Kvällen före sin död förmanade Jesus sina apostlar och sa att de inte skulle försöka skaffa sig framträdande ställningar bland sina medtroende. Han sa: ”Folkens kungar har makt över människorna, och de som har sådan myndighet låter kalla sig välgörare. Men så ska det inte vara bland er.” (Luk. 22:25, 26)

Vilka var det Jesus syftade på? Mynt, inskrifter och andra texter visar att det var vanligt i grekiska och romerska städer att man ärade framstående män och härskare med hederstiteln Euergetes, dvs. välgörare. De fick den här titeln på grund av uppskattade insatser i samhället.

Flera kungar hade den här titeln. Till dem hör de egyptiska härskarna Ptolemaios III Euergetes (ca 247–222 f.v.t.) och Ptolemaios VIII Euergetes II (ca 147–117 f.v.t.). De romerska kejsarna Julius Caesar (48–44 f.v.t.) och Augustus (31 f.v.t.–14 v.t.) bar också den titeln, liksom Herodes den store, som var kung över Judeen. Herodes fick förmodligen titeln när han importerade vete under en period av svält och försåg behövande med kläder.

Enligt den tyske bibelkommentatorn Adolf Deissmann var bruket av titeln ”välgörare” mycket utbrett. Han konstaterade: ”Det skulle varken krävas mycket tid eller ansträngning att samla in över hundra exempel [på användningen av den titeln] bland olika inskrifter.”

Så vad menade Jesus när han sa: ”Så ska det inte vara bland er”? Menade han att hans lärjungar inte skulle vara socialt ansvarskännande, att de inte skulle bry sig om hur människor i samhället hade det? Inte alls. Det verkar snarare vara motivet bakom de generösa handlingarna som Jesus hade i tankarna.

Välbärgade personer på Jesus tid kunde skaffa sig ett gott rykte genom att finansiera nöjesevenemang och spel på arenan, anlägga parker, bygga tempel och så vidare. Men de gjorde det för att vinna popularitet och röster. Ett uppslagsverk säger: ”Även om det finns exempel på äkta generositet hos sådana donatorer, så var drivkraften ofta politiskt egenintresse.” Det var just en sådan anda av ärelystnad och egenintresse som Jesus uppmanade sina lärjungar att ta avstånd från.

Längre fram betonade även aposteln Paulus vikten av att man har rätt motiv när man ger. Han skrev till sina medtroende i Korinth: ”Var och en ska ge efter vad han har bestämt i sitt hjärta, inte motvilligt eller av tvång, för Gud älskar en glad givare.” (2 Kor. 9:7)