Genom profeten Hesekiel förutsade Jehova att israeliterna skulle få återvända till det utlovade landet och bli förenade som nation igen. De här orden var också en förutsägelse om att de som tillber Gud under de sista dagarna skulle bli förenade som ett enda folk.

Jehova uppmanade Hesekiel att skriva på två olika stavar. På den ena skulle det stå: ”För Juda och för Israels söner, hans medbröder”, och på den andra: ”För Josef, Efraims stav, och hela Israels hus, hans medbröder.” De två stavarna skulle bli ”en enda stav” i Hesekiels hand. (Hes. 37:15–17)

 Vad representerar Efraim? Den förste kungen i det norra tiostammarsriket var Jerobeam, och han kom från Efraims stam, som hade blivit den mest framträdande stammen. (5 Mos. 33:13, 17; 1 Kung. 11:26) Den utgick från Josefs son Efraim. (4 Mos. 1:32, 33) Josef hade fått en särskild välsignelse av sin far, Jakob. Det var därför passande att staven som kallades ”Efraims stav” representerade tiostammarsriket. År 740 f.v.t., långt innan Hesekiel fick skriva ner profetian om de två stavarna, besegrade assyrierna nordriket Israel och förde folket i fångenskap. (2 Kung. 17:6) Många år senare besegrades assyrierna av babylonierna. Så när Hesekiel skrev ner sin profetia var de flesta israeliterna kringspridda i det babyloniska riket.

År 607 besegrade babylonierna det södra tvåstammarsriket och förde folket, och kanske även kvarvarande från nordriket Israel, i landsflykt till Babylon. Kungarna i Judas släktlinje hade härskat över de här två stammarna, och prästerskapet förknippades med dem eftersom prästerna tjänade i templet i Jerusalem. (2 Krön. 11:13, 14; 34:30) Därför var det passande att staven ”för Juda” representerade tvåstammarsriket.

När sammanfördes de här två symboliska stavarna? Det inträffade år 537, när israeliterna återvände till Jerusalem för att återuppbygga templet. Representanter från både tvåstammarsriket och tiostammarsriket återvände tillsammans från landsflykten. Israeliterna var inte längre splittrade. (Hes. 37:21, 22) De tillbad Jehova gemensamt igen. Det här återförenandet hade också förutsagts av profeterna Jesaja och Jeremia. (Jes. 11:12, 13; Jer. 31:1, 6, 31)

Vilken viktig lärdom som gäller den sanna tillbedjan betonas genom den här profetian? Jo, att Jehova ska få alla som tillber honom att ”bli ett”. (Hes. 37:18, 19) Har det här löftet gått i uppfyllelse i vår tid? Ja. Profetian började uppfyllas 1919 när Guds folk gradvis blev reorganiserat och återförenat. Satans försök att en gång för alla splittra Jehovas tjänare hade omintetgjorts.

På den tiden hade de flesta bland Guds folk hoppet att få bli kungar och präster tillsammans med Jesus i himlen. (Upp. 20:6) I symbolisk mening var de som staven för Juda. Men allteftersom tiden gick började fler och fler med ett jordiskt hopp ansluta sig till de här andliga judarna. (Sak. 8:23) De var som staven ”för Josef” och hade inte hoppet att få härska tillsammans med Jesus.

I dag tjänar de här båda grupperna Jehova tillsammans under en enda kung, Jesus Kristus, som i Hesekiels profetia omtalas som ”min tjänare David”. (Hes. 37:24, 25) Jesus bad att alla hans efterföljare skulle ”vara ett” precis som hans Far är förenad med honom och han är förenad med sin Far. * (Joh. 17:20, 21) Jesus förutsade också att hans lilla hjord av smorda efterföljare och hans ”andra får” skulle ”bli en enda hjord”. De skulle alla vara under ”en enda herde”. (Joh. 10:16) Jesus ord beskriver verkligen den andliga enhet som Jehovas tjänare upplever i dag, oavsett vilket framtidshopp de har.