1. Illustrera varför det är så viktigt att vi är medvetna om vilken tid vi lever i och vad som händer runt omkring oss. (Se den inledande bilden.)

FEM, fyra, tre, två, ett! När vi är på sammankomst och ser klockan på storbildsskärmen räkna ner vet vi att det är dags att hitta vår plats, så att vi kan sitta och njuta av musiken som inleder varje session. Då är det tid att i lugn och ro lyssna på Vakttornets orkester och framför allt förbereda vårt hjärta och sinne för programmet som väntar. Men tänk om några av de närvarande inte är uppmärksamma på att programmet börjar, utan strosar omkring eller står och pratar med sina vänner. De har uppenbarligen inte koll på tiden och på vad som händer runt omkring dem – ordföranden är på podiet, musiken spelar och vännerna har satt sig. Den här tänkta situationen kan vi föra över på en mycket viktigare ”nedräkning”. Vi väntar nu på en långt större händelse, och därför är det oerhört viktigt att vi är uppmärksamma på det som ligger framför oss. Vilken händelse syftar vi på?

2. Varför uppmanade Jesus sina lärjungar att vara vaksamma?

² När Jesus talade om ”avslutningen på tingens ordning”  uppmanade han sina lärjungar: ”Ta er ständigt i akt, håll er vakna, för ni vet inte när det är den fastställda tiden.” Efter det sa han upprepade gånger: ”Var ständigt vaksamma.” (Matt. 24:3; läs Markus 13:32–37.) Även i Matteus skildring av samma tillfälle ser vi att Jesus uppmanade sina lärjungar att hålla sig vakna: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer. ... Visa er ... redo, ty vid en timme som ni inte tänker er kommer Människosonen.” Sedan sa han igen: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet vare sig dagen eller timmen.” (Matt. 24:42–44; 25:13)

3. Varför tar vi Jesus varning på allvar?

³ Som Jehovas vittnen tar vi Jesus varning på fullaste allvar. Vi vet att vi lever långt fram i ”ändens tid” och att den stora vedermödan mycket snart bryter ut! (Dan. 12:4; Matt. 24:21) Runt omkring oss i världen ser vi hur krig, jordbävningar, svält och epidemier plågar människor. Moralen försämras, och laglösheten och den religiösa förvirringen breder ut sig. Samtidigt utför Jehovas folk ett fantastiskt predikoarbete världen över. (Matt. 24:7, 11, 12, 14; Luk. 21:11) Så nu ser vi verkligen fram emot den tid då Jesus ska komma och genomföra sin Fars vilja. (Mark. 13:26, 27)

4. a) Varför kan vi anta att Jesus nu vet när Harmageddon ska komma? b) Vad kan vi vara säkra på trots att vi inte vet när den stora vedermödan ska börja?

⁴ Vid våra sammankomster vet vi alltid vid vilket klockslag varje session ska börja. Men hur mycket vi än försöker kan vi inte förutsäga exakt när den stora vedermödan ska börja. När Jesus var här på jorden sa han: ”Om den dagen och timmen vet ingen något, inte ens himlarnas änglar, inte ens Sonen, utan bara Fadern.” (Matt. 24:36) Men sedan dess har Kristus fått makt i himlen att föra krig mot Satans värld. (Upp. 19:11–16) Det är därför rimligt att tänka sig att han nu vet när Harmageddon kommer. Men det gör ju inte vi. Vi måste helt enkelt fortsätta att vara vaksamma hela tiden fram till den stora vedermödan. Men för Jehova har startpunkten för den här händelsen aldrig varit något frågetecken. Han har bestämt exakt när slutet ska komma. Nedräkningen till den stora vedermödan pågår, och den ”skall inte bli försenad”. (Läs Habackuk 2:1–3.) Hur kan vi vara säkra på det?

5. Ge ett exempel på att Jehovas profetior alltid uppfylls i rätt tid.

⁵ Jehovas profetior har alltid uppfyllts i exakt rätt tid. Tänk på när han befriade israeliterna ur Egypten. Mose syftade på den 14 nisan 1513 f.v.t. när han sa: ”Vid slutet av de 430 åren, ja, just på den dagen, drog alla Jehovas härar ut ur Egyptens land.” (2 Mos. 12:40–42) De här ”430 åren” började när Jehovas förbund med Abraham trädde i kraft 1943 f.v.t. (Gal. 3:17, 18) En tid senare sa Jehova till Abraham: ”Du skall helt visst veta att din avkomma skall bli bofasta främlingar i ett land som inte är deras, och de skall tjäna dem, och dessa skall förtrycka dem i fyra hundra år.” (1 Mos. 15:13; Apg. 7:6) De här fyra hundra åren av förtryck började 1913 f.v.t. när Ismael hånade Isak i samband med att han blev avvand, och de slutade när israeliterna gick ut ur Egypten 1513 f.v.t. (1 Mos. 21:8–10; Gal. 4:22–29) Ja, flera hundra år i förväg hade Jehova bestämt exakt på dagen när han skulle befria sitt folk!

6. Varför kan vi vara säkra på att Jehova kommer att rädda sitt folk?

 ⁶ En av dem som blev befriade ur Egypten var Josua. Många år senare påminde han israeliterna: ”Ni vet av hela ert hjärta och av hela er själ att inte ett enda av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har slagit fel. De har alla blivit verklighet för er. Inte ett enda av dem har slagit fel.” (Jos. 23:2, 14) Jehova har lovat att bevara sitt folk genom den stora vedermödan och ge dem evigt liv i den nya världen. Och vi kan vara övertygade om att han kommer att hålla sitt löfte. Men för att få överleva slutet på den här världen måste vi hela tiden vara vaksamma.

7, 8. a) Vilken uppgift hade väktare i forna tider, och vad lär vi oss av det? b) Ge ett exempel på vad som kunde hända om väktarna inte höll sig vakna på sina poster.

⁷ Vi kan lära oss mycket om vaksamhet genom att blicka tillbaka i historien. I forna tider var många större städer, till exempel Jerusalem, omgivna av höga murar. De gav skydd mot inkräktare, och från strategiska platser på muren kunde vakter ha uppsikt över landskapet runt omkring. Dag och natt var vakter posterade på murarna och vid portarna. Om fara hotade skulle de slå larm och varna stadens invånare. (Jes. 62:6) Det var helt enkelt en fråga om liv eller död att vakterna höll sig vakna och uppmärksamma på sina poster. (Hes. 33:6)

⁸ När den judiske historikern Josephus berättar om vad som hände Jerusalem år 70 v.t., säger han att de romerska styrkorna kunde inta Antoniaborgen, som satt ihop med stadsmuren, därför att vakterna vid portarna sov. Därifrån stormade romarna templet och satte eld på det, vilket resulterade i den värsta katastrof som Jerusalem och den judiska nationen någonsin hade upplevt.

9. Vad är de flesta människor helt omedvetna om?

⁹ De flesta länder i dag har ”väktare” i form av gränsvakter och högteknologiska övervakningssystem. De ser till att ingen kränker landets territorium och håller utkik efter fiender som kan utgöra ett hot mot nationens säkerhet. Men sådana ”väktare” kan bara upptäcka hot som kommer från andra människor och jordiska regeringar. De är omedvetna om att Guds himmelska regering existerar och är i full verksamhet och att Jesus som regent snart kommer att verkställa dom över alla nationerna. (Jes. 9:6, 7; 56:10; Dan. 2:44) I kontrast till det vill vi vara andligt vakna och uppmärksamma, så att vi är redo när den dagen än kommer. (Ps. 130:6)

10, 11. a) Vad måste vi akta oss för, och varför det? b) Vad övertygar dig om att Djävulen får människor att ignorera Bibelns profetior?

¹⁰ Tänk dig en väktare som har hållit sig vaken på sin post hela natten. Mot slutet av vaktpasset är han som tröttast och löper störst risk att somna. På liknande sätt blir det allt svårare för oss att hålla oss vakna ju närmare slutet på den här världsordningen vi kommer. Tänk så sorgligt om vi skulle förlora vår vaksamhet! Vi ska nu se på tre saker som skulle kunna distrahera oss och göra oss mindre vaksamma om vi inte är försiktiga.

¹¹ Djävulen får människor att bli andligt likgiltiga. Kort före sin död varnade Jesus sina lärjungar tre gånger för ”den här världens härskare”. (Joh. 12: 31; 14:30; 16:11) Han visste att Djävulen skulle hålla människor i mentalt mörker för att de inte skulle förstå Bibelns profetior och inse tidens allvar. (Sef. 1:14) Satan förblindar människors sinnen med hjälp av falsk religion. Vad har du själv lagt märke till när du samtalar med människor? Är det inte tydligt att Djävulen ”har förblindat de icke troendes sinne” så att de inte inser att slutet för den här ordningen är mycket nära och att Kristus härskar som kung i Guds rike? (2 Kor. 4:3–6) Tänk bara hur ofta vi hör människor säga att de inte är intresserade. De flesta vill inte lyssna på oss när vi försöker förklara vart den här världen är på väg.

12. Varför får vi inte låta oss bli lurade av Djävulen?

¹² Vi får inte låta andras likgiltighet göra oss missmodiga och distraherade. Vi vet bättre än så. Paulus skrev till sina medkristna: ”Ni vet ju själva mycket väl att Jehovas dag kommer precis som en tjuv om natten.” (Läs 1 Thessalonikerna 5:1–6.) Och Jesus sa: ”Håll er redo, ... därför att i en stund då ni inte håller det för troligt kommer Människosonen.” (Luk. 12:39, 40) Snart kommer Satan att invagga människor i en falsk känsla av att det är ”fred och säkerhet”. Han kommer att lura dem att tro att allt är som det ska i världen. Men hur är det med oss? För att vara redo för den dagen och inte bli vilseledda som alla andra måste vi ”hålla oss vakna och bevara vår besinning”. Vi måste därför läsa Bibeln varje dag och fundera över vad Jehova vill säga oss.

13. Hur påverkas människor av världens ande, och hur kan vi undvika sådant skadligt inflytande?

¹³ Världens ande får människor att sova andligen. Många har så fullt upp i vardagen att de inte funderar på sitt andliga behov. (Matt. 5:3) De lägger det mesta av sin tid och energi på det som världen har att erbjuda och som vädjar till ”köttets begär och ögonens begär”. (1 Joh. 2:16) Och det enorma utbudet inom underhållningsbranschen får människor att älska njutningar mer än någonsin och att bli helt nöjesfixerade. (2 Tim. 3:4) Paulus påminde de kristna  om att de ”inte på förhand” skulle göra upp ”planer för köttets begär”, eftersom risken då var stor att de somnade andligen. (Rom. 13:11–14)

14. Vilken varning får vi i Lukas 21:34, 35?

¹⁴ Vi vill att Guds ande, inte världens ande, ska få påverka vårt sätt att tänka. Genom sin ande har Jehova hjälpt oss att tydligt förstå vilka händelser som ligger framför oss. ^[1] (1 Kor. 2:12) Men vi inser att det inte krävs något utöver det vanliga för att man ska bli andligt sömnig. Också det vi har runt omkring oss i vardagen skulle kunna tränga undan vår andliga verksamhet. (Läs Lukas 21:34, 35.) Andra kanske hånar oss för att vi tror att vi lever i de sista dagarna för den här världen, men vi får inte låta oss påverkas av deras inställning. (2 Petr. 3:3–7) Vi har ju tydliga bevis för att slutet är nära. För att Guds ande ska kunna påverka oss måste vi fortsätta att vara med på våra möten tillsammans med vännerna i församlingen.

15. Vad hände Petrus, Jakob och Johannes, och hur skulle vi kunna råka ut för något liknande?

¹⁵ Vår ofullkomlighet gör det svårt för oss att vara vaksamma. Jesus visste att vi som ofullkomliga människor har olika svagheter och att det kan vara lätt att ge efter för dem. Tänk till exempel på vad som hände natten innan Jesus blev dödad. Han visste att han behövde be till sin Far om hjälp för att kunna bevara sig trogen. Jesus ville att Petrus, Jakob och Johannes skulle hålla sig vakna medan han bad. Men de insåg inte hur viktigt det var att de gjorde det. Så i stället för att göra som Jesus hade sagt gav de efter för sin trötthet och somnade. Men Jesus däremot, som också var fysiskt trött, var klarvaken och bad intensivt till sin Far. Det borde hans apostlar också ha gjort. (Mark. 14:32–41)

16. Vad sa Jesus i Lukas 21:36 som visar hur vi kan hålla oss andligt vakna?

¹⁶ Att hålla sig andligt vaken innebär mer än att bara ha goda intentioner. Några dagar före händelsen i Getsemane trädgård hade Jesus uppmanat samma tre apostlar att be ödmjuka böner till Jehova. (Läs Lukas 21:36.) Samma sak gäller oss. Vi behöver också hålla ut i bön för att kunna förbli andligt vaksamma. (1 Petr. 4:7)

17. Hur kan vi se till att vi är redo för det som snart ska hända?

¹⁷ Jesus sa att slutet skulle komma ”vid en timme som ni inte tänker er”. (Matt. 24:44) Därför måste vi nu se till att vi inte slumrar till andligen och börjar jaga efter de illusioner och fantasier som Satan och hans värld erbjuder och som vi i vår ofullkomlighet kan lockas av. Genom Bibeln hjälper Jehova och Jesus oss att förstå vad vi kan vänta oss i en nära framtid och hur vi kan förbli vaksamma. Vi måste ta hand om vår andlighet, prioritera vårt förhållande till Jehova och sätta hans rike främst. Vi måste också vara uppmärksamma på det som händer omkring oss för att vara redo när slutet kommer. (Upp. 22:20) Det handlar om vårt liv!