1–3. a) Hur vet vi att vi kan få vara Guds vänner? b) Vilka individer ska vi studera om i den här artikeln?

I BIBELN står det på tre ställen att Abraham var Jehovas vän. (2 Krön. 20:7; Jes. 41:8; Jak. 2:23) Han är faktiskt den enda person i Bibeln som uttryckligen omnämns på det sättet. Men betyder det att han är den enda människa någonsin som varit Jehovas vän? Nej. Som Bibeln visar kan vi alla få ha Jehova som vän.

² I Bibeln finns många exempel på trogna män och kvinnor som fruktade Jehova, trodde på honom och blev hans vänner. (Läs Psalm 25:14.) Alla de här personerna ingick i det stora ”moln av vittnen” som aposteln Paulus skrev om, och de hade en nära vänskap med Jehova. (Hebr. 12:1)

³ Vi ska nu se närmare på tre av Jehovas nära vänner som Bibeln berättar om: 1) Rut, en lojal ung änka från Moab, 2) Hiskia, en trogen kung i Juda och 3) Maria, Jesus ödmjuka mor. Hur byggde de upp sin vänskap med Gud, och vad kan vi lära oss av deras exempel?

4, 5. Vilket viktigt beslut var Rut tvungen att fatta, och varför var det så svårt? (Se den inledande bilden.)

⁴ Försök se framför dig tre kvinnor, vars kläder fladdrar i vinden när de vandrar över Moabs slätter på väg mot Israel. Kvinnorna är Noomi och hennes svärdöttrar, Rut och Orpa, och alla tre är änkor. Någonstans längs vägen bestämmer sig Orpa för att återvända hem till Moab. Men Noomi är helt inställd på att fortsätta till sitt hemland Israel. Rut måste nu fatta ett av de allra viktigaste besluten i sitt liv. Ska hon återvända till sitt folk i Moab, eller ska hon stanna hos sin svärmor, Noomi, och följa med henne till Betlehem? (Rut 1:1–8, 14)

⁵ Rut kunde lätt ha tänkt att hon hade sin släkt kvar i Moab, till exempel sin mamma och andra anhöriga, och att de kunde ta hand om henne. Moab var hennes hemland, och hon var van vid kulturen, språket och människorna där. Men i Betlehem skulle det bli annorlunda. Det visste Noomi, och därför sa hon åt Rut att stanna i Moab. Noomi kunde inte erbjuda henne vare sig en man eller ett hem. Så vad skulle Rut göra? Orpa hade ju ”vänt tillbaka till sitt folk och sina gudar”. (Rut 1:9–15) Men ville Rut göra det? Nej, det ville hon inte.

6. a) Vilket förståndigt val gjorde Rut? b) Varför sa Boas att Rut hade sökt skydd under Jehovas vingar?

⁶ Förmodligen var det Ruts man eller Noomi som hade hjälpt Rut att lära känna Jehova. Och Jehova var inte alls som Moabs gudar. Rut visste att han förtjänade att bli älskad och tillbedd. Men det räckte inte med att bara veta det. Hon behövde fatta ett beslut. Skulle hon välja att tjäna Jehova? Hon visade vilket förståndigt val hon hade gjort när hon sa till Noomi: ”Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.” (Rut 1:16) Vi blir rörda när vi tänker på Ruts varma känslor för Noomi, men viktigast av allt var att Rut älskade Jehova. Längre fram fick hon beröm av jordägaren Boas för att hon sökte skydd under Jehovas vingar. (Läs Rut 2:12.) Det här får oss kanske att tänka på hur en fågelunge gömmer sig under en av sina föräldrars skyddande vingar. (Ps. 36:7; 91:1–4) Jehova blev som en sådan förälder för Rut. Han belönade henne för hennes tro, och hon behövde aldrig ångra sitt beslut.

7. Vad skulle kunna hjälpa någon som drar sig för att överlämna sig åt Jehova?

⁷ Många som börjar lära känna Jehova tvekar att ta sin tillflykt till honom. De drar sig för att överlämna sig åt honom och bli döpta. Om det är så för dig, har du då stannat upp och frågat dig varför? På sätt och vis kan man säga att alla har någon eller något som sin gud. (Jos. 24:15) Så varför inte välja att tjäna den ende Gud som verkligen är värd vår tillbedjan? När vi överlämnar oss åt Jehova visar vi att vi tror och litar på honom. Och då hjälper han oss att fortsätta tjäna honom vilka problem vi än ställs inför. Det var det han gjorde för Rut.

8. Beskriv Hiskias bakgrund.

⁸ Till skillnad från Rut föddes Hiskia i en nation som var överlämnad åt Jehova. Men det var inte alla israeliter som var trogna mot Jehova. Ta Hiskias far Ahas som exempel. Den här onde kungen vanhelgade templet i Jerusalem och fick folket att tillbe falska gudar. Han lät till och med några av Hiskias bröder  brännas levande som offer åt en avgud. Vilken hemsk barndom Hiskia måste ha haft! (2 Kung. 16:2–4, 10–17; 2 Krön. 28:1–3)

9, 10. a) Varför skulle Hiskia lätt ha kunnat bli bitter? b) Varför har vi ingen anledning att bli bittra på Jehova? c) Varför bör vi inte tänka att vår uppväxt avgör vilken slags person vi kommer att bli?

⁹ Hiskia hade lätt kunnat bli arg och bitter och vänt sig mot Jehova. I vår tid har en del upplevt saker som inte på långa vägar har varit lika svåra som det Hiskia var med om, men de har ansett sig ha goda skäl att bli upprörda på Jehova och hans organisation. (Ords. 19:3) Andra som har fått en dålig start i livet tror att de är dömda att misslyckas eller att upprepa sina föräldrars misstag. (Hes. 18:2, 3) Men är det rätt att tänka så?

¹⁰ Hiskias liv visar tydligt att svaret på den frågan är nej! Vi har aldrig anledning att bli arga och bittra på Jehova, för det är inte han som ligger bakom allt hemskt som människor drabbas av i den här onda världen. (Job 34:10) Som vi vet kan våra föräldrar ha ett starkt inflytande på oss, antingen i positiv eller negativ riktning. (Ords. 22:6; Kol. 3:21) Men det betyder inte att vår uppväxt avgör hur vårt liv kommer att se ut. Tvärtom har Jehova gett oss alla en fantastisk gåva – vår fria vilja. Vi kan alltså välja vad vi ska göra och hur vi ska vara. (5 Mos. 30:19) Hur använde Hiskia den gåvan?

11. Varför var Hiskia en av de bästa kungarna i Juda?

¹¹ Trots att Hiskia var son till en av de värsta kungarna i Juda, blev han själv en av de bästa. (Läs 2 Kungaboken 18:5, 6.) Hans far var ett fruktansvärt dåligt föredöme, men själv valde han att ha andra personer som sina förebilder. Jesaja var profet på den tiden, och även Mika och Hosea. Vi kan föreställa oss hur kung Hiskia med stort intresse lyssnade på deras uttalanden och lät vägledningen från Jehova sjunka ner i sitt hjärta. Det här motiverade honom att ta itu med de hemska missförhållanden som hade uppstått under hans fars styre.  Hiskia renade templet, bad att Gud skulle förlåta folkets synder och förstörde många hedniska gudabilder i en omfattande kampanj mot avgudadyrkan. (2 Krön. 29:1–11, 18–24; 31:1) När Sanherib, kungen i Assyrien, längre fram hotade att angripa Jerusalem var Hiskia ett fantastiskt exempel på att visa tro och mod. Han litade på att Jehova skulle beskydda sitt folk och stärkte dem i både ord och handling. (2 Krön. 32:7, 8) Vid ett tillfälle behövde han bli tillrättavisad för att han hade en högmodig inställning, och då ödmjukade han sig. (2 Krön. 32:24–26) Hiskia är verkligen ett fint föredöme för oss. Hans bakgrund fick varken förstöra hans liv eller beröva honom hans framtid. Han visade i stället att han var Jehovas vän.

12. Hur har många, precis som Hiskia, visat sig vara Jehovas vänner?

¹² Eftersom vi lever i en hård och kall värld är det tyvärr många barn som växer upp med föräldrar som varken älskar dem eller tar hand om dem. (2 Tim. 3:1–5) Många av våra bröder och systrar har haft tragiska hemförhållanden, men de har ändå byggt upp en nära vänskap med Jehova. I likhet med Hiskia visar de att deras förflutna inte behöver styra hur deras framtid ska bli. Gud har ju gett oss en fri vilja, och vi är mycket glada över att få använda den gåvan till att tjäna honom och ge honom ära, precis som Hiskia gjorde.

13, 14. Hur kan Maria ha tänkt när Gabriel pratade med henne, men vad sa hon?

¹³ Många hundra år efter Hiskias dagar fick en ödmjuk ung kvinna från Nasaret uppleva en unik vänskap med Jehova, och hon fick även en unik uppgift. Hon skulle bli gravid och få föda och uppfostra Guds egen son! Jehova måste verkligen ha älskat Maria och litat på henne eftersom han gav henne ett så viktigt ansvar. Men hur reagerade hon när hon fick veta att hon skulle få den här uppgiften?

¹⁴ Det kan vara lätt att bara tänka att allt det här måste ha känts fantastiskt för Maria. Men vad kan ha gjort det svårt för henne att hantera sin situation? Ängeln Gabriel sa till exempel att hon skulle bli gravid genom ett underverk, utan att ha sexuellt umgänge med en man. Men han erbjöd sig inte att gå till hennes familj och grannar och förklara hur hon skulle bli gravid. Vad skulle folk tro? Maria måste också ha undrat hur Josef, som hon var förlovad med, skulle reagera. Hur skulle hon få honom att förstå att hon inte hade varit otrogen? Dessutom hade hon fått ansvaret att uppfostra och ta hand om Guds son!  Det är omöjligt att veta vilka tankar som for genom Marias huvud när Gabriel pratade med henne, men det vi vet är att hon sa: ”Se! Jehovas slavinna! Må det ske med mig som du har sagt.” (Luk. 1:26–38)

15. Varför är Marias tro så enastående?

¹⁵ Maria hade verkligen en enastående tro! Precis som en slavinna på den tiden stod till sin herres tjänst, så ville Maria tjäna Jehova på det sätt som han ansåg var lämpligt, och hon var redo att göra vad hon än blev ombedd att göra. Hon litade på att Jehova skulle ta hand om henne och beskydda henne. Hur hade hon fått så stark tro? Tro är ett resultat av en persons ansträngningar och Jehovas välsignelse – det är inget man föds med. (Gal. 5:22; Ef. 2:8) Hur vet vi att Maria ansträngde sig för att stärka sin tro? Den slutsatsen kan vi dra när vi tänker på hur hon lyssnade och vad hon sa.

16. Vad visar att Maria var bra på att lyssna?

¹⁶ Hur Maria lyssnade. Som Bibeln visar är det bra att man är ”snar till att höra, sen till att tala”. (Jak. 1:19) Var Maria bra på att lyssna? Ja, som Bibeln visar lyssnade hon mycket uppmärksamt när hon fick höra sådant som hade djup andlig innebörd, och hon tog sig också tid att meditera över det hon hade hört. När Jesus var nyfödd fick Maria höra några ödmjuka herdar framföra ett budskap från en ängel. Och när Jesus var 12 år sa han något som gjorde stort intryck på henne. I båda de här fallen lyssnade hon noga, och sedan tänkte hon igenom det som hade sagts och lade det på minnet. (Läs Lukas 2:16–19, 49, 51.)

17. Vad visar Marias ord om hur hon var som person?

¹⁷ Vad Maria sa. Det är inte mycket av det Maria sa som finns med i Bibeln. Hennes längsta uttalande hittar vi i Lukas 1:46–55. De här orden visar att hon kände till Skrifterna mycket väl. Det hon sa påminner en hel del om det Hanna, profeten Samuels mamma, sa i en bön. (1 Sam. 2:1–10) Enligt en beräkning hänvisade Maria till Guds ord över 20 gånger vid det här tillfället. Vi förstår att hon gärna pratade om de dyrbara sanningar hon bar i sitt hjärta och som hon hade lärt sig av sin bäste vän, Jehova.

18. Hur kan vi efterlikna Marias tro?

¹⁸ Precis som Maria kan vi ibland få uppgifter av Jehova som vi tycker känns riktigt svåra. Men då är det bra om vi följer hennes exempel och ödmjukt litar på att Jehova kommer att hjälpa oss med vår uppgift. Vi kan efterlikna Marias tro genom att lyssna uppmärksamt på Jehova, noga tänka igenom det han lär oss om sig själv och sina avsikter och även berätta för andra om de här fina sanningarna. (Ps. 77:11, 12; Luk. 8:18; Rom. 10:15)

19. Vad kan vi vara säkra på om vi försöker efterlikna de enastående exempel på tro som finns i Bibeln?

¹⁹ Det är ingen tvekan om att Rut, Hiskia och Maria var Jehovas vänner, precis som Abraham var före dem. Tillsammans med alla som Paulus omnämnde som ett stort ”moln av vittnen” har de och många andra trogna tjänare genom tiderna haft den stora förmånen att få vara nära vänner med Jehova. Vi vill därför fortsätta att inspireras av de här underbara exemplen på att visa tro. (Hebr. 6:11, 12) När vi gör det kan vi se fram emot den fantastiska belöningen att få vara Jehovas vänner för evigt!