”OM NÅGON av er vägrar att kämpa mot Frankrike eller England, måste ni allesammans dö!” skrek en naziofficer till en grupp Jehovas vittnen under andra världskriget. Trots att fullt beväpnade SS-soldater stod och väntade i närheten var det inte en enda av våra bröder som kompromissade. Otroligt modigt, eller hur? Det här exemplet visar tydligt hur vi som Jehovas vittnen ser på krig. Vi vägrar att blanda oss i den här världens krig och konflikter. Inte ens ett dödshot kan ändra på det.

1. ALLA SOM TILLHÖRDE GUDS FOLK TILLHÖRDE SAMMA NATION

På Bibelns tid utvalde Jehova en nation som sitt folk – Israel. Han kallade israeliterna sitt ”särskilda folk framför alla andra folk”. (2 Mos. 19:5) Han gav dem också ett eget land. Så när han befallde dem att gå ut i krig mot andra nationer riskerade de aldrig att strida mot eller döda sina medtroende. *

I vår tid kommer de som tillber Jehova från ”alla nationer, stammar, folk och språk”. (Upp. 7:9) Om de skulle gå ut i krig skulle de faktiskt strida mot – och kanske till och med döda – sina medtroende.

 2. JEHOVA BEFALLDE ISRAELITERNA ATT GÅ UT I KRIG

På Bibelns tid var det Jehova som bestämde när och varför israeliterna skulle gå ut i krig. Till exempel uppmanade han dem att verkställa hans dom över kanaanéerna, som var ökända för sin demondyrkan, sin grova sexuella omoral och sina barnoffer. Jehova sa att israeliterna skulle utrota det här onda inflytandet från det land som han hade lovat att ge dem. (3 Mos. 18:24, 25) När de sedan hade kommit in i det utlovade landet uppmanade han dem ibland att försvara sig mot förtryckande fiender. (2 Sam. 5:17–25) Men han tillät aldrig att de själva tog initiativet att dra ut i krig, och när de ändå gjorde det fick det ofta katastrofala följder. (4 Mos. 14:41–45; 2 Krön. 35:20–24)

I vår tid uppmanar inte Jehova människor att gå ut i krig. De krig som pågår i dag handlar ju om nationernas egna intressen, inte om Guds. Konflikterna kan gälla landsgränser eller ekonomiska fördelar eller ha politiska eller ideologiska orsaker. Men det finns också de som påstår sig strida i Guds namn för att försvara sina trosuppfattningar eller för att döda Guds fiender. Godkänner Jehova sådana krig? Nej, han kommer att skydda dem som tillber honom och tillintetgöra sina fiender i ett framtida krig – Harmageddon. (Upp. 16:14, 16) I det kriget kommer hans armé att bestå av enbart himmelska styrkor, inte av några som tillber honom här på jorden. (Upp. 19:11–15)

3. ISRAELITERNA SKONADE DEM SOM VISADE TRO

På Bibelns tid var de israelitiska soldaterna ofta barmhärtiga mot dem som visade tro och dödade bara dem som Jehova hade sagt skulle dödas. Vi kan ta två exempel. Även om han hade befallt att israeliterna skulle förstöra staden Jeriko, så skonade de Rahab och hennes familj därför att hon visade tro. (Jos. 2:9–16; 6:16, 17) Längre fram  skonades hela staden Gibeon därför att gibeoniterna visade att de respekterade Gud. (Jos. 9:3–9, 17–19)

I vår tid skonas inte människor av sådana skäl. Och många gånger är det oskyldiga civila som får sätta livet till i nationernas konflikter.

4. ISRAELITERNA SKULLE FÖLJA GUDS REGLER FÖR KRIGFÖRING

På Bibelns tid gav Jehova israeliterna speciella anvisningar som de var tvungna att följa när de krigade. Ibland blev de till exempel uppmanade att ”ange fredsvillkoren” innan de anföll en stad. (5 Mos. 20:10) Soldaterna skulle också hålla sig själva fysiskt och moraliskt rena, och även lägret skulle hållas rent. (5 Mos. 23:9–14) Bland fiendenationerna var det vanligt att man våldtog kvinnor från erövrade områden, men Jehova förbjöd israeliterna att göra det. Och de fick inte gifta sig med en tillfångatagen kvinna förrän det hade gått en månad efter att staden hade erövrats. (5 Mos. 21:10–13)

I vår tid har de flesta länder undertecknat internationella överenskommelser som reglerar krigföring. Även om tanken är att de civila ska skyddas, så bryter man ofta mot de här reglerna.

5. GUD STRED FÖR SITT FOLK

På Bibelns tid stred Jehova för israeliterna, och ofta gav han dem segern genom ett underverk. Tänk till exempel på hur han hjälpte israeliterna att erövra staden Jeriko. När de på Guds befallning ”höjde upp ett mäktigt stridsrop rasade muren”, och det gjorde det lättare för dem att inta staden. (Jos. 6:20) Och hur kunde de vinna ett slag mot amoréerna? ”Jehova [slungade] stora hagelstenar från himlen på dem ... Det var faktiskt fler som dog av hagelstenarna än av israeliternas svärd.” (Jos. 10:6–11)

DE SANNA KRISTNA FÖRSÖKER HA FRID MED ALLA

Som vi har sett befinner vi oss i en helt annan situation i dag än de forntida israeliterna gjorde. Men det här är inte de enda skälen till att vi inte går ut i krig, det finns även andra. Gud förutsade att i de sista dagarna skulle de som blev undervisade av honom ”inte längre lära sig att kriga”, så självklart skulle de inte delta i krig. (Jes. 2:2–4) Dessutom sa Jesus att hans lärjungar inte skulle vara någon del av världen; de skulle inte ta ställning i världens konflikter. (Joh. 15:19)

Jesus uppmanade också sina efterföljare att gå ett steg längre. Han uppmanade dem att undvika de attityder som leder till bitterhet, vrede och krig. (Matt. 5:21, 22) Han uppmanade dem också att skapa frid och att älska sina fiender. (Matt. 5:9, 44)

Hur kan vi tillämpa det här på ett personligt plan? Vi har säkert inte en tanke på att gå ut i krig, men skulle vi kunna ha spår av fientliga tankar inom oss som skulle kunna skapa konflikter eller splittring i församlingen? Vi vill absolut fortsätta att jobba på att bli av med sådana negativa tankar och känslor som kan finnas inom oss. (Jak. 4:1, 11)

Vi ställer oss helt utanför den här världens konflikter och gör allt vi kan för att ha kvar friden och kärleken bland oss. (Joh. 13:34, 35) Vi har bestämt oss för att vara neutrala, och vi ser fram emot den dag då Jehova kommer att ta bort alla krig för evigt. (Ps. 46:9)