1, 2. a) Varför är orden i 5 Moseboken 6:4, 5 så kända? b) Varför sa Mose de orden?

ORDEN i 5 Moseboken 6:4 har i århundraden varit en del av den judiska trosbekännelsen. På hebreiska är det första ordet i den versen shema, och det har också satt namn på en bön som rättroende judar ber morgon och kväll för att svära Gud sin absoluta trohet.

² Året är 1473 f.v.t. Hela Israel befinner sig på Moabs slätter, och Mose håller sitt sista tal till dem. Nationen ska snart ta sig över floden Jordan och inta det utlovade landet. (5 Mos. 6:1) Mose har varit deras ledare i 40 år, och han vill ge dem mod eftersom han vet att de har en hel del utmaningar framför sig. De behöver vara lojala mot Jehova och fullständigt lita på hans stöd. Moses ord skulle påverka hela nationen. Han upprepar de tio budorden och en del andra bud som Jehova har gett, och sedan säger han de betydelsefulla orden som vi kan läsa i 5 Moseboken 6:4, 5. (Läs.)

3. Vilka frågor ska vi få svar på i den här artikeln?

 ³ Israeliterna visste redan att deras Gud var ”en enda Jehova”. De gick i sina förfäders fotspår och tillbad den ende sanne Guden. Så varför kände Mose ett behov av att påminna israeliterna om att deras Gud var ”en enda Jehova”? Hur hänger det uttrycket ihop med uppmaningen att älska honom av hela sitt hjärta, med hela sin själ och med all sin kraft? Och hur kan vi i dag tillämpa orden i 5 Moseboken 6:4, 5?

4, 5. a) Vad innefattas i uttrycket ”en enda Jehova”? b) Vad var skillnaden mellan Jehova och de andra nationernas gudar?

⁴ Han är unik. På hebreiska och många andra språk är ordet ”en” eller ”ett” mer än bara en siffra. Det kan betyda att någon är unik och ensam i sitt slag. Varför använde Mose uttrycket ”en enda” om Jehova? Han försökte förmodligen inte motbevisa någon form av treenighetslära, utan han ville betona att Jehova hade skapat himlen och jorden och att han är den högste i hela universum. Det finns ingen annan verklig eller sann Gud, och det finns ingen som kan jämföras med honom. (2 Sam. 7:22) Mose påminde israeliterna om att de endast skulle tillbe Jehova och att han alltid skulle komma först i deras liv. De skulle inte ta efter folken runt omkring, som dyrkade massor av andra gudar och gudinnor. Många trodde att en del gudar styrde naturkrafterna och att vissa gudar egentligen var en och samma gudom fast i olika gestalter.

⁵ Egyptierna dyrkade till exempel solguden Ra, himmelsgudinnan Nut, jordguden Geb, Nilens gud, Hapi, och även många djur. Men när Jehova sände de tio plågorna över Egypten blev det tydligt att han var helt överlägsen de här gudarna. Den mest betydande guden för kanaanéerna var fruktbarhetsguden Baal, som också var himlens, regnets och stormens gud. Baal var dessutom skyddsgud för vissa orter. (4 Mos. 25:3, noten) Det var viktigt att israeliterna alltid kom ihåg att deras Gud, Jehova, var ”den sanne Guden” och ”en enda Jehova”. (5 Mos. 4:35, 39)

6, 7. Vilken ytterligare innebörd ligger i det hebreiska ordet ”en”, och hur har Jehova levt upp till det?

⁶ Han är pålitlig och lojal. Ordet ”en” kan också innebära att man är trogen sina föresatser och är fullständigt pålitlig. Jehova är aldrig inkonsekvent eller nyckfull. Han är alltid lojal, pålitlig och ärlig. Jehova lovade Abraham att hans avkomlingar skulle ärva det utlovade landet, och Jehova utförde otroliga underverk för att uppfylla sitt löfte. Hans föresats att hålla det löftet blev inte svagare bara för att det hade gått 430 år. (1 Mos. 12:1, 2, 7; 2 Mos. 12:40, 41)

⁷ Hundratals år senare kallade Jehova israeliterna för sina vittnen, och vid det tillfället sa han: ”Jag är densamme. Före mig blev ingen Gud formad, och efter mig är det fortfarande ingen.” Jehova underströk det här när han sedan tillade: ”Hela tiden är jag densamme.” (Jes. 43:10, 13; 44:6; 48:12) Israeliterna hade fått det enorma privilegiet att tjäna Jehova, den ende Gud som alltid är lojal och som verkligen går att lita på. Det privilegiet har vi också fått! (Mal. 3:6; Jak. 1:17)

8, 9. a) Vad kräver Jehova av dem som tillber honom? b) Vad sa Jesus som visar hur viktiga Moses ord var?

 ⁸ Mose påminde israeliterna om att Jehova älskade dem och skulle ta hand om dem. Jehova skulle aldrig svika sitt folk. De i sin tur borde ha varit fullständigt lojala mot honom. Han förtjänade att de utan förbehåll älskade honom av hela sitt hjärta, med hela sin själ och med all sin kraft. Föräldrar skulle ta varje chans att prata med sina barn om Jehova så att även barnen skulle bli fullständigt lojala mot honom. (5 Mos. 6:6–9)

⁹ Jehova är också pålitlig och lojal när det gäller sin vilja och sina föresatser. Och han har inte heller ändrat de krav han ställer på dem som tillber honom. För att Jehova ska tycka om vår tillbedjan måste vi vara fullständigt hängivna honom och älska honom av hela vårt hjärta, med hela vår själ och med all vår kraft. Det var det Jesus sa att Jehova kräver. (Läs Markus 12:28–31.) Vi ska nu se närmare på hur vi rent praktiskt kan visa att vi ser Jehova som ”en enda Jehova”.

10, 11. a) Vad innebär det att vara fullständigt hängiven Jehova? b) Hur visade fyra unga hebréer att de var fullständigt hängivna?

¹⁰ Om Jehova ska vara den ende och sanne Guden för oss, måste vi vara fullständigt hängivna honom. Vi kan inte tillbe Jehova och samtidigt tillbe andra gudar genom att blanda in andra religioner i vår tillbedjan. Jehova är inte bara en gud i mängden, och han är mer än den högste och mäktigaste av alla gudar. Jehova är den ende som förtjänar att bli tillbedd. (Läs Uppenbarelseboken 4:11.)

¹¹ I Bibeln kan vi läsa om de unga hebréerna Daniel, Hananja, Misael och Asarja som tydligt visade att de bara tillbad Jehova. De gick inte med på att äta mat som var förbjuden enligt Moses lag, och de vägrade att böja sig ner för Nebukadnessars gyllene bildstod. Det var uppenbart vem de satte främst. De tänkte inte gå emot sina principer och tillbe någon annan än Jehova. (Dan. 1:1–3:30)

12. Vad måste vi vara på vår vakt emot ifall vi ska kunna vara fullständigt hängivna Jehova?

¹² För att vara fullständigt eller odelat hängiven Jehova måste vi se upp så att ingenting stjäl hans plats. Vad skulle kunna inkräkta på den? När Jehova gav de tio budorden gjorde han klart att hans folk inte fick ha några andra gudar och att de skulle hålla sig långt borta från alla former av avgudadyrkan. (5 Mos. 5:6–10) I dagens samhälle kan avgudar ta sig i uttryck på många olika sätt, och en del är mer försåtliga än andra. Men Jehovas krav har inte förändrats – han är fortfarande ”en enda Jehova”. Vad skulle kunna bli en avgud för oss?

13. Vad skulle kunna konkurrera ut vår kärlek till Jehova?

¹³ I Kolosserna 3:5 (läs) får vi svart på vitt vad som skulle kunna förstöra eller inkräkta på vår vänskap med Jehova. Där kommer det fram att vinningslystnad, eller girighet, har en direkt koppling till avgudadyrkan. Ett begär kan faktiskt bli som en mäktig gud. Ett begär efter till exempel pengar eller lyx kan bli så starkt att det upptar alla våra tankar och börjar styra vår vardag. Men när vi läser hela versen ser vi snabbt att det som nämns tidigare också  hör ihop med girighet och därmed avgudadyrkan. Om man längtar efter sådana saker kan det i förlängningen konkurrera ut kärleken till Jehova. Vi vill inte riskera att något får ett så starkt inflytande på oss. Då skulle Jehova inte längre vara ”en enda Jehova” för oss.

14. Vad varnade aposteln Johannes för?

¹⁴ Aposteln Johannes gav en liknande varning när han sa att den som älskar det som finns i världen – ”köttets begär och ögonens begär och det högfärdiga skrytet med ens resurser i livet” – inte har ”kärleken till Fadern”. (1 Joh. 2:15, 16) Vi behöver vara ärliga mot oss själva och med jämna mellanrum fundera på om vi dras till den här världens dåliga underhållning, osunda umgänge och extrema modetrender. Vi måste också se upp så att vi inte försöker uppnå ”stora ting”, kanske genom en omfattande utbildning. (Jer. 45:4, 5) Vi står på tröskeln till den nya världen, och därför är det livsviktigt att vi kommer ihåg vad Mose sa. Om vi helt och fullt tror att Jehova är ”en enda Jehova”, kommer vi att tillbe honom på det sätt han vill och vara fullständigt hängivna honom. (Hebr. 12:28, 29)

15. Varför påminde Paulus de kristna om att de bara hade ”en Gud”?

¹⁵ Av uttrycket ”en enda Jehova” förstår vi också att Jehova vill att hans tjänare ska vara sammansvetsade och arbeta mot samma mål. I den första kristna församlingen fanns både judar, greker, romare och andra nationaliteter. De första kristna hade växt upp i olika religioner, och deras sedvänjor  och intressen skilde sig åt. Därför var det svårt för en del att släppa taget om sin gamla livsstil och anpassa sig till det nya livet som kristen. Aposteln Paulus såg att det fanns ett behov av att påminna dem om att de bara hade en Gud, Jehova. (Läs 1 Korinthierna 8:5, 6.)

16, 17. a) Vilken profetia uppfylls i dag, och vad har det lett till? b) Vad skulle kunna tära på vår enhet?

¹⁶ Hur är det bland de kristna i dag? Profeten Jesaja förutsade att det ”i dagarnas slutskede” skulle samlas människor av alla möjliga nationaliteter för att tillbe Jehova. De skulle säga: ”[Jehova] skall undervisa oss om sina vägar, och vi vill vandra på hans stigar.” (Jes. 2:2, 3) Visst är det fantastiskt att se hur den här profetian uppfylls i dag? I våra församlingar ser vi en underbar mångfald när det gäller nationalitet, kultur och språk. Fastän vi är så olika ärar vi Jehova tillsammans. Men vår mångfald kan också skapa vissa utmaningar.

¹⁷ Hur känner du till exempel för bröder och systrar som du inte verkar ha så mycket gemensamt med? Deras sätt att vara, språk, klädstil och matkultur liknar ingenting du är van vid. Gör det dig osäker? Eller får det dig att undvika dem? Tänker du att lika barn leka bäst? Och hur ser du på ansvariga bröder i församlingen eller i organisationen som är yngre eller har en annan bakgrund än du? Låter du sådana faktorer tära på enheten bland Jehovas folk?

18, 19. a) Vilket råd finner vi i Efesierna 4:1–3? b) Vad kan vi göra för bevara enheten i församlingen?

¹⁸ Hur kan vi undvika sådana fallgropar? Paulus gav de kristna i den rika och mångkulturella staden Efesos några handfasta råd. (Läs Efesierna 4:1–3.) Först nämnde han vikten av ödmjukhet, mildhet, tålamod och kärlek. Sådana egenskaper kan liknas vid de bärande väggarna i ett hus. De är viktiga, men för att ett hus inte ska förfalla måste det också underhållas. Därför skrev Paulus också att efesierna skulle sträva efter att underhålla och ”bevara andens enhet”.

¹⁹ Var och en av oss har ett personligt ansvar att bygga upp och sedan bevara enheten i församlingen. Hur kan vi göra det? Till att börja med bör vi utveckla de egenskaper som Paulus räknade upp, nämligen ödmjukhet, mildhet, tålamod och kärlek. Sedan måste vi också anstränga oss för att stärka ”fridens sammanhållande band”. Om det blir en spricka i fasaden, eller med andra ord uppstår ett problem, gör vi allt vi kan för att reparera skadan. Då gör vi vår del när det gäller att bevara vår dyrbara frid och enhet.

20. Hur kan vi visa att vi ser Jehova som ”en enda Jehova”?

²⁰ ”Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” Vilka mäktiga ord! De gav israeliterna den styrka och det mod de behövde för att möta utmaningarna som låg framför dem och inta det utlovade landet. Om vi tar de orden till hjärtat kan de göra oss starka nog att både hantera de svåra tider som väntar och att bidra till friden i paradiset. Vi vill fortsätta att älska och tjäna Jehova helt och fullt. Och vi vill göra vår del när det gäller att bevara friden i vår stora, andliga familj. Då kan vi se fram emot att vara med om uppfyllelsen av Jesus ord: ”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det kungarike som har varit berett åt er från världens grundläggning.” (Matt. 25:34)