1, 2. Varför ansåg Gud att Daniel var en högt värderad man, och hur kan vi visa samma inställning som Daniel?

NÄR judarna fördes som fångar till Babylon kom de till en stad som var full av avgudar och där människor var under onda andars inflytande. Men trogna judar, som Daniel och hans tre vänner, vägrade låta sig formas av den här babyloniska kulturen. (Dan. 1:6, 8, 12; 3:16–18) Daniel och hans vänner var helt inställda på att hålla fast vid Jehova och låta sig formas av honom. Och de lyckades med det! Det förstår vi bland annat av att Guds ängel kallade Daniel en ”högt värderad man”, trots att han befann sig i den dåliga miljön i Babylon nästan hela sitt liv. (Dan. 10:11, 19)

² På Bibelns tid kunde en krukmakare forma keramikföremål genom att pressa ner lera i en gjutform. Vi som tjänar Jehova i dag ser Jehova som den högste i universum, och vi vet att han har myndigheten och rätten att forma folk och nationer. (Läs Jeremia 18:6.) Han har också all rätt att forma oss som individer. Men han tar hänsyn till vår fria vilja och vill att vi ska underordna oss honom för att vi själva vill det. I den här artikeln ska vi se hur vi kan fortsätta att vara som mjuk lera  i Jehovas händer, och vi ska gå igenom tre frågor: 1) Hur kan vi undvika att visa egenskaper som gör oss hårda och oemottagliga för Guds vägledning? 2) Hur kan vi utveckla egenskaper som hjälper oss att vara mjuka och fogliga? 3) Hur kan kristna föräldrar följa Jehovas vägledning när de formar sina barn?

3. Vad skulle kunna göra vårt hjärta hårt? Ge ett exempel.

³ I Ordspråksboken 4:23 sägs det: ”Mer än allt annat som skall skyddas – skydda ditt hjärta, ty därifrån utgår livets källådror.” Vad måste vi vara på vår vakt mot för att vårt hjärta inte ska bli hårt? Vi måste undvika att bli stolta, utöva synd och vackla i vår tro eftersom det skulle kunna få oss att utveckla en olydig och upprorisk inställning. (Dan. 5:1, 20; Hebr. 3:13, 18, 19) Det var vad som hände kung Ussia i Juda. (Läs 2 Krönikeboken 26:3–5, 16–21.) Till en början gjorde han ”det som var rätt i Jehovas ögon” och ”strävade ... efter att söka Gud”. Men ”så snart han hade blivit stark blev hans hjärta ... högmodigt”, trots att det var Gud som hade gjort honom stark. Han blev så stolt att han till och med försökte bränna rökelse i templet, något som bara de aronitiska prästerna fick göra. När prästerna konfronterade Ussia blev han ursinnig! Det slutade med ett förödande nederlag för den stolte kungen. (Ords. 16:18) Jehova lät ”en plåga drabba honom”, och han ”förblev spetälsk ända till sin dödsdag”.

4, 5. Vad skulle kunna hända om vi inte är på vår vakt mot stolthet? Ge ett exempel.

⁴ Om vi inte aktar oss för stolthet skulle även vi kunna börja få för höga tankar om oss själva och kanske till och med strunta i bibliska råd. (Rom. 12:3; Ords. 29:1) Tänk på vad som hände en äldste som heter Jim. Vid ett tillfälle höll han inte alls med de andra äldstebröderna i församlingen i en viss fråga. Han berättar: ”Jag sa åt bröderna att de inte var kärleksfulla och lämnade äldstemötet.” Omkring ett halvår senare flyttade han till en församling i närheten men blev inte förordnad som äldste där. Han säger: ”Jag kände mig helt knäckt. Men tyvärr fick mitt ego övertaget, så jag lämnade sanningen.” Jim var inaktiv i tio år. Han fortsätter: ”Min stolthet var sårad, och jag började skylla alltihop på Jehova. Under de här åren kom bröderna och hälsade på och försökte resonera med mig, men jag vägrade ta emot deras hjälp.”

⁵ Det som hände Jim visar att stolthet kan få oss att inta försvarsställning och vilja rättfärdiga det vi har gjort, och det gör oss allt annat än formbara. (Jer. 17:9) ”Jag kände bara att de andra hade fel, och jag kunde inte släppa det”, förklarar Jim. Har du någon gång blivit sårad av någon i församlingen? Eller har du förlorat vissa privilegier? Hur reagerade du då? Kom stolthet in i bilden? Eller kände du att det viktigaste var att ni blev sams igen och kunde fortsätta vara lojala mot Jehova? (Läs Psalm 119:165; Kolosserna 3:13.)

6. Vad kan hända om vi fortsätter att göra sådant som Jehova inte godkänner?

⁶ Om man har gjort det till en vana att göra sådant som Jehova inte godkänner, och kanske till och med försöker hålla det hemligt, kan man bli oemottaglig för bibliska råd. Och det kan göra att det blir ännu lättare att synda. En broder sa att han med tiden nästan inte kände några samvetskval alls för sitt orätta handlingssätt. (Pred. 8:11) En annan broder, som brukade titta på pornografi, berättade längre fram: ”Jag märkte att jag började bli kritisk mot de äldste.” Den här vanan  skadade honom andligen. Så småningom fick andra reda på vad han höll på med, och han fick välbehövlig hjälp. Naturligtvis är vi alla ofullkomliga. Men om vi börjar bli kritiska eller försöker bortförklara ett felaktigt handlingssätt i stället för att be om Guds förlåtelse och hjälp, kan det tyda på att vårt hjärta är på väg att hårdna.

7, 8. a) Hur visade de forntida israeliterna att de hade blivit hårdhjärtade och saknade tro? b) Vad är lärdomen för oss?

⁷ Tänk på israeliterna som Jehova befriade ur Egypten. De såg alla fantastiska underverk som han gjorde för deras skull. Men vad hände? När de närmade sig det utlovade landet visade de att de saknade tro. I stället för att lita på Jehova blev de rädda och klagade på Mose. De ville till och med återvända till Egypten, där de hade varit slavar! Jehova blev djupt bedrövad och sa: ”Hur länge skall detta folk handla respektlöst mot mig?” (4 Mos. 14:1–4, 11; Ps. 78:40, 41) De här israeliterna dog i vildmarken därför att de hade blivit hårdhjärtade och saknade tro.

⁸ Nu när vi närmar oss den nya världen är det vår tro som prövas. Därför är det viktigt att vi synar vår tro i sömmarna. Vi skulle till exempel kunna tänka på Jesus ord i Matteus 6:33 och fråga oss själva: Visar mina prioriteringar och beslut att jag verkligen tror på det Jesus sa? Skulle jag medvetet missa möten eller tjänst för att tjäna mer pengar? Vad gör jag om mitt jobb tar mer och mer tid och energi? Kommer jag att låta den här världen forma mig och kanske till och med locka bort mig från sanningen?

9. Varför måste vi fortsätta att pröva oss själva, om vi ”är i tron”, och hur kan vi göra det?

⁹ Vi kan ta ett annat exempel. Försök se för din inre syn någon som tjänar Jehova men som inte alltid är så noga med att följa Bibelns normer, kanske när det gäller umgänge, uteslutning eller underhållning. Fråga dig sedan: Skulle det kunna vara så att den bilden passar in på mig själv? Om vi märker att vi har hårdnat i vår inställning är det otroligt viktigt att vi granskar vår tro! Bibeln ger oss rådet: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron, fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är.” (2 Kor. 13:5) Vi behöver regelbundet göra en ärlig granskning av oss själva och låta Bibeln justera vårt tänkesätt.

10. Vad kan hjälpa oss att vara som mjuk lera i Jehovas händer?

¹⁰ Gud hjälper oss på flera sätt att vara som mjuk lera, bland annat genom sitt ord, den kristna församlingen och tjänsten på fältet. Precis som vatten mjukar upp lera, så kan daglig bibelläsning och meditation hjälpa oss att vara formbara i Jehovas händer. Kungarna i Israel blev befallda att göra en avskrift av lagen och läsa i den ”alla sina livsdagar”. (5 Mos. 17:18, 19) Och apostlarna visste att de behövde läsa Guds ord och begrunda det de läste med tanke på sin tjänst. De citerade och hänvisade till den hebreiska delen av Bibeln hundratals gånger i sina skrifter, och de uppmuntrade också de människor de predikade för att undersöka Skrifterna. (Apg. 17:11) Det är på samma sätt i vår tid. Vi inser också hur viktigt det är att vi läser Bibeln varje dag och att vi stannar upp och tänker igenom det vi läst. (1 Tim. 4:15) Att vi gör det hjälper oss att förbli ödmjuka och formbara i Jehovas händer.

11, 12. Hur kan Jehova forma oss efter våra individuella behov med hjälp av församlingen? Ge ett exempel.

¹¹ Genom den kristna församlingen kan Jehova forma oss efter våra individuella behov. Jim, som nämndes tidigare,  började mjukna i sin inställning när en äldste engagerade sig i honom. ”Inte en enda gång kritiserade han mig eller sa att jag hade mig själv att skylla”, berättar Jim. ”I stället var han hela tiden positiv och sa att han verkligen ville hjälpa mig.” Efter cirka tre månader frågade han om Jim ville följa med på ett möte. ”Församlingen gav mig ett varmt och kärleksfullt välkomnande, och det blev en vändpunkt för mig. Jag började förstå att mina känslor inte var det viktigaste. Med hjälp av vännerna och min kära fru, som aldrig vacklade i sanningen, kunde jag sakta men säkert komma på fötter igen, andligt sett. Jag blev också väldigt uppmuntrad av artiklarna ’Det är inte Jehova som bär skulden’ och ’Tjäna Jehova lojalt’ i Vakttornet för 15 november 1992.”

¹² Med tiden blev Jim förordnad som äldste igen. Sedan dess har han hjälpt andra bröder att komma över liknande problem och återhämta sig andligen. Han konstaterar: ”Jag trodde att jag hade ett starkt förhållande till Jehova, men egentligen var det tvärtom! Jag är så ledsen att jag lät min stolthet göra mig blind för det som verkligen är viktigt och att jag bara fokuserade på andras fel och brister.” (1 Kor. 10:12)

13. Vilka egenskaper får vi hjälp att utveckla i tjänsten, och vad kan det leda till?

¹³ Hur kan tjänsten på fältet forma oss på ett positivt sätt? När vi vittnar för andra måste vi visa ödmjukhet och olika delar av andens frukt. (Gal. 5:22, 23) Du kan säkert komma på flera egenskaper som du själv har fått slipa på i tjänsten. När vi visar kristna egenskaper blir vårt budskap också mer tilltalande för andra, och det kan göra att de får en mer positiv inställning  till oss. Två vittnen i Australien vittnade för en kvinna vid hennes dörr, men hon var väldigt oförskämd mot dem. Trots det lyssnade de respektfullt på henne. Senare ångrade hon att hon hade varit så otrevlig mot dem och skrev ett brev till avdelningskontoret. Hon skrev bland annat: ”Jag skulle vilja be de här två tålmodiga och ödmjuka människorna om ursäkt för mitt otroligt självgoda och nedlåtande beteende. Framför mig stod två personer som ville förkunna Guds ord, och dum som jag var försökte jag bli av med dem på det där sättet.” Skulle kvinnan ha skrivit så om förkunnarna hade blivit det minsta irriterade? Troligen inte. Ja, tjänsten är verkligen till stor nytta – både för oss själva och för andra!

14. Vad är en viktig förutsättning för att föräldrar ska kunna forma sina barn?

¹⁴ Små barn är för det mesta ödmjuka och tycker om att lära sig nya saker. (Matt. 18:1–4) Föräldrar gör därför väl i att redan tidigt hjälpa sina barn att lära känna och tycka om sanningen. (2 Tim. 3:14, 15) För att kunna göra det måste föräldrarna naturligtvis först se till att de har sanningen i sitt eget hjärta, att de verkligen lever i sanningen själva. Barnen får då inte bara höra sanningen, utan också uppleva den. De lär sig också att se den fostran de får som ett bevis för att deras föräldrar och Jehova älskar dem.

15, 16. Hur kan föräldrar visa att de litar på Jehova om deras barn blir uteslutet?

¹⁵ Men en del barn som har fått en kristen fostran lämnar sanningen längre fram, och några blir uteslutna – till deras familjers stora sorg. En syster i Sydafrika berättar: ”När min bror blev utesluten kändes det som att han hade dött. Jag var helt förkrossad!” Men vad gjorde hon och hennes föräldrar? De följde vägledningen i Guds ord. (Läs 1 Korinthierna 5:11, 13.) ”Vi bestämde oss för att rätta oss efter Bibeln”, säger föräldrarna. ”Vi insåg att om vi gjorde saker på Guds sätt skulle resultatet bli det allra bästa. Vi såg uteslutning som tillrättavisning från Jehova, och vi var övertygade om att han tillrättavisar av kärlek och i den omfattning som behövs. Den enda kontakten vi hade med vår son var i samband med absolut nödvändiga familjeangelägenheter.”

¹⁶ Hur reagerade sonen? Han berättade senare: ”Jag visste att min familj inte hatade mig, utan att de lydde Jehova och hans organisation.” Han sa också: ”När man tvingas be Jehova om hjälp och förlåtelse inser man hur mycket man behöver honom.” Föreställ dig vilken glädje familjen kände när han blev återupptagen! Ja, när vi tänker på Jehova på alla våra vägar blir resultatet det bästa möjliga. (Ords. 3:5, 6; 28:26)

17. Varför bör vi alltid underordna oss Jehova, och hur har vi nytta av det?

¹⁷ Profeten Jesaja förutsade att de landsflyktiga judarna i Babylon skulle visa ånger och säga: ”Jehova, du är vår Fader. Vi är leran, och du är Krukmakaren som formar oss; ja, vi är alla ett verk av din hand.” De skulle också vädja till honom: ”Kom inte för evigt ihåg vår missgärning. Se nu, det ber vi dig: vi är alla ditt folk.” (Jes. 64:8, 9) Om vi på liknande sätt visar ödmjukhet och alltid följer Jehovas vägledning blir vi mycket dyrbara i hans ögon, precis som Daniel var. Jehova kommer då att fortsätta att forma oss genom sitt ord, sin ande och sin organisation, så att vi en dag kommer att kunna stå inför honom som hans fullkomliga söner och döttrar. (Rom. 8:21)