NÄR Jesus lärde sina lärjungar hur de skulle predika, sa han också att budskapet inte alltid skulle vara populärt. (Luk. 10:3, 5, 6) Det är likadant för oss när vi går i tjänsten. Vi träffar ibland människor som är ohyfsade eller till och med aggressiva. Då är det inte alltid så lätt att visa medkänsla.

En medkännande person ser andras behov och problem, känner med dem och vill verkligen hjälpa dem. Vad händer om vi tappar den känslan för dem vi träffar i tjänsten? Då förlorar vi också gnistan i tjänsten och kan inte längre hjälpa människor. Men medkänsla gör att vi brinner för tjänsten, det är som syre för en eld. (1 Thess. 5:19)

Hur kan vi lära oss att bli mer medkännande, även när det är svårt? Vi ska se närmare på tre fina förebilder: Jehova, Jesus och Paulus.

I tusentals år har onda människor spritt lögner om Jehova. Trots det är han ”omtänksam mot de otacksamma och onda”. (Luk. 6:35) Hur visar han sin omtanke? Han är tålmodig och vill att ”alla slags människor ska bli räddade”. (1 Tim. 2:3, 4) Även om han verkligen hatar det som är ont, så älskar han människor och vill inte att någon ska dö. (2 Petr. 3:9)

Jehova vet hur skicklig Satan är på att förblinda människor. (2 Kor. 4:3, 4) Många har fått lära sig falska läror och felaktiga tankemönster ända sedan de var små, och därför är det svårt för dem att ta emot sanningen. Jehova vill inget hellre än att hjälpa dem. Hur vet vi det?

Tänk på hur Jehova kände för invånarna i Nineve. Trots deras ondska sa Jehova till Jona: ”Skulle då inte jag känna för den stora staden Nineve, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja på rätt och fel?” (Jon. 4:11) Jehova tyckte synd om nineviterna för att de inte hade fått lära sig sanningen om honom. Så han gav Jona i uppdrag att gå dit och predika för dem.

Precis som Jehova älskar vi verkligen människor. Vi vill hjälpa dem att lära känna honom, även om de verkar vara negativa till budskapet.

När människor vi träffar i tjänsten reagerar negativt på budskapet, måste vi försöka förstå varför de reagerar så. En del kanske har negativa erfarenheter av sådana  som påstår sig vara kristna. Andra kanske har fått helt fel bild av vad vi Jehovas vittnen tror på. Och ytterligare andra kanske är rädda för vad släktingar och grannar ska tycka.

Ibland träffar vi människor i tjänsten som har gått igenom trauman som gett dem känslomässiga ärr. En missionärssyster som heter Kim berättar: ”I ett område på vårt distrikt bor det många krigsoffer som har förlorat allt. De har inget hopp för framtiden, så de är frustrerade och väldigt misstänksamma. Det är många som motarbetar oss där. En gång blev jag till och med hotad till livet när jag gick i tjänsten.”

Hur gör Kim för att behålla rätt känsla för människor trots att de behandlar henne illa? Hon säger: ”Jag försöker ha tanken i Ordspråksboken 19:11 i bakhuvudet: ’Insikt lägger band på vreden.’ När jag tänker på vad de har gått igenom hjälper det mig att känna mer för dem. Och det är ju inte alla som är ovänliga. I samma område har vi också några trevliga återbesök.”

Vi kan försöka sätta oss in i deras situation. Hur skulle jag ha reagerat om Jehovas vittnen ringde på min dörr? Tänk om jag gång på gång hade fått höra lögner om dem. Då kanske jag också skulle reagera negativt och vara i behov av medkänsla. Jesus lärde oss att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Vi måste alltså tänka på hur andra känner och visa tålamod, även när det är svårt. (Matt. 7:12)

Paulus kände starkt även för våldsamma motståndare. Varför det? Han hade inte glömt sin egen bakgrund. Han sa att han tidigare ”varit en hädare och en förföljare och en hänsynslös människa”. Men han förklarade: ”Jag var okunnig och saknade tro, och därför var han [Jesus] barmhärtig mot mig.” (1 Tim. 1:13) Han var medveten om att Jehova och Jesus hade varit mycket barmhärtiga mot honom. Han kunde förmodligen se sig själv i några av dem som han predikade för.

Paulus mötte ibland människor som var helt fast i falska läror. Hur reagerade han då? I Apostlagärningarna 17:16 sägs det att han blev ”upprörd när han såg alla avgudabilder som fanns överallt” i Aten. Men han  vände faktiskt det till ett tillfälle att vittna. (Apg. 17:22, 23) Han anpassade sitt sätt att predika efter människors bakgrund, eftersom han ville ”göra allt för att åtminstone kunna rädda några”. (1 Kor. 9:20–23)

När vi möter människor som reagerar negativt eller har felaktiga trosuppfattningar, kan vi försöka göra som Paulus. Vi kan lyssna på dem och sedan försöka komma in på ”goda nyheter om något bättre”. (Jes. 52:7) En syster som heter Dorothy berättar: ”På vårt distrikt har många fått lära sig att Gud är hård och dömande. Jag brukar berömma dem för att de har en stark tro. Sedan visar jag dem något från Bibeln som framhåller Jehovas kärleksfulla personlighet och hans löften för framtiden.”

Det är också bra om vi försöker uppmuntra varandra när vi samarbetar i tjänsten. Jessica berättar: ”Om vi träffar någon som är otrevlig försöker jag att inte grotta ner mig i det. I stället försöker jag prata om något positivt. Tjänsten leder ju till mycket gott även om en del är otrevliga.”

Jehova vet att det inte alltid är så lätt för oss att gå i tjänsten. Så han blir glad när vi ändå gör det och visar att vi känner starkt för människor, precis som han. (Luk. 6:36) Men Jehovas medkänsla och tålamod med den här världen har en gräns. Och vi kan vara övertygade om att han vet exakt när det är rätt tid att ingripa och ta bort den. Men fram till dess är det viktigt att vi har full fart i tjänsten. (2 Tim. 4:2) Så vi fortsätter att brinna för vårt uppdrag och visa medkänsla för ”alla slags människor”.