Bibelforskarna behövde vara modiga för att fullgöra sitt uppdrag. De skulle inte bara förkunna ett ”glädjens budskap” för de ödmjuka, utan även ”en hämndens dag” för de onda.

Broder John Hoskin, som bodde i Kanada, vittnade oförskräckt trots motstånd. Våren 1921 träffade han en metodistpastor. Han inledde samtalet med att säga: ”Vi borde kunna ha ett trevligt samtal om Skrifterna, och även om meningarna skulle gå isär så får vi respektera varandras åsikter och skiljas åt som vänner.” Men så blev det inte. Broder Hoskin berättade: ”Vi hade bara pratat i några minuter när pastorn slog så hårt i dörren att jag trodde att den stora glasrutan skulle gå i tusen bitar.”

”Varför söker du inte upp några hedningar och pratar med dem?” skrek pastorn. Broder Hoskin sa inget, men när han gick därifrån tänkte han: ”Det kändes som att det var precis en sådan jag pratade med.”

Dagen efter fortsatte pastorn att spy galla över brodern i sin predikan. Broder Hoskin berättade: ”Han varnade församlingsmedlemmarna för mig och sa att jag var den värsta bedragare som någonsin hade kommit till staden och att jag borde skjutas.” Men broder Hoskin lät sig inte avskräckas, utan fortsatte att predika med stor framgång. Han sa: ”Jag har aldrig haft ett så bra distrikt. En del utbrast till och med: ’Jag vet att du utför Guds verk!’ och frågade om det var något jag saknade eller behövde.”

För att hjälpa barn och nyintresserade att gå framåt publicerade bibelforskarna olika bibelstudieprogram i tidskriften The Golden Age. * Det fanns en spalt som kallades ”Ungdomens bibelstudier” (på svenska fanns den i Vakt-Tornet). Där fanns det frågor som föräldrar kunde gå igenom med sina barn. Det stod att föräldrarna skulle ”framställa dessa frågor till sina barn och hjälpa dem att finna svaret i bibeln”. En del frågor, till exempel ”Huru många böcker finnes det i bibeln?” lärde ut grundläggande fakta. Andra frågor kunde  till exempel handla om förföljelse och var tänkta att hjälpa ungdomar att bli modiga förkunnare och förstå att förföljelse är något som de kristna måste räkna med.

Ett program som hette ”Djupgående studium av Den gudomliga tidsåldersplanen” riktade sig till bibelforskare som hade kommit längre. Det innehöll tankeväckande frågor som byggde på första bandet av Studier i Skriften. Tusentals läsare hade nytta av de här programmen, men i The Golden Age för 21 december 1921 meddelades det att båda programmen skulle upphöra. Varför det?

Bröderna som tog ledningen insåg att nya bibelforskare behövde få lära sig de grundläggande sanningarna på ett mer systematiskt sätt. Därför gavs boken Guds Harpa ut i november 1921 (på svenska 1923). De som tog emot boken fick även en bibelkurs baserad på boken. Kursen var utformad för självstudier och hjälpte människor att förstå ”Guds plan för att välsigna mänskligheten med evigt liv”. Hur fungerade kursen i praktiken?

När någon tog emot ett exemplar av boken fick han också ett litet kort där det stod vilka sidor i boken han skulle läsa. Veckan därpå fick han ett nytt kort med posten som innehöll frågor på det han hade läst. Längst ner på det kortet fanns en ny läsuppgift för följande vecka.

Under 12 veckor fick den som studerade ett nytt kort i veckan med posten från den lokala klassen, eller församlingen, av bibelforskare. Det var ofta de äldre eller andra som hade svårt att gå från hus till hus som skickade korten. Anna Gardner från Millvale i Pennsylvania i USA berättade: ”När boken Guds Harpa gavs ut fick min syster Thayle mer att göra. Hon hade svårt att gå, så hon kunde i stället sitta och skicka ut korten med frågor varje vecka.” När kursen var avslutad fick den som studerade ett personligt besök av någon i församlingen som kunde hjälpa honom eller henne att lära sig mer om Bibeln.

Vid slutet av året skickade broder Rutherford ett brev till alla klasser. Han skrev: ”Det har blivit avgivet ett större och mer effektivt vittnesbörd detta år än under något annat år under skördeperioden.” Men han blickade också framåt och tillade: ”Mycket arbete återstår. Uppmuntra fler att ta del i denna välsignade tjänst.” Bibelforskarna följde uppenbarligen den här uppmaningen. År 1922 skulle bli ett år då de oförskräckt annonserade riket som aldrig förr.