Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Han kunde ha fått Guds godkännande

Han kunde ha fått Guds godkännande

VI TJÄNAR Jehova och vill naturligtvis känna att vi har hans godkännande och välsignelse. Men vad är det som avgör om man får det eller inte? I Bibeln kan vi läsa om sådana som begick allvarliga synder men som sedan fick tillbaka hans godkännande. Andra hade fina egenskaper men blev ändå inte godkända av honom. Så frågan kanske dyker upp: Vad är det i första hand som Jehova vill se hos oss? Vi får hjälp att hitta svaret på den frågan om vi ser närmare på Rehabeam, en kung i Juda.

EN SKAKIG BÖRJAN

Rehabeam var son till Salomo, som regerade i Israel i 40 år. (1 Kung. 11:42) Efter att Salomo hade dött år 997 f.v.t. reste Rehabeam från Jerusalem till Sikem i norr för att smörjas till kung. (2 Krön. 10:1) Man kan tänka sig att det måste ha känts som en utmaning att efterträda Salomo, som var känd för sin enastående vishet. Kände Rehabeam kanske på sig att hans egen förmåga att lösa svåra problem snart skulle sättas på prov?

Rehabeam måste ha känt att stämningen i Israel var laddad. Efter ett tag kom folkets representanter till honom, och de gick rakt på sak: ”Din far lade ett tungt ok på oss. Men om du gör din fars hårda arbete mindre krävande och hans tunga ok lättare, så ska vi tjäna dig.” (2 Krön. 10:3, 4)

Rehabeam kanske kände sig fångad i en fälla. Om han gav efter för folkets krav skulle han själv, hans familj och hela hovet kanske behöva dra ner på en del lyx som de hade vant sig vid. Men om han å andra sidan vägrade skulle folket kanske göra uppror. Hur skulle han göra? Han började med att konsultera de äldre män som hade varit Salomos rådgivare. Men sedan vände han sig också till yngre män, som var i hans egen ålder. Han valde att följa de yngre männens råd och behandla folket hårt. Han svarade: ”Jag ska göra ert ok tungt, ja ännu tyngre. Min far straffade er med piskor, men jag ska göra det med skorpiongissel.” (2 Krön. 10:6–14)

Ser vi lärdomen i det här? Det är ofta klokt att lyssna på vad de äldre och andligt mogna bland oss har att säga. De har lång erfarenhet, så de kan lättare förutse vad ett beslut kan leda till och därför ge oss bra råd. (Job 12:12)

”DÅ LYDDE DE JEHOVAS ORD”

Eftersom Rehabeam följde de yngre männens råd gjorde folket uppror. Så han samlade sin armé för att slå ner upproret. Men Jehova ingrep och sände profeten Semaja, som sa: ”Ni får inte dra ut och strida mot era israelitiska bröder. Var och en ska återvända hem, för det är jag som ligger bakom det som har hänt.” (1 Kung. 12:21–24) *

Bara ge sig utan strid alltså? Det är lätt att föreställa sig att det här lät helt galet i Rehabeams öron. Vad skulle folk tänka om en kung som först hotade att straffa dem med skorpiongissel men som sedan vek sig för ett öppet uppror? (Jämför 2 Krönikeboken 13:7.) Men kungen och hans soldater ”lydde ... Jehovas ord och återvände hem, precis som Jehova hade sagt”.

Vilken lärdom kan vi dra av det här? Vi är förståndiga om vi lyder Gud även om det skulle innebära att andra ser ner på oss. Om vi gör det vet vi att han kommer att godkänna och välsigna oss. (5 Mos. 28:2)

Hur gick det för Rehabeam? Han övergav sina planer på att bekämpa den nya nationen och satsade i stället på att bygga städer i Juda och Benjamin, som fortfarande låg inom hans område. Han gjorde en del städer ”mycket starkt befästa”. (2 Krön. 11:5–12) Och viktigast av allt, under en tid följde han Jehovas lagar. Eftersom tiostammarsriket Israel med Jerobeam som kung avföll till avgudadyrkan var det många därifrån som kom till Jerusalem och gav Rehabeam och den sanna tillbedjan sitt stöd. (2 Krön. 11:16, 17) Att Rehabeam lydde Jehova ledde alltså till att hans rike blev starkare.

SYND OCH VISS ÅNGER

När Rehabeam väl hade befäst sin kungamakt gjorde han något oväntat. Han övergav Jehovas lag och började tillbe avgudar! Hur kom det sig? Var han påverkad av sin mamma, som var från Ammon? (1 Kung. 14:21) Hur det än var med den saken, följde folket hans dåliga exempel. Jehova tillät därför att kung Sisak av Egypten intog många städer i Juda – trots att Rehabeam hade befäst dem! (1 Kung. 14:22–24; 2 Krön. 12:1–4)

Situationen spetsade till sig när Sisak drog upp mot Jerusalem, där Rehabeam regerade. Då framförde profeten Semaja Guds budskap till Rehabeam och hans furstar: ”Eftersom ni har övergett mig har jag övergett er och lämnat er i Sisaks våld.” Hur reagerade Rehabeam på det här allvarliga budskapet? Han tog det verkligen på rätt sätt! Bibeln säger: ”Då ödmjukade sig Israels furstar och kungen, och de sa: ’Jehova är rättfärdig.’” Därför ingrep Jehova och räddade Rehabeam, och Jerusalem blev inte tillintetgjort. (2 Krön. 12:5–7, 12)

Sedan fortsatte Rehabeam att regera över sydriket Juda. Innan han dog gav han generösa gåvor till alla sina söner. Förmodligen ville han avskräcka dem från att göra uppror mot deras bror Abia, som skulle efterträda honom på tronen. (2 Krön. 11:21–23) Det här visar att Rehabeam hade blivit lite klokare med åren.

GOD ELLER OND?

Rehabeam gjorde alltså en del bra saker, men han fick ändå inte Guds godkännande. Som en slutsummering av hans regeringstid säger Bibeln att han ”gjorde det som var ont”. Varför det? ”Han var inte fast besluten att söka Jehova.” (2 Krön. 12:14)

Till skillnad från kung David utvecklade Rehabeam aldrig ett nära förhållande till Jehova.

Vad är kärnpunkten i det här? Rehabeam lydde Jehova ibland, och han gjorde en del bra saker för Jehovas folk. Men han utvecklade aldrig ett nära förhållande till Jehova och hade ingen stark önskan att behaga honom. Därför slutade han göra det som var rätt och började tillbe avgudar. Man kan fråga sig vad det var som drev Rehabeam när han faktiskt tog till sig av Jehovas tillrättavisning. Kände han verkligen uppriktig ånger och ville göra det som var rätt i Guds ögon? Eller var det snarare så att han lät sig styras av andra? (2 Krön. 11:3, 4; 12:6) Längre fram i livet föll han tillbaka i gamla hjulspår igen och gjorde det som var ont. Vilken skillnad mot hans farfar, kung David! Det är sant att David gjorde sina misstag, men han ångrade sig uppriktigt. Och under hela sitt liv älskade han Jehova och brann för sann tillbedjan. (1 Kung. 14:8; Ps. 51:1, 17; 63:1)

Vi kan verkligen lära oss mycket av Rehabeams liv. Det är berömvärt när människor tar hand om sina familjer och kämpar för bra saker. Men för att få Guds godkännande måste vi hålla fast vid sann tillbedjan och låta den komma på första plats i livet.

Om vi ska lyckas med det behöver vi hålla kärleken till Jehova varm. Precis som vi håller liv i en eld genom att lägga på mer ved, håller vi liv i vår kärlek till Jehova genom att regelbundet studera hans ord, begrunda det vi läser och fortsätta med att be. (Ps. 1:2; Rom. 12:12) Kärleken till Jehova kommer i sin tur att få oss att vilja göra det som är rätt i hans ögon. Den kommer också att få oss att ångra oss djupt när vi handlar fel och att be om Jehovas förlåtelse. Då kommer vi inte att göra som Rehabeam, utan verkligen hålla fast vid sann tillbedjan. (Jud. 20, 21)

^ § 9 På grund av Salomos trolöshet hade Gud redan förutsagt att riket skulle delas. (1 Kung. 11:31)