1, 2. a) Vad tog Jesus upp i sin avslutande bön tillsammans med apostlarna? b) Varför kan Jesus ha varit bekymrad över bristen på enhet bland lärjungarna?

UNDER Jesus sista måltid med sina apostlar var han bekymrad över bristen på enhet bland dem. När han bad tillsammans med dem sa han att han ville att de skulle vara förenade, precis som han och hans Far är. (Läs Johannes 17:20, 21.) Om de var förenade skulle det bli tydligt för andra att det var Jehova som hade sänt Jesus till jorden. Jesus sanna lärjungar skulle kännas igen på sin kärlek till varandra, och den kärleken skulle bidra till enheten och harmonin bland dem. (Joh. 13:34, 35)

² Man kan förstå att Jesus tog upp det här ämnet. Han hade märkt att det fanns ett behov av det, för under den där sista måltiden började de, precis som de hade gjort tidigare, gräla med varandra om ”vem av dem som kunde anses vara störst”. (Luk. 22:24–27; Mark. 9:33, 34) Vid ett annat tillfälle hade Jakob och Johannes frågat Jesus om de kunde få de bästa platserna bredvid honom i hans himmelska rike. (Mark. 10:35–40)

3. Vad kan ha varit ett hot mot enheten bland Jesus lärjungar, och vilka frågor ska vi gå igenom?

³ Men en önskan att ha en framträdande position var inte det  enda som kunde hota enheten bland Jesus lärjungar. Samhället de levde i var splittrat på grund av hat och fördomar, och lärjungarna skulle behöva arbeta bort sådana känslor. I den här artikeln ska vi gå igenom följande frågor: Hur hanterade Jesus fördomar? Hur hjälpte han sina efterföljare att behandla andra opartiskt och att verkligen vara förenade? Och hur kan det han lärde hjälpa oss att bevara vår fina gemenskap?

4. Ge exempel på fördomar som Jesus var utsatt för.

⁴ Jesus var själv utsatt för fördomar. När Filippus berättade för Natanael att han hade funnit Messias svarade Natanael: ”Kan det komma något bra från Nasaret?” (Joh. 1:46) Natanael kände säkert till profetian i Mika 5:2 och tänkte kanske att Nasaret var en liten betydelselös stad som knappast kunde vara Messias hemstad. Och en del framträdande judéer såg ner på Jesus för att han var galilé. (Joh. 7:52) Många judéer ansåg att galiléerna var underlägsna dem. Andra försökte förolämpa Jesus genom att kalla honom samarier. (Joh. 8:48) Samarierna skilde sig från judarna både etniskt och religiöst. Både judéer och galiléer saknade respekt för samarierna och undvek dem. (Joh. 4:9)

5. Vilka fördomar utsattes Jesus efterföljare för?

⁵ De judiska religiösa ledarna hånade även Jesus efterföljare. Fariséerna betraktade dem som fördömda. (Joh. 7:47–49) Ja, de föraktade ”outbildade och helt vanliga människor”, som inte hade studerat vid de rabbinska skolorna och inte följde deras traditioner. (Apg. 4:13, noten) De fördomar som Jesus och hans lärjungar utsattes för bottnade i religiösa, sociala och etniska motsättningar. Lärjungarna var också själva påverkade av fördomar. För att kunna vara förenade behövde de ändra hela sitt tänkesätt.

6. Ge exempel på hur fördomar kan påverka oss.

⁶ Världen omkring oss i dag är verkligen fylld av fördomar. Vi kan själva vara offer för fördomar, eller också är det vi som har fördomar mot andra. ”Mitt hat mot de vita växte när jag tänkte på alla orättvisor som aboriginerna har utsatts för – både förr och nu”, berättar en syster som nu är pionjär i Australien. ”Och mina hatkänslor späddes på av att jag själv hade blivit illa behandlad.” En broder från Kanada berättade att han tidigare hade fördomar om språk. ”Jag tyckte att fransktalande människor var bättre än andra”, erkänner han. ”Och jag hade svårt för dem som pratade engelska.”

7. Hur hanterade Jesus fördomar?

⁷ Fördomar kan sitta djupt och vara väldigt svåra att bli av med, precis som det var på Jesus tid. Så hur hanterade Jesus fördomar? För det första var han själv helt fördomsfri och opartisk. Han predikade för rika och fattiga, fariséer och samarier, skatteindrivare och syndare. För det andra visade han, genom sin undervisning och sitt eget exempel, att lärjungarna måste arbeta bort misstänksamhet och intolerans.

8. Vilken viktig princip bygger enheten bland oss på? Förklara.

⁸ Jesus lärde sina efterföljare en viktig princip som enheten bland oss bygger på. ”Ni är alla bröder”, sa han. (Läs Matteus 23:8, 9.) Vi är naturligtvis alla bröder  i betydelsen att vi är Adams avkomlingar. (Apg. 17:26) Men Jesus förklarade att hans lärjungar också var bröder och systrar i den betydelsen att de erkände Jehova som sin himmelske Far. (Matt. 12:50) Och de hade alla blivit en del av Guds stora andliga familj, förenade i kärlek och tro. Det är därför apostlarna ofta kallade sina medkristna för bröder och systrar i sina brev till församlingarna. (Rom. 1:13; 1 Joh. 3:13) *

9, 10. a) Varför hade judarna ingen orsak att vara stolta? b) Hur lärde Jesus ut att det är fel att se ner på människor med en annan etnisk bakgrund? (Se den inledande bilden.)

⁹ Efter att Jesus hade berättat för sina lärjungar att de skulle se varandra som bröder och systrar betonade han att de behövde vara ödmjuka. (Läs Matteus 23:11, 12.) Som vi redan har sett orsakade stolthet en del splittring bland apostlarna. Och människor på den tiden var väldigt stolta över sitt ursprung. Många judar var helt övertygade om att de var bättre än andra därför att de härstammade från Abraham. Men Johannes döparen sa till dem: ”Gud skulle kunna göra de här stenarna till Abrahams barn.” (Luk. 3:8)

¹⁰ Jesus lärde ut att det är fel att känna sig stolt över sin etniska tillhörighet. Det blev tydligt när en skriftlärd ställde frågan: ”Vem är min medmänniska?” Som svar berättade Jesus en liknelse om en samarier som tog hand om en jude som blivit misshandlad av tjuvar. Andra judar hade gått förbi offret och nonchalerat honom, men samariern tyckte synd om honom och hjälpte honom. Jesus avslutade berättelsen med att uppmana den skriftlärde att efterlikna samariern. (Luk. 10:25–37) Ja, Jesus visade att judarna kunde lära sig av en samarier vad det betyder att älska sina medmänniskor.

11. Varför behövde lärjungarna ändra inställning till utlänningar, och hur hjälpte Jesus dem att inse det?

¹¹ Innan Jesus återvände till himlen befallde han sina lärjungar att predika ”i hela Judeen och Samarien och till jordens yttersta ände”. (Apg. 1:8) För att kunna utföra det uppdraget behövde de övervinna sin stolthet och sina fördomar. Jesus hade förberett dem för det här uppdraget genom att rikta deras uppmärksamhet på goda egenskaper som han såg hos utlänningar. Han berömde till exempel en utländsk officer för hans starka tro. (Matt. 8:5–10) I sin hemstad Nasaret berättade han om hur Jehova hade hjälpt utlänningar, till exempel den feniciska änkan från Sarefat och den spetälske Naaman från Syrien. (Luk. 4:25–27) Och Jesus predikade för en samarisk kvinna och var kvar två dagar i den samariska stad där hon bodde därför att människorna där var intresserade av budskapet. (Joh. 4:21–24, 40)

12, 13. a) Hur reagerade apostlarna när Jesus undervisade en samarisk kvinna? (Se den inledande bilden.) b) Vad visar att Jakob och Johannes inte riktigt förstod poängen?

¹² Men det var inte så lätt för apostlarna att lägga sina fördomar åt sidan. De blev förvånade över att Jesus kunde tänka sig att undervisa en samarisk kvinna. (Joh. 4:9, 27) Judiska religiösa ledare skulle aldrig samtala med en kvinna offentligt, ännu mindre en samarisk kvinna med  dåligt rykte. Medan Jesus pratade med henne försökte apostlarna få honom att äta, men han var så inne i det andliga samtalet att mat inte kändes viktigt för honom just då. Jehovas vilja var att han skulle predika, och när han nu fick göra det, för en samarisk kvinna, var det som mat för honom. (Joh. 4:31–34)

¹³ Jakob och Johannes förstod inte lärdomen. När lärjungarna färdades genom Samarien tillsammans med Jesus sökte de efter ett ställe där de kunde övernatta i en samarisk by, men de som bodde där vägrade ta emot dem. Jakob och Johannes blev så arga att de ville kalla ner eld från himlen och förstöra hela byn. Men Jesus tillrättavisade dem skarpt. (Luk. 9:51–56) Man kan ju undra om Jakob och Johannes hade reagerat lika starkt om den ogästvänliga byn hade legat i deras hemtrakt i Galileen. Förmodligen var det deras fördomar som fick dem att tända till. Det kan hända att aposteln Johannes skämdes över sitt utbrott när han längre fram kom tillbaka och predikade bland samarierna. (Apg. 8:14, 25)

14. Hur löstes ett problem mellan två språkgrupper?

¹⁴ Strax efter pingsten år 33 v.t. uppstod ett problem med diskriminering. När bröderna delade ut mat till behövande änkor blev de grekisktalande änkorna åsidosatta. (Apg. 6:1) Det här kan ha berott på språkrelaterade fördomar. Apostlarna rättade snabbt till problemet genom att förordna kvalificerade bröder som skulle se till att maten blev rättvist fördelad. Alla som valdes ut hade grekiska namn, något som kanske gjorde att de lättare accepterades av dem som hade blivit orättvist behandlade.

15. Hur fick Petrus lära sig att vara opartisk? (Se den inledande bilden.)

¹⁵ År 36 v.t. blev predikoarbetet mycket mer internationellt. Aposteln Petrus hade tidigare mest umgåtts med judar. Men efter att Gud tydligt hade visat att de kristna inte ska vara partiska vittnade Petrus för Cornelius, en romersk soldat. (Läs Apostlagärningarna 10:28, 34, 35.) Efter det umgicks Petrus gärna med icke-judar och åt tillsammans med dem. Men när han många år senare var i staden Antiokia slutade han med det. (Gal. 2:11–14) Paulus tillrättavisade honom, och han tog uppenbarligen till sig av kritiken. Hur vet vi det? När Petrus skrev sitt första brev till judar och icke-judar i Mindre Asien betonade han hur viktigt det var att älska alla medtroende. (1 Petr. 1:1; 2:17)

16. Vilket rykte fick de första kristna?

¹⁶ Det är tydligt att apostlarna tog intryck av Jesus exempel och lärde sig att älska ”alla slags människor”. (Joh. 12:32; 1 Tim. 4:10) Även om det tog lite tid så ändrade de till slut sitt sätt att tänka. De första kristna blev kända för att älska varandra. Tertullianus, en författare som levde på 100-talet, citerade vad andra hade sagt om de kristna: ”De älskar varandra ... och är redo att dö för varandra.” De tog på sig den ”nya personligheten” och lärde sig att se alla människor på samma sätt som Gud ser dem, som jämlika varandra. (Kol. 3:10, 11)

17. Hur kan vi bli av med våra fördomar? Ge exempel.

¹⁷ Vi kanske också behöver tid på oss för att utrota alla spår av fördomar vi kan ha. En syster i Frankrike berättar om hur hon har fått kämpa med det: ”Jehova har lärt mig vad det betyder att visa kärlek, att dela med sig, att älska människor av alla slag. Men jag får fortfarande jobba på att övervinna mina fördomar, och det är inte alltid lätt. Det är därför jag har det  som böneämne.” Och en syster i Spanien berättar något liknande: ”Ibland får jag kämpa för att trycka undan negativa känslor mot en viss etnisk grupp, och för det mesta lyckas jag. Men jag vet att jag måste fortsätta kämpa. Jag är så lycklig över att få tillhöra en enad familj, och det tackar jag Jehova för.” Vi behöver alla göra en uppriktig självanalys. Har vi också några fördomsfulla attityder som vi behöver göra oss av med?

18, 19. a) Vad motiverar oss att vara välkomnande mot alla? b) Hur kan vi göra detta i praktiken?

¹⁸ Vi behöver komma ihåg att vi alla en gång var långt borta från Jehova. (Ef. 2:12) Men han drog oss ”med kärlekens linor”. (Hos. 11:4; Joh. 6:44) Och Jesus tog emot oss och gjorde det möjligt för oss att bli en del av Guds familj. (Läs Romarna 15:7.) Eftersom Jesus har tagit emot oss, ofullkomliga som vi är, är det otänkbart att vi skulle stänga ute någon annan!

¹⁹ Människor kommer säkert att bli mer splittrade, fördomsfulla och hatiska ju närmare slutet för den här onda världen vi kommer. (Gal. 5:19–21; 2 Tim. 3:13) Men som Jehovas tjänare vill vi ha ”visheten från ovan”, som är opartisk och skapar frid. (Jak. 3:17, 18) Vi är glada över att få lära känna människor från andra länder, överbrygga kulturella skillnader och kanske till och med lära oss andra språk. När vi gör det blir friden ”som en flod” och rättvisan ”som havets vågor”. (Jes. 48:17, 18)

20. Vad händer när kärleken formar vårt sätt att tänka och känna?

²⁰ ”Den sanna kunskapens dammluckor öppnades för mig”, säger systern från Australien som nämndes tidigare. Hon berättar hur hennes tankar och känslor formades av att studera Bibeln: ”Alla mina ingrodda fördomar och mitt hat smälte bort undan för undan.” Och brodern från Kanada säger att han nu inser att ”okunnighet ofta är grogrunden till rasism och att människors egenskaper inte har någonting att göra med var de är födda”. Han gifte sig faktiskt med en engelsktalande syster! Sådana här exempel visar att vår kristna kärlek verkligen övervinner fördomar. Ja, den förenar oss med ett band som aldrig kan brytas. (Kol. 3:14)