I The Watch Tower för 1 januari 1918 ställdes frågan: ”Vad kommer 1918 att föra med sig?” Första världskriget rasade fortfarande, men i början av 1918 hände det saker som gjorde att framtiden såg ljus ut både för bibelforskarna och för världen i allmänhet.

Den 8 januari 1918 höll USA:s president Woodrow Wilson ett tal inför kongressen, och han presenterade fjorton punkter som han menade var helt nödvändiga för ”en stabil, varaktig fred”. Wilson förespråkade öppen diplomati, allmän nedrustning och ett samarbete mellan nationer som skulle gynna både stora och små stater. De fjorton punkterna var centrala när Nationernas förbund bildades och när man förhandlade villkoren för Versaillesfreden, som satte punkt för första världskriget.

Det föregående året hade varit turbulent för bibelforskarna. * Men det som hände på årsmötet för Sällskapet Vakttornet (Watch Tower Bible and Tract Society) 1918 ingav hopp om lugn och stabilitet.

Vid det här mötet, som hölls den 5 januari 1918, försökte några män ta kontroll över organisationen. De hade tidigare haft ansvar inom organisationen men hade fått lämna Betel. En lojal resande tillsyningsman som hette Richard Barber inledde mötet med bön. Efter en rapport om vad som hade uträttats föregående år hölls det årliga valet av styrelseledamöter. Broder Barber föreslog Joseph Rutherford och sex andra bröder. Ett ombud som representerade motståndarsidan föreslog sju andra män, däribland de som hade fått lämna Betel, men de förlorade valet. En förkrossande majoritet av de röstberättigade valde in broder Rutherford och sex andra lojala bröder i styrelsen.

Många som var med då sa att det var det mest välsignade konvent de hade upplevt. Men glädjen blev kortvarig.

I flera månader hade bibelforskarna spritt boken Den fullbordade hemligheten. Uppriktiga läsare reagerade positivt på sanningarna från Bibeln.

Edward Crist, en resande tillsyningsman i Kanada, berättade om ett gift par som läste Den fullbordade hemligheten och tog emot sanningen på bara fem veckor! Han sa: ”Både mannen och hustrun är helt och fullt invigda och gör fantastiska framsteg.”

En man som fick boken var ivrig att dela med sig av innehållet till sina vänner. Men han fick boken på ett lite ovanligt sätt. Han berättade: ”Jag gick längs Third Avenue och träffades av något på axeln. Jag trodde att det var en tegelsten, men icke, det var Den fullbordade hemligheten. Jag tog hem den och läste den från pärm till  pärm. ... Senare fick jag höra att det var en predikant ... som i vredesmod hade kastat ut den genom fönstret. ... Jag är säker på att han omvände fler till ett levande hopp med den här handlingen än med något annat han gjorde i sitt liv. ... Tack vare den här predikantens vrede lovprisar vi nu Gud.”

Den här predikanten var inte ensam om sin starka reaktion på boken. Den 12 februari 1918 blev boken förbjuden i Kanada, eftersom den påstods vara uppviglande och krigskritisk. Ganska snart gick man på samma linje i USA. Myndigheterna genomsökte Betel och kontoren i staten New York, Pennsylvania och Kalifornien efter bevis mot dem som hade ledningen i organisationen. Den 14 mars 1918 förbjöds Den fullbordade hemligheten av USA:s justitiedepartement. Man menade att den hindrade krigsansträngningarna och bröt mot spionerilagen.

Den 7 maj 1918 fick justitiedepartementet tillstånd att häkta Giovanni DeCecca, George Fisher, Alexander Macmillan, Robert Martin, Frederick Robison, Joseph Rutherford, William Van Amburgh och Clayton Woodworth. De anklagades för ”att inom Amerikas förenta staters här och flotta på ett olagligt, straffbart och uppsåtligt sätt framkalla insubordination, trolöshet och vägran att fullgöra tjänsteplikt”. Rättegången skulle börja 3 juni 1918, men det rådde inga tvivel om att de skulle fällas.

Bröderna anklagades för att bryta mot spionerilagen, en lag som enligt USA:s justitieminister var ett ”effektivt vapen mot propaganda”. Det hade kommit in ett förslag om ett tillägg till spionerilagen som skulle värna om dem som publicerade ”sanna uttalanden av goda motiv och för försvarliga syften”. Men tillägget förkastades av kongressen 16 maj. Den fullbordade hemligheten var en brännhet fråga i det här sammanhanget. I kongressens protokoll sägs det: ”Ett av de farligaste exemplen på den här sortens propaganda är boken Den fullbordade hemligheten. ... Syftet med den är att få soldater att tvivla på vår sak och skapa motstånd mot militärtjänstgöring.”

Den 20 juni förklarade en jury de åtta bröderna skyldiga på samtliga punkter. Domaren meddelade domen dagen efter. Han sa: ”Den religiösa propaganda som de åtalade med kraft har förespråkat och spritt ... [utgör] en större fara än en division tyska soldater. ... Det enda förnuftiga är att ge sådana personer ett strängt straff.” Två veckor senare fördes bröderna till det federala fängelset i Atlanta i Georgia, med straff på mellan 10 och 20 år.

Under den här perioden mötte bibelforskarna ett enormt motstånd. FBI övervakade allt de  gjorde, vilket resulterade i tusentals dokument. Deras dokumentation visar att våra vänner var beslutna att fortsätta predika.

Postmästaren i Orlando i Florida skrev till FBI: ”[Bibelforskarna] går från hus till hus i staden, för det mesta på kvällstid. ... De verkar inte ge upp i första taget, utan fortsätter envetet att predika.”

En överste på krigsdepartementet rapporterade till FBI vad Frederick Franz, som senare blev medlem av den styrande kretsen, sysslade med. Han skrev: ”Franz ... har varit direkt inblandad i försäljningen av omkring tusen exemplar av Den fullbordade hemligheten.”

Charles Fekel, som senare också blev medlem av den styrande kretsen, mötte hård förföljelse. Han blev gripen för att ha spritt Den fullbordade hemligheten, och myndigheterna började kontrollera hans post. Han satt fängslad en månad i Baltimore i Maryland, stämplad som en ”österrikisk fiende till nationen”. Samtidigt som han vittnade modigt för förhörsledarna tänkte han på Paulus ord i 1 Korinthierna 9:16: ”Jag är illa ute om jag inte förkunnar de goda nyheterna!” *

Förutom att bibelforskarna förkunnade nitiskt samlade de in namnunderskrifter för att få bröderna som satt fängslade frisläppta. Anna Gardner berättade: ”Vi var fullt sysselsatta. När bröderna satt i fängelse blev vår uppgift att samla in underskrifter. Vi gick från dörr till dörr, och tusentals skrev på våra namnlistor! Vi berättade för alla att de var goda kristna som satt inspärrade på felaktiga grunder.”

Under den här svåra tiden hölls många konvent för att styrka vännerna andligen. I den engelska upplagan av Vakttornet stod det: ”Mer än fyrtio konvent ... har hållits under året. ... Vi får rapporter från alla konvent om att vännerna är mycket entusiastiska. Tidigare hölls alla konvent i slutet av sommaren eller tidigt på hösten, men nu hålls det konvent under årets alla månader.”

Det fanns fortfarande uppriktiga människor som reagerade positivt på de goda nyheterna. Vid ett konvent i Cleveland i Ohio var 1 200 närvarande och 42 blev döpta, däribland en pojke som hade ”en uppskattning för Gud och heliga ting som skulle ha fått många äldre att komma på skam”.

År 1918 närmade sig sitt slut, och bibelforskarnas framtid var oviss. Man hade sålt en del av fastigheterna i Brooklyn, och huvudkontoret hade flyttats till Pittsburgh i Pennsylvania. Bröderna som hade ledningen satt bakom lås och bom när ett nytt årsmöte planerades till den 4 januari 1919. Vad skulle hända?

Våra vänner fortsatte med sitt uppdrag. De var så säkra på att det skulle gå bra att de valde Jesaja 54:17 som årstext för 1919. Där står det: ”Intet vapen som smides mot dig [skall] hava någon lycka.” (1917) Det låg stora och dramatiska förändringar framför dem som skulle stärka deras tro och ge dem kraft att fortsätta sitt arbete.