att de aldrig skulle kunna få Jehovas godkännande enbart genom att följa Moses lag. Och Jakob betonade att alla kristna behöver visa sin tro genom att göra gott mot andra.

15. På vilka sätt kan vi visa att vi verkligen har tro? (Se också bilderna.)

¹⁵ Jehova menar inte att vi måste göra exakt det Abraham gjorde för att betraktas som rättfärdiga. Det finns många sätt som vi kan visa vår tro på. Vi kan till exempel få dem som kommer till mötena att känna sig välkomna. Vi kan finnas där för våra bröder och systrar när de behöver det. Och vi kan visa att vi bryr oss om dem i vår familj. Allt det här är sådant som Jehova tycker om och kommer att belöna. (Rom. 15:7; 1 Tim. 5:4, 8;  1 Joh. 3:18) Och ett av de viktigaste sätten vi kan visa att vi har tro är att vara engagerade i tjänsten. (1 Tim. 4:16) Vi kan alla leva vårt liv på ett sätt som visar att vi tror att det kommer att bli som Jehova har lovat och att allt han gör är till vårt bästa. Och då kan vi vara säkra på att vi får vara Jehovas vänner och att han kommer att betrakta oss som rättfärdiga.

16. Hur kunde Abraham hålla hoppet levande?

¹⁶ I Romarna, kapitel 4, lär vi oss något annat viktigt av Abraham: att vi behöver fokusera på vårt hopp. Jehova lovade att ”många folk” skulle bli välsignade genom Abraham. Tänk vilket fantastiskt hopp han hade! (1 Mos. 12:3; 15:5; 17:4; Rom. 4:17) Men när han var 100 år och Sara 90 år så hade de fortfarande inte fått någon son. Det kan ha verkat som att det här löftet inte skulle slå in, så det kan inte ha varit en lätt situation för Abraham. Men ”fastän det såg hopplöst ut höll Abraham hoppet levande, för han hade tro på att han skulle bli far till många nationer”. (Rom. 4:18, 19) Och så småningom blev det här hoppet en verklighet. Han fick sin efterlängtade son Isak. (Rom. 4:20–22)

17. Hur vet vi att vi kan bli godkända av Jehova och bli hans vänner?

¹⁷ Vi kan precis som Abraham få Jehovas godkännande och bli hans vänner. Det här var något som Paulus betonade när han skrev: ”Men orden ’han betraktades som rättfärdig’ skrevs inte bara för ... [Abrahams] skull, utan också för vår skull. Vi kommer nämligen att betraktas som rättfärdiga eftersom vi tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda.” (Rom. 4:23, 24) Precis som Abraham behöver vi ha tro och gärningar. Vi behöver dessutom hopp. Paulus utvecklade det här med vårt hopp i Romarna, kapitel 5, och det är något vi ska se på i nästa artikel.