1, 2. a) Varför blir vi uppmuntrade av dem som vittnar troget trots att inte så många lyssnar? (Se den inledande bilden.) b) Vad sa Jesus om att vittna i sin hemstad? (Se fotnoten.)

SERGIO OCH OLINDA är ett pionjärpar i 80-årsåldern som bor i USA. På sistone har de fått problem med benen och har svårt att gå. Men de håller ändå fast vid samma rutin som de har haft i flera decennier. Varje morgon går de till ett torg där det rör sig mycket folk. Vid sjutiden ställer de sig vid en busshållplats och erbjuder vår litteratur till förbipasserande. De flesta går bara förbi, men Sergio och Olinda står kvar, och de ler mot alla de får ögonkontakt med. Vid lunchtid börjar de dra sig hemåt. Nästa morgon klockan sju är de på plats igen. De står troget på sin post sex dagar i veckan året runt.

² Många bröder och systrar har gjort som Sergio och Olinda. De har predikat i åratal på samma distrikt, även om få vill lyssna. Är det så för dig? I så fall är det verkligen  bra gjort! * Många blir uppmuntrade av din tro och uthållighet, även sådana som har varit med länge i sanningen. Så här har några kretstillsyningsmän sagt: ”Jag får sådan energi när jag går i tjänsten med trogna bröder och systrar och ser deras exempel.” ”Jag blir uppmuntrad att hålla ut och vara modig i tjänsten när jag ser hur trogna de är.” ”Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på dem.”

3. Vilka frågor ska vi behandla och varför?

³ I den här artikeln ska vi se på tre frågor: Varför kan vi ibland känna oss lite trötta och nere? Vad betyder det att bära frukt? Vad kan hjälpa oss att hålla ut och fortsätta bära frukt? Svaret på de här frågorna kommer att ge oss motivation att kämpa vidare i det uppdrag som Jesus har gett oss.

4. a) Hur kände Paulus när många judar inte ville lyssna? b) Varför kände han så?

⁴ Har du känt dig deppig någon gång för att folk på distriktet inte vill lyssna? Då kan du säkert känna igen dig i Paulus. Han hade fullt upp i tjänsten i drygt 30 år, och han hjälpte visserligen många att komma med i sanningen. (Apg. 14:21; 2 Kor. 3:2, 3) Men han lyckades inte få med så många judar i sanningen. De flesta ville absolut inte lyssna, och några började till och med förfölja honom. (Apg. 14:19; 17:1, 4, 5, 13) Hur kände Paulus när de reagerade så? Han sa: ”Jag säger sanningen i Kristus ... Jag känner mig djupt bedrövad och har ständiga kval i hjärtat.” (Rom. 9:1–3) Varför blev Paulus så ledsen? Det var för att han älskade att gå i tjänsten och han älskade människor. Han brydde sig verkligen om judarna, och det var därför det gjorde ont i honom när de inte ville ha Guds kärlek och omtanke.

5. a) Vad motiverar oss att vittna? b) Varför är det inte konstigt att vi blir ledsna ibland?

⁵ Vi vittnar för att vi bryr oss om människor, precis som Paulus gjorde. (Matt. 22:39; 1 Kor. 11:1) Vi vet ju av egen erfarenhet vilket bra liv de skulle få om de bara ville tjäna Jehova. Tänk om alla på våra distrikt kunde inse vad de går miste om. Det är ju därför vi vill att de ska lära känna Jehova och få veta vad han har tänkt göra för alla människor. Det är som att vi kommer till dem med en fin present som vi vill att de ska ta emot. Så det är inte så konstigt att vi blir ledsna om de avvisar oss. Om vi tycker att det känns jobbigt är det inte ett tecken på att vi har svag tro, utan på att vi lägger ner vår själ i predikoarbetet. Så vi håller ut trots att det kan kännas tungt ibland. En syster som heter Elena har varit pionjär i mer än 25 år, och hon säger: ”Jag tycker att det är ganska svårt att gå i tjänsten. Men samtidigt finns det inget annat jag hellre skulle göra.”

6. Vilken fråga ska vi få svar på?

⁶ Varför kan vi vara säkra på att vår tjänst är meningsfull oavsett var vi bor? Svaret på den frågan finns i två  av Jesus liknelser som handlar om att sprida de goda nyheterna. (Matt. 13:23) Den första liknelsen handlar om en vinstock.

7. a) Vilka är vinodlaren, vinstocken och rankorna? b) Vilken fråga ska vi få svar på?

⁷ (Läs Johannes 15:1–5, 8.) Jesus sa: ”Min Far blir ärad när ni fortsätter att bära mycket frukt och visar att ni är mina lärjungar.” Jesus förklarade att Jehova är vinodlaren, han själv är vinstocken och hans lärjungar är rankorna. * Men vad är frukten? Jesus säger inte rakt ut i den här liknelsen vad frukten är, men han ger oss en viktig ledtråd.

8. a) Varför kan frukten i den här liknelsen inte motsvaras av nya lärjungar? b) Vad är utmärkande för det Jehova förväntar av oss?

⁸ Jesus sa så här om Jehova: ”Han tar bort varje ranka i mig som inte bär frukt.” Jehova kräver alltså att alla hans tjänare ska bära frukt. (Matt. 13:23; 21:43, noten) Frukten kan därför inte motsvaras av nya lärjungar. (Matt. 28:19) I så fall skulle ju trogna vänner som predikat i många år men inte gjort några lärjungar vara som rankorna utan frukt. Den slutsatsen är helt fel. Varför det? Vi kan inte tvinga någon att börja tjäna Jehova. Dessutom skulle Jehova aldrig kräva något av oss som vi inte klarar av. Han älskar oss, och allt han förväntar av oss är sådant som ligger inom räckhåll för oss. (5 Mos. 30:11–14)

9. a) Hur bär man frukt? b) Vilken liknelse ska vi gå igenom och varför?

⁹ Vad är frukten för något? Det måste vara något som vi gör, och det måste vara något som vi alla kan göra. Och vad är vår kärnverksamhet? Arbetet med att sprida de goda nyheterna om riket. * (Matt. 24:14) Jesus liknelse om jordbrukaren som sår ger oss fler argument för att det är så. Vi ska se närmare på den liknelsen.

10. a) Vad är kornen och jorden i den här liknelsen? b) Vad blir det för avkastning från ett vetestrå?

¹⁰ (Läs Lukas 8:5–8, 11–15.) I liknelsen om jordbrukaren som sår motsvarar säden Guds ord, eller budskapet om riket. Jorden motsvarar människors bildliga hjärtan. Låt säga att det var vetekorn som såddes. Kornen som föll i den fina jorden slog rot och växte upp till vajande vetestrån. Sedan gav de ”100 gånger mer än vad som hade såtts”. Men vad ger ett vetestrå för avkastning, eller frukt? Växer det ut en massa små vetestrån? Nej, det blir nya korn, som sedan kan sås och därefter bli nya vetestrån. I den här liknelsen blev ett korn till 100 nya. Hur passar det in på vår tjänst?

11. a) Vad lär vi oss av liknelsen om jordbrukaren som sår? b) Hur producerar vi nya ”korn”?

¹¹ När våra föräldrar eller någon annan började berätta för oss om Guds rike var det som om de sådde ett litet korn i fin jord. De blev säkert överlyckliga när de såg att vi tog till oss av budskapet. Det lilla kornet grodde och växte i oss tills det blev ett moget vetestrå som började ge avkastning.  Och med tanke på hur det är med ett vetestrå, så kan avkastningen inte vara nya lärjungar, utan nya ”sanningskorn”. * Men hur alstrar vi nya ”korn”? Jo, genom att sprida budskapet om riket. Varje gång vi gör det kan man säga att det korn som en gång såddes i vårt hjärta ger avkastning och blir fler korn. (Luk. 6:45; 8:1) Så den här liknelsen visar att vi ”håller ut och bär frukt” så länge vi fortsätter vittna.

12. a) Vad lär vi oss av Jesus liknelser om vinstocken och om jordbrukaren som sår? b) Hur känner du för det?

¹² Vad lär vi oss av Jesus liknelser om vinstocken och om jordbrukaren som sår? Vi lär oss att vi kan bära frukt oavsett hur människor på våra distrikt reagerar när vi besöker dem. Det handlar om att vi ska vara trogna och hålla ut. Paulus nämnde en liknande tanke när han sa: ”Var och en ska få lön efter sin egen insats.” (1 Kor. 3:8) Belöningen står alltså i proportion till vår insats, inte till resultatet av vår insats. Matilda, som har varit pionjär i 20 år, säger: ”Det känns skönt att veta att Jehova belönar våra ansträngningar.”

13, 14. Varför fortsatte Paulus vittna enligt Romarna 10:1, 2?

¹³ Vad kan hjälpa oss att hålla ut och bära frukt? Som vi såg tidigare kände sig Paulus nedslagen när judarna inte ville höra budskapet om riket. Men han tappade ändå inte hoppet om dem. I sitt brev till de kristna i Rom skrev han hur han kände för judarna: ”Min uppriktiga önskan och min innerliga bön till Gud är att israeliterna ska bli räddade. Jag kan vittna om att de visar hängivenhet för Gud men att de saknar ingående kunskap.”  (Rom. 10:1, 2) Vad hade Paulus för skäl till att inte ge upp?

¹⁴ Först konstaterar han varför han fortsatte vittna för judarna. Det var för att han uppriktigt önskade att de skulle bli räddade. (Rom. 11:13, 14) För det andra nämner Paulus att han bad innerligt till Gud för dem. Han bad till Gud om att enskilda judar skulle ta emot budskapet om riket. Och för det tredje sa Paulus: ”De visar hängivenhet för Gud.” Han såg alltså deras potential. Han insåg att de skulle kunna bli hängivna kristna om de bara riktade energin rätt. Den resan hade ju Paulus själv varit med om.

15. Hur kan vi efterlikna Paulus? Ge exempel.

¹⁵ Hur kan vi efterlikna Paulus? För det första måste vi ha en uppriktig önskan att hitta dem som har ”rätt inställning för att få evigt liv”. För det andra ber vi till Jehova om att de som har ett gott hjärta ska lyssna när vi vittnar för dem. (Apg. 13:48; 16:14) Silvana har varit pionjär i nästan 30 år, och hon säger: ”Innan jag ringer på en dörr ber jag Jehova om hjälp att tänka positivt.” Vi ber också till Jehova om att änglarna ska vägleda oss till dem som vill höra budskapet. (Matt. 10:11–13; Upp. 14:6) En broder som heter Robert har varit pionjär i över 30 år, och han säger: ”Det är spännande att få samarbeta med änglarna i tjänsten, för de vet ju exakt vad som pågår i människors liv.” För det tredje försöker vi se andras potential. Carl, en äldste som varit döpt i över 50 år, säger: ”Jag letar efter minsta tecken på att den jag besöker har ett gott hjärta. Det kan vara ett leende, snälla ögon eller en uppriktig fråga.” Ja, vi kan hålla ut och bära frukt, precis som Paulus gjorde.

16, 17. a) Vad lär vi oss av det som står i Predikaren 11:6? b) Hur kan andra påverkas av att de ser oss vittna?

¹⁶ Även om det verkar som att vi inte når hjärtat hos dem vi vittnar för, så ska vi inte underskatta effekten av vårt arbete. (Läs Predikaren 11:6.) Det kanske inte är så många som lyssnar på oss, men de ser oss. De ser att vi är välklädda, artiga och vänliga. Med tiden kan det få dem att inse att deras fördomar om oss inte stämmer. Sergio och Olinda, som nämndes i början av artikeln, lade märke till en sådan förändring.

¹⁷ Sergio berättar: ”Vi blev sjuka under en period, så vi kunde inte stå på torget. När vi började gå dit igen var det flera som kom fram till oss och sa: ’Vad är det som har hänt? Vi har saknat er.’” Olinda ler och fortsätter berätta: ”Busschaufförerna vinkade till oss, och några av dem ropade ’Bra jobbat!’ där de satt bakom ratten. De frågade till och med om de kunde få tidskrifter av oss.” Sergio och Olinda blev glatt överraskade när en man kom fram och gav dem en blombukett och tackade för deras fina arbete.

18. Varför vill du hålla ut i predikoarbetet?

¹⁸ Vi kan vara en viktig kugge i arbetet med att sprida de goda nyheterna till alla nationerna. (Matt. 24:14) Vi kan känna oss nöjda med oss själva, för vi vet att Jehova tycker om att vi är i gång i det här arbetet. Han älskar alla som ”håller ut och bär frukt”.