MÅNGA bröder och systrar som en gång i tiden flyttade utomlands för att tjäna mer pengar har senare återvänt till sitt hemland eftersom behovet av förkunnare var större där. Det som motiverade dem att flytta tillbaka var deras kärlek till Jehova och till sina medmänniskor. (Matt. 22:37–39) Vilka uppoffringar behövde de göra? Och hur blev de belönade av Jehova? Vi ska se vad några bröder och systrar som flyttade tillbaka till Kamerun i Västafrika fick vara med om.

Onésime emigrerade från Kamerun 1998 och bodde utomlands i 14 år. En dag hörde han en liknelse om predikoarbetet på ett församlingsmöte. Talaren sa: ”Tänk dig två vänner som står och fiskar en bit ifrån varandra. Den ena får mer fisk än den andra. Skulle då inte den som fick mindre fisk flytta dit där det nappade mer?”

Den liknelsen fick Onésime att börja fundera på att flytta tillbaka till Kamerun för att hjälpa förkunnarna där. Men han tvekade. Skulle han klara av att anpassa sig till livet i Kamerun efter alla år utomlands? För att inte fatta ett förhastat beslut prövade han först att bo där i ett halvår. Och den erfarenheten gjorde att han kände sig trygg med att flytta dit på riktigt 2012.

Onésime berättar: ”Jag behövde vänja mig vid ett varmare klimat och nya levnadsförhållanden. Det var till exempel en omställning att behöva sitta på hårda bänkar på Rikets sal.” Men han tillägger med ett leende: ”Ju mer jag koncentrerade mig på undervisningen, desto mindre tänkte jag på hur sköna stolarna var där jag bodde innan.”

År 2013 gifte sig Onésime med Géraldine, som hade återvänt till Kamerun efter nio år i Frankrike. Vad fick det här paret uppleva tack vare att de prioriterade andliga mål? Onésime säger: ”Vi har fått möjlighet att gå Skolan för kristna förkunnare, vi har tjänat på Betel tillsammans och i vår nuvarande församling är det 20 personer som har döpt sig bara det senaste året. Det känns verkligen som att vi har hittat de rätta fiskevattnen.” (Mark. 1:17, 18) Géraldine konstaterar: ”Det här har lett till fler välsignelser än jag någonsin hade kunnat tänka mig.”

Judith, som hade flyttat till USA, kände att hon ville göra mer i tjänsten. Hon berättar: ”Jag grät varje gång jag skulle resa hem efter att ha besökt min familj i Kamerun, för jag hade startat så många bibelstudier där som jag var tvungen att lämna efter mig.” Men att flytta tillbaka till Kamerun var ändå något Judith drog sig för att göra. Hon hade ett bra jobb som gjorde att hon kunde betala  för de medicinska behandlingar som hennes pappa i Kamerun behövde. Men hon litade på att Jehova skulle hjälpa henne och flyttade ändå. Hon säger att hon till en början saknade en del av bekvämligheterna i USA, så hon bad till Jehova om hjälp att anpassa sig. Något som hjälpte henne mycket var det stöd hon fick av en kretstillsyningsman och hans fru.

”På tre år hade jag fyra gånger fått uppleva glädjen det ger att hitta ett andligt barn”, säger Judith. Hon fick också möjlighet att pröva på livet som specialpionjär. Och nu tjänar hon och hennes man, Sam-Castel, i kretstjänsten. Men hur gick det för Judiths pappa? Familjen lyckades hitta ett sjukhus i ett annat land där han kunde opereras utan att de behövde betala för det. Och operationen gick bra.

En broder som heter Victor flyttade till Kanada. Han läste en vakttornsartikel om högre utbildning och bestämde sig för att göra en förändring. Han slutade studera på universitetet och hoppade i stället på en kortare yrkesutbildning. ”Det gjorde att jag kunde få ett jobb fortare”, säger han, ”och göra det jag längtat efter att göra så länge: börja som pionjär.” Senare gifte sig Victor med Caroline, och tillsammans gjorde de en resa till Kamerun. När de besökte Betel där blev de uppmuntrade att överväga om de kunde flytta till Kamerun. Victor berättar: ”Vi levde redan enkelt, och vi hade egentligen ingen anledning att stanna kvar i Kanada. Så vi flyttade.” Caroline hade visserligen en del hälsoproblem, men de lät inte det hindra dem.

Till en början tjänade de som pionjärer för att hjälpa så många som möjligt av alla dem som visade intresse för Bibeln i landet. De pengar de hade sparat ihop sedan innan räckte ett tag, och när besparingarna började sina reste de tillbaka till Kanada och jobbade några månader så att de kunde fortsätta pionjärtjänsten i Kamerun. Vad fick de vara med om tack vare sina uppoffringar? De fick gå Skolan för kristna förkunnare och därefter tjäna som specialpionjärer, och nu är de förordnade som byggtjänare. Victor säger: ”Vi hade inte fått uppleva Jehovas stöd på det här sättet om vi inte hade lämnat vår bekvämlighetszon.”

År 2002 läste Alain vikbladet Ungdomar – Hur vill ni använda ert liv?, och det han läste motiverade honom att sätta upp nya mål. På den tiden studerade han nämligen vid ett universitet i Tyskland. Men fyra år senare hade han utexaminerats från Skolan för förordnade tjänare och var på väg till sitt nya förordnande i hemlandet Kamerun.

På plats i Kamerun fick han tag på ett deltidsjobb. Men när det hade gått en tid tog han ett jobb som var bättre betalt. Tyvärr kände han att det jobbet gick ut över tjänsten, så när han blev tillfrågad om att börja som specialpionjär tvekade han inte en sekund. Arbetsgivaren erbjöd honom högre lön, men Alain hade redan bestämt sig. Senare gifte sig Alain med Stéphanie, som hade bott i Frankrike i många år. Vilka svårigheter upplevde hon när hon flyttade till Kamerun?

Stéphanie berättar: ”Jag fick en del problem med hälsan och utvecklade flera allergier, men jag kunde få regelbundna  behandlingar som lindrade mina besvär.” Parets uthållighet lönade sig. Alain förklarar: ”När vi predikade i en avlägsen by som heter Katé träffade vi flera personer som vi startade bibelstudier med, och sedan kunde vi fortsätta studera med dem över telefon. Två av dem döpte sig så småningom, och det bildades en grupp med fem förkunnare i byn.” Stéphanie tillägger: ”Det finns ingen större glädje än att få se någon man studerar med överlämna sig åt Jehova. Och den glädjen har vi fått uppleva många gånger här i Kamerun.” I dag har Alain och Stéphanie privilegiet att tjäna i kretstjänsten.

Gisèle döpte sig medan hon pluggade till läkare i Italien. Hon var imponerad över att pionjärparet som hade studerat med henne kunde leva så enkelt, och samtidigt kände hon att hon ville göra mer i tjänsten. Så medan hon slutförde sin utbildning började hon som pionjär.

Gisèle hade tankar på att flytta tillbaka till Kamerun för att kunna utöka sin tjänst ännu mer, men beslutet var inte helt självklart. Hon förklarar: ”Det skulle innebära att jag gick miste om mitt italienska uppehållstillstånd, och jag skulle behöva lämna vänner och familj i Italien.” Trots de uppoffringar Gisèle behövde göra flyttade hon tillbaka till Kamerun i maj 2016. En tid senare gifte hon sig med Léonce, och avdelningskontoret rekommenderade att de skulle flytta till staden Ayos, där det fanns ett stort behov av förkunnare.

Hur var livet i Ayos? Gisèle berättar: ”Det var inte ovanligt med flera veckor långa strömavbrott, och då kunde vi inte ladda våra mobiler. Så under perioder fick vi klara oss utan dem helt enkelt. Jag lärde mig även att laga mat över öppen eld. Vårt vatten fick vi hämta när det hade blivit mörkt eftersom det var knökfullt vid brunnen på dagarna. Så när det skymde på kvällarna gav vi oss av mot brunnen med skottkärror och ficklampor.” Hur stod Gisèle och Léonce ut under de här omständigheterna? Gisèle fortsätter: ”Vi hade varandra, vi hade Jehovas ande och vi fick uppmuntran av familj och vänner. Ibland kunde det hända att någon gav oss en extra slant också.”

Hur känner Gisèle för beslutet att återvända till sitt hemland? ”Jag är så glad att jag valde att flytta tillbaka”, säger hon. ”I början fanns det en del hinder vi behövde övervinna, och det kunde kännas tungt. Men efter ett tag kände vi att vi var på helt rätt plats. Vi har blivit bättre på att förlita oss på Jehova och känner oss närmare honom nu.” Léonce och Gisèle fick även gå Skolan för kristna förkunnare, och nu tjänar de som tillfälliga specialpionjärer.

Precis som fiskare som trotsar svåra förhållanden för att få en bra fångst gör de som återvänder till sitt hemland stora uppoffringar för att hjälpa andra att ta emot sanningen. Jehova kommer att komma ihåg de här självuppoffrande förkunnarna för den kärlek de har visat mot hans namn. (Neh. 5:19; Hebr. 6:10) Om du bor utomlands och det finns ett behov av fler förkunnare i ditt hemland, skulle du då kunna flytta tillbaka? Stora belöningar väntar dig om du gör det. (Ords. 10:22)