Haykanush, en odöpt förkunnare som bor i Armenien, hittade ett pass i närheten av sitt hem. I passet låg några kontokort och en stor summa pengar. Hon berättade om det här för sin man, som också var en odöpt förkunnare.

Det här paret hade stora ekonomiska problem och var skuldsatta, men de bestämde sig ändå för att ta med pengarna till den adress som stod i passet. Mannen som hade tappat passet blev helt förbluffad, likaså hans familj. Haykanush och hennes man förklarade att deras ärlighet berodde på att de studerade Bibeln. De kände att de helt enkelt var tvungna att vara ärliga. De passade också på att berätta om Jehovas vittnen och lämnade en del litteratur till familjen.

Familjen ville ge Haykanush hittelön, men det tackade hon nej till. Dagen därpå kom frun i familjen förbi hemma hos Haykanush och hennes man, och för att visa sin tacksamhet insisterade hon på att Haykanush skulle ta emot en diamantring.

Många skulle nog precis som den här familjen ha blivit väldigt förvånade över den ärlighet Haykanush och hennes man visade. Men blev Jehova det? Hur såg han på deras ärlighet? Vinner man egentligen något på att vara ärlig?

Vi behöver inte gissa oss till svaren på de här frågorna. Vi vet att när vi efterliknar Jehova och visar hans egenskaper, så är det mer värt för honom än diamanter, guld eller några andra materiella saker. Ja, Jehovas syn på vad som är värdefullt och vad som inte är det skiljer sig från de flesta människors. (Jes. 55:8, 9) Vi som tjänar Jehova upplever också personligen att det är mycket värt att vi gör vårt bästa för att efterlikna hans egenskaper.

Tänk bara på det Bibeln säger om urskillning och vishet. I Ordspråksboken 3:13–15 sägs det: ”Lycklig är den människa som har funnit vishet, ja, den människa som får urskillning, ty att förvärva den är bättre än att förvärva silver och att få den som avkastning är bättre än guld. Den är dyrbarare än koraller, och inget annat som du har behag till kan jämställas med den.” Det är tydligt att Jehova sätter mycket större värde på sådana goda egenskaper än på materiella skatter.

Hur ser han då på ärlighet?

Jehova är själv alltigenom ärlig. Han kan inte ljuga. (Tit. 1:2) Och han lät aposteln Paulus skriva till de kristna judarna i det första århundradet: ”Håll ut i bön för oss, vi litar nämligen på att vi har ett gott samvete, eftersom vi önskar uppföra oss ärligt i allting.” (Hebr. 13:18)

Jesus Kristus var också ett bra exempel på ärlighet. Tänk på vad han gjorde när översteprästen Kaifas sa: ”Vid den levande Guden tar jag ed av dig att du skall säga oss om du är Messias, Guds Son!” Jesus sa då öppet och ärligt inför hela Sanhedrin att han var Messias, trots att han visste att han kunde bli anklagad för att vara en hädare, vilket kunde leda till dödsstraff. (Matt. 26:63–67)

Hur är det då med oss? Är vi ärliga när vi hamnar i situationer där vi skulle tjäna ekonomiskt på att utelämna eller förvränga en del fakta?

Det ska erkännas att det inte alltid är lätt att vara ärlig nu i de sista dagarna, när  många ”bara [tänker] på sig själva och på pengar”. (2 Tim. 3:2, Bibel 2000) Finanskriser och brist på jobb får många att mena att de har all rätt att stjäla, ljuga eller vara oärliga på annat sätt. Den här inställningen är väldigt vanlig i samhället i dag, och många tänker att om man tjänar på att vara oärlig, så är motsatsen inte ens ett alternativ. Till och med en del kristna har fattat dåliga beslut på det här området. De har fallit offer för girighet och blivit oärliga, och det har lett till att de har förlorat sitt goda rykte i församlingen. (1 Tim. 3:8; Tit. 1:7)

Men de flesta kristna efterliknar Jesus. De inser att goda egenskaper är långt viktigare än några som helst rikedomar eller fördelar. Det är därför kristna ungdomar inte fuskar för att få bra betyg i skolan. (Ords. 20:23) Vi kanske inte alltid blir belönade för vår ärlighet, som Haykanush blev. Men vi vet att vi gör det som är rätt i Jehovas ögon, och vi får också ett gott samvete, något som verkligen är värdefullt.

Det som Gagik var med om visar det. Han berättar: ”Innan jag blev ett vittne jobbade jag på ett stort företag, där ägaren fuskade med skatten genom att bara redovisa en liten del av vinsten. Som företagets vd skulle jag ’komma överens’ med skatterevisorn och muta honom så att han blundade för bedrägeriet. Det gjorde att jag fick rykte om mig att vara oärlig. När jag lärde känna sanningen vägrade jag fortsätta med det här fifflet, trots att jobbet var väldigt bra betalt. I stället startade jag en egen firma. Redan från dag ett såg jag till att firman var registrerad hos myndigheterna och att alla skatter blev betalda.” (2 Kor. 8:21)

Gagik fortsätter: ”Min inkomst så gott som halverades, så det blev svårt att försörja familjen. Men jag känner mig lyckligare nu. Jag har ett rent samvete inför Jehova, jag är ett föredöme för mina två söner och jag har kvalificerat mig för uppgifter i församlingen. Nu har jag ett gott rykte hos skattemyndigheterna och hos folk jag gör affärer med. De vet att jag är ärlig.”

Jehova älskar dem som ger honom ära genom att efterlikna hans fantastiska egenskaper, däribland ärlighet. (Tit. 2:10) Han inspirerade kung David att skriva: ”En ung man har jag varit, och nu har jag blivit gammal, men jag har aldrig sett den rättfärdige övergiven eller hans avkomma söka efter bröd.” (Ps. 37:25)

Det som moabitiskan Rut fick uppleva bekräftar verkligen de här orden. Hon stannade kvar hos sin svärmor Noomi i stället för att överge henne på hennes ålderdom. Rut flyttade till Israel, där hon kunde tillbe den sanne Guden. (Rut 1:16, 17) Väl där var hon flitig och plikttrogen när hon plockade ax på fälten, enligt den anordning som fanns i lagen. I linje med det som David längre fram kunde konstatera, såg Jehova till att Rut och Noomi aldrig behövde sakna något. (Rut 2:2–18) Men intressant nog gjorde Jehova mycket mer för Rut än att bara sörja för henne materiellt sett. Han lät henne bli en av stammödrarna till kung David och även till den utlovade Messias! (Rut 4:13–17; Matt. 1:5, 16)

En del som tjänar Jehova lever under omständigheter som gör det mycket svårt för dem att få ihop ens till det mest nödvändiga. Men i stället för att försöka hitta en enkel men oärlig utväg, arbetar de hårt och samvetsgrant. Genom att göra det visar  de att de värdesätter Guds underbara egenskaper, däribland ärlighet, mycket mer än materiella saker. (Ords. 12:24; Ef. 4:28)

I likhet med Rut har kristna världen över visat att de är övertygade om att Jehova kan använda sin kraft för att hjälpa dem. De litar fullständigt på hans löfte i Hebréerna 13:5: ”Jag skall under inga omständigheter släppa dig, inte heller under några omständigheter överge dig.” Gång på gång har Jehova visat att han både kan och vill hjälpa utsatta människor som är ärliga. Ja, han har alltid hållit sitt löfte om att ge sina tjänare det de verkligen behöver. (Matt. 6:33)

Många människor sätter stort värde på diamanter och andra materiella saker. Men en sak är säker: När vi visar ärlighet och andra fina egenskaper är det värt mer för vår himmelske Far än alla diamanter i världen!