ENLIGT lagen till israeliterna var både turturduvor och andra duvor godkända som offer åt Jehova. I lagarna som handlar om offer nämndes alltid ”turturduvor” och ”unga duvor” tillsammans, och de var likvärdiga. (3 Mos. 1:14; 12:8; 14:30) Varför var det bra? En anledning var att man inte alltid kunde få tag på turturduvor. Hur kom det sig?

Turturduvor är flyttfåglar, och de finns i hela Israel under sommarmånaderna. I oktober flyttar de söderut till varmare breddgrader, och de återvänder till Israel på våren. (Höga v. 2:11, 12; Jer. 8:7) Så det skulle ha varit svårt för israeliterna som levde på Bibelns tid att offra turturduvor under vintermånaderna.

Men andra duvarter fanns i Israel året runt, eftersom många av dem är stannfåglar. Dessutom hade man duvor som husdjur. (Jämför Johannes 2:14, 16.) Enligt en bok om Bibelns växter och djur så ”hade alla byar och städer i Palestina tamduvor. Varje hushåll hade sitt eget duvslag, eller hål i väggen, där fåglarna kunde bo.” (Harry J. Baerg, 1989: Bible Plants and Animals) (Jämför Jesaja 60:8.)

Att israeliterna kunde offra fåglar som var tillgängliga året runt visade att Jehova är både kärleksfull och resonlig.