1, 2. a) Vad ser Jehova när miljoner människor samlas till Herrens kvällsmåltid? (Se bilden på framsidan.) b) Vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

FÖRESTÄLL dig vad Jehova ser när miljoner människor samlas till Herrens kvällsmåltid världen över. Han ser inte bara ett stort antal människor, utan han lägger också märke till varje individ som är närvarande. Han ser till exempel dem som troget kommer år efter år. En del av dem kanske kommer trots svårt motstånd. Andra går inte regelbundet på våra möten, men de känner att just minneshögtiden är ett måste. Jehova lägger också märke till dem som kommer för första gången, kanske av ren nyfikenhet.

² Det gläder verkligen Jehova att så många kommer till minneshögtiden. (Luk. 22:19) Men för honom är inte antalet det viktigaste. Han är mer intresserad av motivet. I den här artikeln ska vi ta upp en viktig fråga: Varför är vi med inte bara på minneshögtiden varje år, utan även på alla andra möten som Jehova anordnar för dem som älskar honom?

3, 4. a) Varför går vi på mötena? b) Vad säger vår mötesnärvaro om oss? c) Varför är det så viktigt att vi inte missar minneshögtiden, med tanke på det som står i 1 Korinthierna 11:23–26?

³ Det viktigaste skälet till att vi är med vid våra möten är att det ingår i vår tillbedjan. Men vi är också där för att bli undervisade av Jehova. Stolta människor tror inte att de behöver någon undervisning. (3 Joh. 9) Vi däremot vill inget hellre än att bli undervisade av Jehova och den organisation som han använder. (Jes. 30:20; Joh. 6:45)

 ⁴ Vår mötesnärvaro visar att vi är ödmjuka och villiga att ta emot undervisning. Och vid minneshögtiden samlas vi inte bara av pliktkänsla, utan också för att vi ödmjukt vill följa Jesus uppmaning: ”Fortsätt göra detta till minne av mig.” (Läs 1 Korinthierna 11:23–26.) Detta möte stärker vårt hopp för framtiden och påminner oss om hur mycket Jehova älskar oss. Men Jehova vet att vi behöver få sådan uppmuntran mer än en gång om året, och därför ordnar han med möten varje vecka och uppmanar oss att komma till dem. Vår ödmjukhet får oss att följa den uppmaningen. Vi lägger ner många timmar varje vecka på att förbereda oss för mötena och vara med vid dem.

5. Varför reagerar ödmjuka människor positivt på Jehovas inbjudan?

⁵ Varje år tackar många ödmjuka människor ja till Jehovas inbjudan att bli undervisade av honom. (Jes. 50:4) De uppskattar minneshögtiden och börjar besöka våra andra möten. (Sak. 8:20–23) Vi tycker alla om att få utbildning och vägledning av Jehova, vår ”hjälpare och räddare”. (Ps. 40:17) Ja, vad skulle kunna vara bättre eller viktigare än att ta emot en inbjudan att bli undervisad av Jehova och hans älskade son, Jesus? (Matt. 17:5; 18:20; 28:20)

6. Hur hjälpte ödmjukhet en man att komma till minneshögtiden?

⁶ Varje år gör vi en satsning och försöker inbjuda så många som möjligt till minneshögtiden. Många ödmjuka människor är verkligen glada över att de har tackat ja till den inbjudan. Vi kan ta ett exempel. För flera år sedan lämnade en broder en inbjudan till minneshögtiden till en man, men mannen sa att han inte kunde komma. Så brodern blev verkligen förvånad när han på kvällen för minneshögtiden ändå fick se den här mannen komma in i Rikets sal. Mannen blev så imponerad av det varma mottagande han fick att han började gå på våra möten varje vecka. Han missade faktiskt bara tre möten under året som följde. Vad var det som gjorde att han reagerade så positivt? Det var att han var ödmjuk nog att ändra sig. Brodern som hade inbjudit honom sa längre fram: ”Han är en mycket ödmjuk människa.” Det är tydligt att Jehova drog den här mannen till sig, och han är nu en döpt broder. (2 Sam. 22:28; Joh. 6:44)

7. På vilket sätt kan det vi lär oss på mötena och under vår bibelläsning hjälpa oss att vara ödmjuka?

⁷ Det vi lär oss på mötena och det vi läser i Bibeln kan hjälpa oss att vara ödmjuka. Under veckorna före minneshögtiden handlar mötena ofta om vilket exempel Jesus var och vilken ödmjukhet han visade genom att ge sitt liv som en lösen. Och dagarna före minneshögtiden uppmanas vi att läsa i Bibeln om händelserna kring Jesus död och uppståndelse. Det vi lär oss på dessa möten och under bibelläsningen fördjupar vår tacksamhet för det offer Jesus frambar för vår skull. Och det gör att vi vill efterlikna hans ödmjuka inställning och göra Jehovas vilja, även när det inte är så lätt. (Luk. 22:41, 42)

8. Hur visade Jesus mod?

⁸ Vi försöker också efterlikna Jesus genom att vara modiga. Tänk vilket mod  han visade dagarna före sin död. Han var fullt medveten om att hans fiender snart skulle förödmjuka honom, misshandla honom och avrätta honom. (Matt. 20:17–19) Ändå var han villig att modigt möta döden. När tiden var inne sa han till sina trogna apostlar, som var med honom i Getsemane: ”Res er upp, vi ska gå nu. Min förrädare närmar sig.” (Matt. 26:36, 46) Och när beväpnade män kom för att gripa honom gick han fram till dem, talade om vem han var och sa att de skulle låta apostlarna gå. (Joh. 18:3–8) Vilket mod! I vår tid försöker de smorda kristna och de andra fåren efterlikna Jesus och visa mod. Hur då?

9. a) Varför kan vi behöva vara modiga för att komma till våra möten regelbundet? b) Hur kan vårt exempel påverka vänner som sitter i fängelse?

⁹ Det kan krävas mod att regelbundet vara med vid mötena under svåra omständigheter. En del av våra bröder och systrar kommer till mötena trots att de kämpar med sorg, missmod eller hälsoproblem. Andra kommer trots motstånd från familjen eller från myndigheter. Tänk ett ögonblick på hur vårt exempel påverkar våra vänner som sitter i fängelse för sin tro. (Hebr. 13:3) När de hör att vi fortsätter tjäna Jehova trots prövningar får de styrka att vara trogna, modiga och principfasta. Paulus var med om något liknande. När han satt i fängelse i Rom blev han glad över att få höra att hans medtroende lojalt tjänade Gud. (Fil. 1:3–5, 12–14) Strax före eller strax efter sin frigivning skrev han brevet till hebréerna. I det brevet uppmanade han sina trogna medkristna att fortsätta ”visa broderskärlek” och att aldrig vara borta från mötena. (Hebr. 10:24, 25; 13:1)

10, 11. a) Vilka vill vi bjuda in till minneshögtiden? b) Varför vill vi göra det, med tanke på det som sägs i Efesierna 1:7?

¹⁰ Vi visar mod när vi inbjuder släktingar, arbetskamrater och grannar till minneshögtiden. Varför bjuder vi in dem? Vi är ju själva så tacksamma för det Jehova och Jesus har gjort för oss, så därför kan vi inte låta bli att inbjuda andra till det mötet. Vi vill att de också ska få veta hur de kan få nytta av Jehovas ”generösa omtanke” genom återlösningen. (Läs Efesierna 1:7; Upp. 22:17)

¹¹ När vi är modiga och kommer tillsammans på mötena visar vi också en annan fin egenskap, en egenskap som både Jehova och hans son visar på ett enastående sätt.

12. a) Hur gör mötena att vår kärlek till Jehova och Jesus växer sig starkare? b) Hur kan vi efterlikna Jesus enligt 2 Korinthierna 5:14, 15?

¹² Vår kärlek till Jehova och till Jesus får oss att komma till mötena. Och det vi lär oss där gör att den kärleken växer sig ännu starkare. På mötena blir vi  regelbundet påminda om vad Jehova och Jesus har gjort för oss. (Rom. 5:8) Särskilt vid minneshögtiden påminns vi om hur djup deras kärlek är, även till dem som ännu inte inser värdet av återlösningen. Vi fylls av tacksamhet och försöker därför efterlikna Jesus i vårt sätt att leva varje dag. (Läs 2 Korinthierna 5:14, 15.) Våra tacksamma hjärtan får oss också att vilja lovprisa Jehova för lösenanordningen. Det kan vi bland annat göra genom att vara med och svara på mötena.

13. Hur kan vi visa hur mycket vi älskar Jehova och Jesus? Förklara.

¹³ Vi kan visa hur mycket vi älskar Jehova och hans son genom att villigt göra uppoffringar för dem. Ofta måste vi välja bort annat för att kunna vara med på mötena. Många församlingar har veckomötet på en vardag, då många av oss är rätt trötta efter en arbetsdag. Och ett annat möte hålls på helgen, då andra människor vilar och tar igen sig. Lägger Jehova märke till att vi tar oss i väg till mötena trots att vi är trötta? Det gör han absolut! Han ser det och sätter verkligen värde på alla våra ansträngningar att komma till mötena. (Mark. 12:41–44)

14. Hur var Jesus ett föredöme i att visa självuppoffrande kärlek?

¹⁴ Jesus var ett föredöme i att visa självuppoffrande kärlek. Han var inte bara villig att dö för sina efterföljare, utan också att leva varje dag på ett sätt som visade att han satte deras intressen framför sina egna. Han tog sig tid för dem även när han kände sig fysiskt trött eller känslomässigt pressad. (Luk. 22:39–46) Och han var inriktad på vad han kunde ge andra, inte på vad han själv kunde få. (Matt. 20:28) När vi har en sådan kärlek till Jehova och våra bröder kommer vi att göra allt vi kan för att vara med vid minneshögtiden och alla andra församlingsmöten.

15. Vilka vill vi i första hand hjälpa?

¹⁵ Vi tillhör den enda sanna kristna församlingen, en familj av andliga bröder och systrar, och vi vill använda så mycket tid som möjligt till att bjuda in nya till den gemenskapen. Men i första hand vill  vi hjälpa dem som är ”våra bröder och systrar i tron” men som har blivit overksamma. (Gal. 6:10) Vi visar att vi älskar dem genom att uppmuntra dem att komma till mötena, och särskilt till minneshögtiden. Precis som Jehova och Jesus blir vi väldigt glada när någon som har varit overksam kommer tillbaka till Jehova, vår kärleksfulle Far och Herde. (Matt. 18:14)

16. a) Hur kan vi uppmuntra varandra, och vilken nytta får vi av våra möten? b) Varför är det här en bra tid på året att tänka på Jesus ord i Johannes 3:16?

¹⁶ Inbjud under de kommande veckorna så många som möjligt att vara med vid minneshögtiden den 19 april 2019. (Se rutan ”Kommer du att bjuda in dem?”) Och låt oss alltid uppmuntra varandra genom att regelbundet komma till alla de möten som Jehova ger oss. Slutet för den här världsordningen närmar sig, så vi behöver våra möten för att kunna fortsätta vara ödmjuka, modiga och kärleksfulla. (1 Thess. 5:8–11) Vi vill av hela vårt hjärta visa hur vi känner för Jehova och Jesus, som har visat oss en sådan oerhörd kärlek! (Läs Johannes 3:16.)