INNAN Jesus steg upp till himlen sa han till sina lärjungar: ”Ni skall vara vittnen om mig ... till jordens mest avlägsna del.” (Apg. 1:8) Hur skulle de första kristna kunna klara av det här uppdraget?

Martin Goodman, som är professor vid Oxford University, säger att ”de kristnas missionärsanda gjorde att de skilde sig från andra religiösa grupper, däribland judarna, i det tidiga romerska riket”. Jesus hade färdats från plats till plats för att predika. Så de kristna förstod att de också behövde söka upp människor som ville lära känna sanningen. På så sätt skulle de kunna efterlikna Jesus och sprida ”de goda nyheterna om Guds kungarike”. (Luk. 4:43) Det är en av anledningarna till att det bland de första kristna fanns ”apostlar”, ett ord som bokstavligen syftar på personer som blivit utsända. (Mark. 3:14) Jesus befallde sina efterföljare: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” (Matt. 28:18–20)

Ingen av Jesus tolv apostlar finns ju här på jorden i dag, men många av Jehovas nutida tjänare har samma missionärsanda som de hade. När de får möjlighet att utöka sin tjänst och predika där behovet är stort säger de: ”Här är jag! Sänd mig.” (Jes. 6:8) En del har flyttat till främmande länder, däribland tusentals bröder och systrar som har gått igenom Gileadskolan. Andra har flyttat inom sitt hemland. Många har lärt sig ett nytt språk för att kunna hjälpa församlingar och grupper som använder det språket. De som har flyttat  till behovsdistrikt eller lärt sig ett nytt språk kanske inte har haft de bästa omständigheterna, och det kanske inte alltid har varit så lätt. Men de har villigt gjort uppoffringar för att visa hur mycket de älskar Jehova och sina medmänniskor. De har beräknat kostnaden och gett av sin tid och energi för att hjälpa andra. (Luk. 14:28–30) Allt som de här bröderna och systrarna har gjort betyder oerhört mycket.

Men vi har olika omständigheter. Alla kan inte flytta till ett behovsdistrikt eller lära sig ett nytt språk. Men skulle vi kunna visa missionärsanda i vår egen församling?

De första kristna hade verkligen missionärsanda, men förmodligen bodde de flesta kvar i sin hemtrakt. Paulus skrev till Timoteus: ”Utför en evangelieförkunnares verk, fullgör helt din tjänst.” (2 Tim. 4:5) De här orden gällde alla kristna i det första århundradet, och de är lika tillämpliga på oss som lever i dag. Befallningen att predika budskapet om Guds rike och göra lärjungar gäller alla kristna var de än befinner sig. Och mycket av det missionärerna gör kan vi också göra – i vår egen församling.

Missionärer i utlandstjänst måste anpassa sig till sina nya omgivningar, och det nya distriktet kan bjuda på många utmaningar. Men hur är det då om vi inte kan flytta? Har vi verkligen hela bilden av vårt eget distrikt, eller kan vi kanske komma på nya sätt att vittna för människor där vi bor? År 1940 blev till exempel vännerna uppmuntrade att avsätta en dag i veckan för gatutjänst. Är det något du skulle kunna testa? Eller har du provat att stå med litteraturvagnarna? Är du med andra ord öppen för nya sätt att försöka nå människor med de goda nyheterna?

En positiv inställning kommer att hjälpa oss att vara entusiastiska och att brinna för tjänsten. Förkunnare som lär sig ett nytt språk eller flyttar någonstans för att hjälpa till där behovet är stort blir ofta en fin tillgång för församlingen. De tar bland annat ledningen i predikoarbetet. Och missionärer tar ofta ledningen i församlingsverksamheten tills det finns lokala bröder som kan göra  det. Om du är en döpt broder, har du då en önskan att hjälpa dina bröder och systrar i församlingen genom att tjäna som församlingstjänare eller äldste? (1 Tim. 3:1)

Det finns också annat vi kan göra för att hjälpa till i församlingen. Vi kan alla – unga som gamla, män som kvinnor – bli ”en styrkande hjälp” för våra bröder och systrar. (Kol. 4:11)

För att kunna hjälpa våra vänner i församlingen måste vi lära känna dem väl. Bibeln uppmanar oss att ”tänka på varandra” när vi kommer tillsammans. (Hebr. 10:24) Det här innebär inte att vi ska lägga oss i andras privatliv, utan att vi ska försöka komma närmare våra vänner så att vi förstår vilka behov de har. De kanske behöver praktisk hjälp, känslomässigt stöd eller uppmuntran från Bibeln. Det är inte bara de äldste och församlingstjänarna som har ansvaret att hjälpa vännerna i församlingen. Naturligtvis kan det finnas tillfällen då det är lämpligast att det är de som ger hjälp. (Gal. 6:1) Men vi kan alla vara med och hjälpa äldre bröder och systrar, eller hela familjer, som har problem.

Så var det för Salvatore. På grund av ekonomiska problem blev han tvungen att sälja sin firma, sitt hem och många av familjens ägodelar, och han oroade sig mycket för sin familj. En annan familj i församlingen såg deras situation, gav dem ekonomiskt stöd och hjälpte både Salvatore och hans hustru att hitta nya jobb. Dessutom var de tillsammans med Salvatore och hans familj många kvällar och lyssnade på dem och uppmuntrade dem. Familjerna blev vänner för livet, och trots att det här var en tuff period har de nu många fina minnen tillsammans att tänka tillbaka på.

Sanna kristna ser inte sin tro som en privatsak. Vi vill följa Jesus exempel och berätta för alla om de underbara löftena i Bibeln. Vare sig vi har möjlighet att flytta eller inte kan vi alla göra vårt bästa för att hjälpa andra. Och det kan vi definitivt göra i den församling vi redan tillhör. (Gal. 6:10) När vi ger åt andra blir vi själva glada, och vi får också hjälp att fortsätta ”bära frukt i allt gott verk”. (Kol. 1:10; Apg. 20:35)