1. Vilka känslor brottas många av Jehovas tjänare med, och varför det?

”JAG eländiga människa!” skrev aposteln Paulus. (Rom. 7:24) Många av Guds trogna tjänare känner igen sig i de orden. Vi har alla ärvt ofullkomlighet, så trots att vi vill göra det som är rätt i Jehovas ögon misslyckas vi ofta, och då kan vi känna oss rätt eländiga. En del som har begått en allvarlig synd har till och med tänkt att Jehova aldrig kan förlåta dem.

2. a) Hur visar Psalm 34:22 att vi inte behöver känna oss nedtyngda av skuldkänslor? b) Vad ska vi gå igenom i den här artikeln? (Se rutan ” Motbilder eller lärdomar?”)

² Om vi tar vår tillflykt till Jehova försäkrar Bibeln att vi inte behöver gå omkring och känna oss nedtyngda av skuldkänslor. (Läs Psalm 34:22.) Men vad innebär det egentligen att ta sin tillflykt till Jehova? Vad måste vi göra för att få hans barmhärtighet och förlåtelse? Vi kan få svar på de här frågorna genom att se närmare på anordningen med tillflyktsstäder i det forntida Israel. Den här anordningen gällde under lagförbundet, som ersattes vid pingsten år 33 v.t. Men lagen var ju från Jehova, så anordningen med tillflyktsstäder lär oss en hel del om hur han betraktar synd, dem som syndar och dem som ångrar  sig. Till att börja med ska vi se på själva syftet med de här städerna.

3. Vad skulle israeliterna göra med en mördare?

³ När ett mord begicks i det forntida Israel såg Jehova väldigt allvarligt på det. Mördaren skulle dödas av offrets närmaste manliga släkting, ”blodshämnaren”. (4 Mos. 35:19) På så sätt fick mördaren sona det oskyldiga blod som hade spillts med sitt eget liv. Och mördaren skulle avrättas snabbt så att inte det utlovade landet blev orenat. Jehova hade befallt: ”Ni får inte vanhelga det land som ni är i; ty det är [utgjutandet av mänskligt] blod som vanhelgar landet.” (4 Mos. 35:33, 34)

4. Vad hände om en israelit oavsiktligt dödade någon?

⁴ Men vad hände om en israelit råkade döda någon av misstag? Även om det var en olyckshändelse var han skyldig till en oskyldig människas död. (1 Mos. 9:5) Då kunde han få barmhärtighet och komma undan blodshämnaren genom att fly till någon av de sex tillflyktsstäderna. Där kunde han få skydd. Men han var tvungen att stanna kvar i staden så länge översteprästen levde. (4 Mos. 35:15, 28)

5. Hur kan anordningen med tillflyktsstäder hjälpa oss att lära känna Jehova bättre?

⁵ Anordningen med tillflyktsstäder kom från Jehova. Han uppmanade Josua: ”Tala till Israels söner och säg: ’Utse åt er ... tillflyktsstäder.’” De här städerna fick ”helig status”. (Jos. 20:1, 2, 7, 8) Med tanke på att det var Jehova som bestämde vilken funktion de här städerna skulle ha, uppstår följande frågor: Hur kan den här anordningen hjälpa oss att få en bättre förståelse av Jehovas barmhärtighet? Och vad lär den oss om hur vi kan ta vår tillflykt till honom i dag?

6, 7. a) Hur gick de äldste till väga när någon oavsiktligt hade dödat en annan människa? (Se den inledande bilden.) b) Varför var det förståndigt av dråparen att söka upp de äldste?

⁶ Om en israelit oavsiktligt hade dödat någon var han tvungen att fly till tillflyktsstaden och ”framföra sin sak i närvaro av de äldste” vid stadsporten. Där skulle de ta emot honom gästfritt. (Jos. 20:4) En tid senare skickades han tillbaka till de äldste i staden där dödsfallet hade ägt rum, så att de fick döma i fallet. (Läs 4 Moseboken 35:24, 25.) Först när de hade konstaterat att det hela var en olyckshändelse kunde han återvända till tillflyktsstaden.

⁷ Varför blev de äldste inblandade? Deras uppgift var att hålla Israels församling ren och att hjälpa den som oavsiktligt dödat någon att få del av Jehovas barmhärtighet. I ett bibliskt uppslagsverk står det att om dråparen inte sökte upp de äldste, kunde det ”kosta honom livet”. Det sägs vidare: ”Hans blod kom över hans eget huvud, eftersom han inte drog nytta av det skydd Gud hade gjort tillgängligt för honom.” (The Comprehensive Commentary of the Holy Bible—Genesis to Judges) Det fanns hjälp att få för den som oavsiktligt hade dödat någon, men det var upp till honom att be om sådan hjälp och att sedan ta emot den. Om han inte sökte sig till någon av de tillflyktsstäder Jehova hade valt ut, var det fritt fram för offrets närmaste släkting att döda honom.

8, 9. Varför bör man be de äldste om hjälp om man har begått en allvarlig synd?

⁸ I vår tid behöver en kristen som begår en allvarlig synd ta hjälp av de äldste  i församlingen för att få ett gott förhållande till Jehova igen. Varför är det så viktigt? För det första är det Jehova som har gett de äldste ansvaret att hantera fall av allvarlig synd. (Jak. 5:14–16) För det andra kan de äldste hjälpa ångerfulla syndare att återfå sin goda ställning inför Jehova och att inte upprepa sin synd. (Gal. 6:1; Hebr. 12:11) För det tredje är de äldste förordnade och övade att stötta ångerfulla syndare och att lindra den smärta och skuld de känner. Jehova kallar de äldste ”ett gömsle [eller: ”en tillflykt”] undan slagregnet”. (Jes. 32:1, 2) Visst är det här ett tydligt bevis på Jehovas barmhärtighet?

⁹ Många av Jehovas tjänare har upplevt den lättnad man känner när man har sökt hjälp hos de äldste. En broder som heter Daniel begick en allvarlig synd men tvekade flera månader innan han gick till äldstebröderna. Han säger: ”Efter så lång tid kändes det som att de inte längre skulle kunna göra något för mig. Men jag gick hela tiden och var rädd att någon skulle upptäcka vad jag hade gjort. Och när jag bad till Jehova kände jag att jag måste inleda varje bön med att be om förlåtelse.” Till slut pratade han med de äldste. Så här i efterhand säger han: ”Visst, jag var rädd för att gå till dem. Men efteråt kändes det som att en stor tyngd hade lyfts från mina axlar. Nu känner jag att jag kan tala fritt och öppet med Jehova i bön.” I dag har Daniel ett rent samvete igen och har nyligen blivit församlingstjänare.

10. Vad behövde den som oavsiktligt hade dödat någon göra för att få barmhärtighet?

¹⁰ Den som oavsiktligt hade dödat någon behövde göra något för att få barmhärtighet. Han var tvungen att fly till den närmaste tillflyktsstaden. (Läs Josua 20:4.) Det är svårt att tänka sig att han skulle ta lätt på det här. Hans liv hängde ju på att han kom fram till staden så fort som möjligt och stannade kvar där! Det innebar att han fick offra en hel del. Han  var tvungen att lämna sitt arbete och sitt hem. Han kunde inte heller resa omkring, åtminstone inte så länge översteprästen levde. * (4 Mos. 35:25) Men det var det värt. Om han lämnade staden skulle det tyda på en oerhörd nonchalans inför det faktum att han hade tagit en annan människas liv. Han skulle också riskera sitt eget liv.

11. Hur kan vi visa att vi inte tar Jehovas barmhärtighet för given?

¹¹ Ångerfulla syndare i vår tid måste också göra något för att få nytta av Jehovas barmhärtighet. Man måste helt och hållet sluta upp med det felaktiga handlingssättet, vilket också innebär att man undviker mindre synder som kan leda till allvarliga felsteg. Paulus nämnde vad ångerfulla kristna i Korinth hade gjort. Han skrev: ”Just detta att ni blev bedrövade på ett sätt som Gud vill, vilken stor uppriktig iver har det inte framkallat hos er, ja, att ni har rentvått er, ja, att ni har blivit uppfyllda av harm, ja, fruktan, ja, längtan, ja, nitälskan, ja, att ni har rättat till det orätta!” (2 Kor. 7:10, 11) När vi anstränger oss för att sluta upp med orätta handlingar visar vi Jehova att vi inte tar lätt på våra synder och att vi inte tar hans barmhärtighet för given.

12. Vad kan man behöva sluta upp med för att få Jehovas barmhärtighet?

¹² Vad kan man behöva sluta upp med för att få Jehovas barmhärtighet även i fortsättningen? Man måste vara beredd att släppa även sådant som man gillar, om det skulle kunna få en på fall. (Matt. 18:8, 9) Om en del av dina vänner får dig att göra sådant som Jehova inte godkänner, kommer du då att sluta umgås med dem? Om du har svårt att vara måttlig när det gäller alkohol, undviker du då situationer där du frestas att dricka för mycket? Om du kämpar med att kontrollera felaktiga sexuella begär, undviker du då filmer, sidor på nätet eller annat som triggar orena tankar? Kom ihåg att inget offer är för stort om det hjälper dig att vara trogen mot Jehova. Det finns inget som stinger mer än att känna sig övergiven av honom. Samtidigt finns det inget bättre än att få känna hans kärleksfulla ”omtanke som består till oöverskådlig tid”. (Jes. 54:7, 8)

13. Varför kunde dråparen känna sig trygg och lycklig i tillflyktsstaden?

¹³ När den som flydde väl var inne i tillflyktsstaden kunde han känna sig trygg. Jehova sa att de här städerna skulle ”tjäna som en tillflykt”. (Jos. 20:2, 3) Fallet hade behandlats en gång för alla, så Jehova krävde inte att det skulle tas upp på nytt. Blodshämnaren fick inte komma in i staden för att döda dråparen, så dråparen behövde inte gå och se sig över axeln. Så länge han var kvar i staden kunde han känna sig trygg under Jehovas beskydd. Och han var inte i ett fängelse. Han kunde arbeta, hjälpa andra och tjäna Jehova i lugn och ro. Ja, han kunde få ett lyckligt och bra liv där.

14. Vad kan den som ångrar sig vara övertygad om?

¹⁴ En del bröder och systrar som har begått allvarliga synder men ångrat sig kan ha känt att skuldkänslorna så att säga hållit dem fångna. De kanske har känt sig smutsiga och tänkt att Jehova aldrig kommer att glömma det de har gjort. Men vi kan vara helt övertygade om att när Jehova förlåter oss, så gör han det helt och hållet! Daniel, som  nämndes tidigare, fick uppleva det. Han blev tillrättavisad av de äldste, och de hjälpte honom att få ett rent samvete. Han berättar: ”Det kändes som att jag kunde andas igen. När saken hade behandlats på rätt sätt kunde jag släppa mina skuldkänslor. När synden är borta, så är den borta. Jehova har sagt att han tar bort våra bördor, och det gör han verkligen – långt bort. Vi behöver aldrig se dem igen.” Den som hade flytt till en tillflyktsstad behövde inte längre känna sig jagad av blodshämnaren. Det är på liknande sätt för oss. Vi behöver inte vara oroliga att Jehova ska dra upp vår synd igen eller döma oss när han väl har förlåtit oss. (Läs Psalm 103:8–12.)

15, 16. Vad kan vi vara övertygade om med tanke på att Jesus är vår återlösare och överstepräst?

¹⁵ Vi har ännu större anledning att lita på Jehovas barmhärtighet än vad israeliterna hade. Paulus sa att han kände sig eländig för att han inte alltid klarade av att lyda Jehova, men sedan utropade han: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!” (Rom. 7:25) Paulus kämpade med orätta begär och minnen av tidigare felsteg. Men han hade ångrat sig. Så han var säker på att Jehova hade förlåtit honom på grundval av Jesus lösenoffer. Som vår återlösare kan Jesus ge oss ett rent samvete och inre frid. (Hebr. 9:13, 14) Och som vår överstepräst ”kan han ... fullständigt rädda dem som närmar sig Gud genom honom, eftersom han alltid är vid liv för att lägga sig ut för dem”. (Hebr. 7:24, 25) Det översteprästen gjorde på israeliternas tid hjälpte dem att förstå att de kunde få förlåtelse för sina synder. Och eftersom vi har Jesus som vår överstepräst kan vi vara ännu mer övertygade om att vi kan ”få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid”. (Hebr. 4:15, 16)

¹⁶ För att kunna ta vår tillflykt till Jehova behöver vi alltså ha tro på Jesus lösenoffer. Och tänk inte bara att lösenanordningen hjälper människor i allmänhet. Ha också tro på att den hjälper dig. (Gal. 2:20, 21) Ha tro på att lösenoffret är grundvalen för att du ska få dina synder förlåtna. Ha tro på att det ger dig hoppet om evigt liv. Jesus lösenoffer är Jehovas gåva till dig.

17. Varför vill du ta din tillflykt till Jehova?

¹⁷ Anordningen med tillflyktsstäder hjälper oss att förstå Jehovas barmhärtighet bättre. Den visar att livet är heligt. Den visar också hur de äldste kan hjälpa oss, vad sann ånger innebär och varför vi kan vara helt övertygade om att vi kan få Jehovas förlåtelse. Tar du din tillflykt till Jehova? Det finns inget säkrare ställe att vara på! (Ps. 91:1, 2) I nästa artikel ska vi se hur tillflyktsstäderna kan hjälpa oss att efterlikna Jehova, som är det främsta exemplet i att vara rättvis och barmhärtig.