Ju fler förkunnare som tog del i tjänsten, desto mer litteratur gick det åt. Bröderna vid Betel i Brooklyn tryckte tidskrifterna, men de anlitade fortfarande tryckerier för att trycka böcker. Efterfrågan var så stor att tryckerierna inte hann med, och efter några månader hade det här börjat gå ut över predikoarbetet. Då frågade broder Rutherford tryckeritillsyningsmannen, Robert Martin, om det skulle vara möjligt att trycka böckerna själva.

”Det var en hisnande tanke”, berättade broder Martin, ”eftersom det innebar att vi skulle inrätta ett komplett tryckeri med utrustning för sättning, förnickling, tryckning och bindning.” Bröderna hyrde lokaler vid Concord Street 18 i Brooklyn och köpte in den utrustning som behövdes.

Det var inte alla som var så förtjusta i den här händelseutvecklingen. Den verkställande direktören på ett av tryckerierna som vi hade anlitat kom och besökte oss. Han sa: ”Här står ni med en egen förstklassig tryckeriutrustning, och ingen här vet ett dugg om hur den ska användas. Om sex månader kommer alltihop att vara en enda skrothög.”

”Det lät ganska logiskt”, skrev broder Martin, ”men han tog inte Herren med i beräkningen; och Herren har alltid varit med oss.” Broder Martin hade helt rätt. Det dröjde inte länge förrän det nya bokbinderiet producerade 2 000 böcker om dagen.

Förutom att trycka en del av våra böcker själva började vi också att använda en helt ny metod för att sprida de goda nyheterna – radiosändningar. Söndagseftermiddagen den 26 februari 1922 talade broder Rutherford för första gången i radio. Han höll talet ”Millioner som nu leva skola  aldrig dö!” i radiostationen KOG i Los Angeles i Kalifornien.

Uppskattningsvis var det 25 000 som lyssnade på programmet. En del av dem skrev och tackade broder Rutherford. Ett sådant uppskattande brev kom från Willard Ashford i Santa Ana i Kalifornien. Han tackade broder Rutherford för en ”underhållande och intressant framställning”. Sedan tillade han: ”Eftersom tre i familjen är sjuka är vi bundna till hemmet, så vi hade inte kunnat höra det här talet på något annat sätt, inte ens om det hade hållits i kvarteret bredvid där vi bor.”

Fler sändningar följde under de kommande veckorna. I slutet av året stod det i Vakttornet att ”åtminstone 300 000 hört budskapet via radio”.

Eftersom det här blev så uppskattat bestämde sig bibelforskarna för att bygga en radiostation på Staten Island, inte så långt från Betel i Brooklyn. Under åren som följde använde de den här stationen, WBBR, för att sprida budskapet vida omkring.

I The Watch Tower för 15 juni 1922 meddelades det att det skulle hållas ett allmänt konvent på Cedar Point i Ohio den 5–13 september 1922. Bibelforskarna var mycket förväntansfulla när de kom dit.

I sitt inledande tal sa broder Rutherford till åhörarna: ”Jag tror fullt och fast att Herren kommer att ... välsigna det här konventet och se till att ett större vittnesbörd än någonsin tidigare kommer att avges här på jorden.” Talarna uppmuntrade bröderna och systrarna gång på gång att ta del i predikoarbetet.

Så kom fredagen den 8 september. Omkring 8 000 personer strömmade in i hörsalen, ivriga att få höra ett tal av broder Rutherford. De hoppades att han skulle förklara vad bokstäverna ”ADV”, som var tryckta på inbjudningarna, betydde. När de satte sig till rätta var det säkert en del av dem som lade märke till något som såg ut som en stor rulle ovanför podiet. Arthur Claus, som hade rest dit från Tulsa i Oklahoma,  hade hittat en plats där man hörde bra, vilket i sig var en bedrift eftersom man inte använde någon högtalarutrustning på den här tiden.

Man ville vara säker på att broder Rutherford skulle kunna hålla sitt tal ostört, och därför meddelade ordföranden att ingen skulle släppas in i lokalen sedan talet hade börjat. Klockan 9.30 började han sitt tal med att citera Jesus ord i Matteus 4:17: ”Himmelriket är nära.” (1917) När han sedan kom in på hur människor skulle få höra talas om riket, så sa han att Jesus själv hade förutsagt att det skulle vara en skördetid under hans närvaro, då han själv skulle samla in de trogna och lojala.

Broder Claus, som satt i huvudsalen, berättade: ”Vi njöt av vartenda ord.” Men plötsligt kände han att han inte mådde så bra och var tvungen att lämna lokalen. Motvilligt gick han ut, medveten om att han inte skulle bli insläppt igen.

Efter några minuter kände han sig bättre, och när han gick tillbaka mot hörsalen igen hörde han rungande applåder. ”Det här får man ju bara inte missa”, tänkte han och bestämde sig för att om han så skulle behöva klättra upp på taket så skulle han höra slutet på det här fantastiska talet. Arthur, som vid det här tillfället var 23 år, hittade ett ställe där han kunde ta sig upp på taket. Väl där såg han att takfönstren var öppna, och när han gick närmare märkte han att talaren hördes väldigt bra där.

Men Arthur var inte ensam där uppe på taket. En del av hans vänner var också där. En av dem, Frank Johnson, sprang fram till honom och frågade: ”Råkar du ha en vass fickkniv på dig?”

”Ja, det har jag”, sa Arthur.

”Du är svaret på våra böner”, sa Frank.  ”Ser du den här stora rullen? Det är en banderoll som hänger på de här krokarna. Lyssna noga på domaren. * När han säger ’annonsera, annonsera’, så ska du kapa de här fyra linorna.”

Tillsammans med de andra väntade Arthur på signalen med kniven i hand. Efter en stund kom broder Rutherford fram till höjdpunkten i talet. Fylld av iver och glöd måste broder Rutherford närmast ha ropat: ”Varen trogna och sannfärdiga vittnen för Herren! Gån framåt i kampen tilldess varje spår av Babylon är ödelagt! Utbasunen budskapet vitt och brett! Världen måste veta att Jehova är Gud och att Jesus Kristus är konungars Konung och herrars Herre. Detta är dagen framför alla dagar. Se, Konungen regerar! I ären hans offentliga budbärare. Därför annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike!”

Arthur berättade att han och de andra bröderna skar av linorna och att banderollen rullade ut sig hur smidigt som helst. På banderollen stod det: ”Annonsera Konungen och Riket”, och det var förklaringen till bokstäverna ”ADV” (de första bokstäverna i det engelska ordet ”advertise”, som betyder ”annonsera”).

Sammankomsten på Cedar Point hjälpte bröderna och systrarna att bli ännu mer inriktade på det viktiga predikoarbetet, och alla entusiastiska vänner var bara glada att få hjälpa till med det. En kolportör (det som nu kallas pionjär) från Oklahoma skrev: ”Det distrikt vi har arbetat på ligger i kolbrytningsregionen, och där är fattigdomen utbredd.” Han berättade att budskapet i tidskriften Den Gyllne Tidsåldern ofta rörde människor till tårar. Han sammanfattade det så här: ”Det är en sådan förmån att få trösta dem.”

De här bibelforskarna tog Jesus ord i Lukas 10:2 på största allvar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få.” Mot slutet av året var de mer beslutna än någonsin tidigare att sprida budskapet om riket vida omkring.