1. Vad kan hända när människor blir tävlingsinriktade?

I SAMHÄLLET i dag är det vanligt att människor drivs av själviskhet. Många försöker visa att de är bättre än andra. En affärsman kanske inte skyr några medel för att ta sig förbi sina konkurrenter. En idrottsman kan medvetet skada någon i motståndarlaget för att vinna en match. Och en student kan fuska på ett antagningsprov för att komma in på ett högt ansett universitet. Som kristna inser vi att det är fel att göra sådana här saker; ett sådant uppförande ingår i ”köttets gärningar”. (Gal. 5:19–21) Men skulle det kunna vara så att en del vänner triggar i gång en tävlingsinriktad stämning i församlingen utan att ens veta om det? Det här är en viktig fråga, eftersom det skulle kunna påverka vår frid och enhet.

2. Vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

² I den här artikeln ska vi se på några dåliga egenskaper som kan få oss att bli tävlingsinriktade. Vi ska också se på några bra exempel i Bibeln på män och kvinnor som inte gick i den fällan. Vi ska börja med att se hur vi kan granska oss själva.

3. Vilka frågor är det bra att ställa sig själv?

³ Ibland kan det vara bra att stanna upp och granska  sina egna motiv. Vi kan fråga oss: ”Baserar jag mitt egenvärde på hur jag är i jämförelse med andra? Måste jag hela tiden känna att jag är bäst på allt jag gör, eller åtminstone bättre än någon viss broder eller syster? Eller vill jag helt enkelt bara göra mitt allra bästa för Jehova?” Varför är det bra att vi ställer oss sådana här frågor? Vi ska se vad Bibeln säger.

4. Vad har vi för nytta av rådet i Galaterna 6:3, 4?

⁴ Bibeln uppmanar oss att inte jämföra oss med andra. (Läs Galaterna 6:3, 4.) Varför ska vi inte göra det? Om vi å ena sidan tänker att vi gör bättre ifrån oss än andra, blir vi kanske stolta. Men om vi å andra sidan känner att andra är bättre än vi på allt, blir vi förmodligen bara ledsna. Inget av de här synsätten ”återspeglar gott omdöme”. (Rom. 12:3) En syster som heter Katerina * och bor i Grekland säger så här: ”Jag brukade jämföra mig med andra som jag tyckte var snyggare, var duktigare i tjänsten och hade lättare för att få vänner. Det slutade bara med att jag kände mig värdelös.” Vi måste komma ihåg att anledningen till att Jehova drog oss till sig inte var att vi såg bra ut, var bra på att uttrycka oss eller var omtyckta av andra, utan att vi var villiga att lära känna honom, älska honom och lyssna på hans son. (Joh. 6:44; 1 Kor. 1:26–31)

5. Vad kan vi lära oss av Hyuns exempel?

⁵ Vi kan också fråga oss: ”Är jag en sådan som bidrar till friden, eller hamnar jag ofta i diskussioner med andra?” Tänk på vad som hände Hyun, en äldstebroder i Sydkorea. Det fanns en tid när han såg en del andra förordnade bröder som konkurrenter. Han berättar: ”Jag var kritisk mot dem och höll sällan med om det de sa.” Vad ledde det till? ”Min inställning gjorde att det blev splittring i församlingen”, erkänner han. Men några av hans vänner hjälpte honom att inse sitt problem. Hyun gjorde de förändringar som behövdes, och i dag är han en fin äldste. Om vi märker att vi har en tendens att väcka tävlingsanda i stället för att bidra till friden, måste vi ta tag i det direkt.

6. Vilka egenskaper kan göra oss tävlingsinriktade, enligt Galaterna 5:26?

⁶ Läs Galaterna 5:26. Vilka dåliga egenskaper kan göra att man börjar jämföra sig med andra? En sådan egenskap är självupptagenhet. En självupptagen person är stolt och egoistisk. En annan dålig egenskap är avundsjuka. Om man är avundsjuk vill man ha det som andra har, och man kanske till och med önskar att de ska förlora det de har. Avundsjuka är faktiskt en form av hat. Sådana dåliga egenskaper vill vi naturligtvis sky som pesten!

7. Hur skulle man kunna illustrera vad självupptagenhet och avundsjuka leder till?

⁷ Självupptagenhet och avundsjuka skulle kunna liknas vid smuts som hamnar i bränslet på ett flygplan. Planet kanske kan lyfta, men smutsen kan blockera bränsleledningarna så att motorn stannar och planet kraschar innan det ska landa. På liknande sätt kanske någon tjänar Jehova ett tag. Men om  motivet är egoism och avundsjuka, så kommer han att krascha. (Ords. 16:18) Han kommer att sluta tjäna Jehova och skada både sig själv och andra. Så hur kan vi undvika att bli självupptagna och avundsjuka?

8. Hur kan vi övervinna självupptagenhet?

⁸ Vi kan övervinna självupptagenhet genom att tänka på Paulus råd till filipperna: ”Var inte omedgörliga eller självupptagna, utan var ödmjuka och tänk högre om andra än om er själva.” (Fil. 2:3) Om vi tänker högre om andra än om oss själva så kommer vi inte att tävla med sådana som kanske är duktigare än vi är på vissa områden. I stället kommer vi att vara glada för deras skull, i synnerhet om de använder sina förmågor i tjänsten för Jehova, till ära för honom. Och om våra bröder och systrar i sin tur följer samma råd, så kommer de att fokusera på våra goda egenskaper. På så sätt bidrar vi alla till friden och enheten i församlingen.

9. Hur kan vi undvika att bli avundsjuka?

⁹ Om vi är ödmjuka och inser att vi har begränsningar kan vi också övervinna avundsjuka. Då kommer vi inte att behöva hävda oss och försöka visa att vi är bättre än alla andra. I stället kommer vi att försöka lära oss av sådana som är duktigare än vi. Om en broder i församlingen är väldigt bra på att hålla tal kanske vi kan fråga honom hur han gör när han utarbetar dem. Eller om en syster är duktig på att laga mat kan vi fråga om hon har några smarta tips att dela med sig av. Och om en ung broder har svårt att få vänner kanske han kan vända sig till någon som har lätt för att få vänner och be om råd. På så sätt kan vi undvika avundsjuka och samtidigt slipa på våra egna förmågor.

10. Vilken svår situation ställdes Gideon inför?

¹⁰ Tänk på det som hände mellan Gideon, som tillhörde Manasses stam, och männen i Efraims stam. Gideon och  hans 300 män hade med Jehovas hjälp vunnit en storslagen seger, och det hade kunnat få dem att bli stolta. Efraims män kom till Gideon, men inte för att berömma honom, utan för att skälla ut honom. De kände sig tydligen kränkta för att de till en början inte hade blivit inbjudna att få strida mot Guds fiender. Det enda de tänkte på var sin stams anseende, och det gjorde att de inte såg helhetsbilden. Gideon hade ju precis försvarat Jehovas namn och skyddat hans folk. (Dom. 8:1)

11. Hur reagerade Gideon när Efraims män skällde ut honom?

¹¹ Gideon sa ödmjukt till Efraims män: ”Vad har jag gjort jämfört med er?” Sedan nämnde han saker som tydligt visade att Jehova hade välsignat dem. Och när Gideon hade gjort det ”lugnade de ner sig”. (Dom. 8:2, 3) Han var villig att svälja stoltheten för att bevara friden bland Guds folk.

12. Vad kan vi lära oss av skildringen om efraimiterna och Gideon?

¹² Vad kan vi lära oss av den här skildringen? Efraimiternas reaktion lär oss att vi inte ska sätta oss själva i centrum, utan att vi i första hand ska ära Jehova. Och vi som är familjeöverhuvuden eller äldste kan lära oss något av Gideon. Om någon är upprörd över något som vi har gjort måste vi försöka se saken ur den personens perspektiv. Vi kan också berömma honom för sådant som han har gjort bra. Det kräver ödmjukhet från vår sida, särskilt om det är uppenbart att den andre har gjort fel. Men friden är mycket viktigare än att vi får bevisa att vi själva har rätt.

13. Vilken svår situation var Hanna i, och hur hanterade hon den?

¹³ Vi kan också tänka på Hanna. Hon var gift med en levit som hette Elkana, som älskade henne väldigt mycket. Men han hade också en annan hustru, som hette Peninna. Han älskade Hanna mer än Peninna. Dock fick Peninna barn, men det fick inte Hanna. Peninna använde det här emot Hanna och ”trakasserade och förödmjukade henne hela tiden”. Hur kände Hanna i den här situationen? Hon blev så förtvivlad att ”hon bara grät och inte ville äta”. (1 Sam. 1:2, 6, 7) Men det står inget i Bibeln om att Hanna på något sätt försökte hämnas på Peninna. Hon berättade i stället för Jehova hur hon kände och litade på att han skulle hjälpa henne. Mjuknade Peninna med tiden? Bibeln säger inget om det. Men det vi vet är att Hanna fick tillbaka sin inre frid,  och hon ”såg inte så sorgsen ut längre”. (1 Sam. 1:10, 18)

14. Vad kan vi lära oss av Hanna?

¹⁴ Vad kan vi lära oss av Hanna? Om någon försöker trigga i gång din tävlingsinstinkt på något sätt, så kom ihåg att du kan kontrollera hur du själv reagerar. Du behöver inte ge dig in i en sådan tävling. I stället för att svara med samma mynt är det bättre att försöka bevara friden. (Rom. 12:17–21) Oavsett hur den andra personen reagerar så kommer du att kunna ha inre frid.

15. På vilka sätt var Apollos och Paulus lika?

¹⁵ Sist av allt ska vi se vad vi kan lära oss av Apollos och Paulus. Båda männen var väl insatta i Skrifterna. Båda var välkända och duktiga lärare, och båda hade hjälpt till med att göra många lärjungar. Men ingen av dem såg den andre som en konkurrent.

16. Hur skulle du beskriva Apollos?

¹⁶ Apollos var född i Alexandria, som var ett viktigt lärdomscentrum i det första århundradet. Han var tydligen en duktig talare och ”mycket insatt i Skrifterna”. (Apg. 18:24) När Apollos var i Korinth visade en del i församlingen tydligt att de föredrog honom framför andra bröder, däribland Paulus. (1 Kor. 1:12, 13) Uppmuntrade Apollos en sådan inställning? Det kan vi inte tänka oss att han gjorde, för ett tag efter att Apollos hade lämnat Korinth så bad Paulus honom att återvända dit. (1 Kor. 16:12) Det hade han aldrig gjort om han hade känt att Apollos orsakade splittring i församlingen. Det är uppenbart att Apollos använde sina förmågor  på ett bra sätt – för att predika de goda nyheterna och för att stärka sina bröder. Vi förstår också att Apollos var ödmjuk. Det finns ju inget som tyder på att han blev irriterad när Aquila och Priscilla ”förklarade Guds väg ännu mer ingående för honom”. (Apg. 18:24–28)

17. Hur bidrog Paulus till friden i församlingen?

¹⁷ Paulus visste att Apollos var duktig och gjorde mycket i sanningen, men han kände sig inte hotad av honom. När vi läser vad Paulus skrev till korinthierna ser vi vilken ödmjuk och fin inställning han hade. I stället för att bli smickrad av att en del sa ”Jag hör till Paulus”, så riktade han allt fokus på Jehova och Jesus. (1 Kor. 3:3–6)

18. Hur är Apollos och Paulus fina exempel för oss, med tanke på det som står i 1 Korinthierna 4:6, 7?

¹⁸ Vad kan vi lära oss av Apollos och Paulus? Vi kanske gör mycket för Jehova och har fått hjälpa många in i sanningen. Men vi inser att det aldrig hade gått utan Jehovas välsignelse. Något annat vi lär oss av Apollos och Paulus är att ju mer framträdande roll vi har i församlingen, desto större möjlighet har vi att bidra till friden. Vi är så tacksamma för att de förordnade bröderna tänker på friden och enheten genom att grunda sina råd på Bibeln och inte rikta fokus på sig själva, utan på vårt föredöme, Jesus. (Läs 1 Korinthierna 4:6, 7.)

19. Vad kan vi alla göra? (Se också rutan ” Trigga inte tävlingsandan”.)

¹⁹ Vi har alla olika förmågor som Jehova har gett oss, och vi kan använda dem för att ”betjäna varandra”. (1 Petr. 4:10) Det kanske känns som att vi inte kan bidra med så mycket, men alla de små saker vi gör för att bidra till friden är som alla de små stygn som håller ihop ett klädesplagg. Vi vill alla anstränga oss för att aldrig försöka verka bättre än någon annan, utan i stället bidra till friden och enheten i församlingen. (Ef. 4:3)