Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vandra i vishet med avseende på världen

Vandra i vishet med avseende på världen

Vandra i vishet med avseende på världen

”Fortsätt att vandra i vishet gentemot dem som är utanför.” — KOLOSSERNA 4:5.

1. Med vad konfronterades de första kristna, och vilket råd gav Paulus till församlingen i Kolossai?

DE AV de första kristna som bodde i den romerska världens städer konfronterades hela tiden med avgudadyrkan, hedniska riter och sedvänjor och jakten efter omoraliska nöjen och njutningar. De som bodde i Kolossai, en stad i västra delen av centrala Mindre Asien, konfronterades med all sannolikhet med de infödda frygiernas spiritism och dyrkan av modergudinnan, de grekiska kolonisternas hedniska filosofi och den judiska kolonins judaism. Aposteln Paulus gav den kristna församlingen rådet att fortsätta att ”vandra i vishet” gentemot sådana utomstående. — Kolosserna 4:5.

2. Varför måste Jehovas vittnen i våra dagar vandra i vishet gentemot dem som är utanför?

2 I våra dagar konfronteras Jehovas vittnen med liknande felaktiga sedvänjor och det i ännu högre grad. Därför måste de också utöva vishet i sina kontakter med dem som är utanför den sanna kristna församlingen. Det finns många, såväl inom de religiösa och politiska organisationerna som i massmedierna, som motarbetar dem. En del av dessa som motarbetar Jehovas vittnen försöker antingen genom öppna angrepp eller ännu oftare genom antydningar fläcka ner Jehovas vittnens anseende och uppväcka fördomar mot dem. Ja, precis som de första kristna med orätt betraktades som en fanatisk och till och med farlig sekt blir Jehovas vittnen i våra dagar ofta utsatta för fördomar och missuppfattningar. — Apostlagärningarna 24:14; 1 Petrus 4:4.

Att övervinna fördomar

3, 4. a) Varför kommer de sanna kristna aldrig att bli älskade av världen, men vad bör de försöka göra? b) Vad skrev en författarinna om Jehovas vittnen som var internerade i ett nazistiskt koncentrationsläger?

3 De sanna kristna förväntar inte att bli älskade av världen, vilken enligt aposteln Johannes ”befinner sig i den ondes våld”. (1 Johannes 5:19) Bibeln uppmuntrar dock de kristna att sträva efter att vinna människor över till Jehova och hans rena tillbedjan. Detta gör de både genom direkt vittnande och genom sitt goda uppförande. Aposteln Petrus skrev: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, för att, i den sak vari de talar emot er såsom ogärningsmän, de till följd av era förträffliga gärningar, som de är ögonvittnen till, må förhärliga Gud på dagen för hans inspektion.” — 1 Petrus 2:12.

4 Författarinnan Sylvia Salvesen skriver i sin bok Tilgi — men glem ikke följande om de kvinnliga vittnen som var hennes medinterner i ett nazistiskt koncentrationsläger: ”Dessa två, Käte och Margarethe, och många andra hjälpte mig inte bara genom sin tro, utan också i alla praktiska ting. De skaffade fram de första rena trasorna till våra sår. ... Kort sagt, vi var bland människor som ville oss väl och som visade det i handling.” Vilket utmärkt vitsord från ”dem som är utanför”!

5, 6. a) Vilket verk utför Kristus i den här tiden, och vad bör vi inte glömma? b) Vilken inställning bör vi ha till människor i världen, och varför?

5 Vi kan göra mycket för att bryta ner fördomar genom att vi uppför oss på ett förståndigt sätt mot utomstående. Det är sant att vi lever i den tid då vår regerande kung, Kristus Jesus, skiljer människor i nationerna ”alldeles som en herde skiljer fåren från getterna”. (Matteus 25:32) Men glöm aldrig att det är Kristus som är domaren; det är han som avgör vilka som är ”får” och vilka som är ”getter”. — Johannes 5:22.

6 Detta bör påverka vår inställning till dem som inte är någon del av Jehovas organisation. Vi kanske tänker på dem som världsmänniskor, men de är en del av den värld av människor som ”Gud älskade ... så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv”. (Johannes 3:16) Det är mycket bättre att betrakta människor som eventuella får än att förmätet fastslå att de är getter. Somliga som en gång häftigt motstod sanningen är nu överlämnade vittnen. Och många av dessa hade, innan de reagerade positivt för något direkt vittnande, först vunnits genom omtänksamma handlingar. Se, som ett exempel på detta, bilden på sidan 18.

Nitiska men inte aggressiva

7. Vilken kritik gav påven uttryck åt, men vilken fråga skulle vi kunna ställa?

7 Påven Johannes Paulus II kritiserade sekter i allmänhet och Jehovas vittnen i synnerhet, när han förklarade: ”Det nästan aggressiva nit med vilket somliga söker efter nya anhängare genom att gå från hus till hus eller genom att i gathörnen hejda förbipasserande är en sekterisk efterapning av apostoliskt nit och missionärsnit.” Man skulle kunna fråga: Om vårt nit är en ”efterapning av apostoliskt nit och missionärsnit”, var skall man då finna det verkliga evangeliseringsnitet? Förvisso inte bland katolikerna och inte heller bland protestanterna eller medlemmarna av de ortodoxa kyrkorna.

8. Hur bör vi utföra vårt vittnande från hus till hus, och vad kan detta förhoppningsvis leda till?

8 Men för att vederlägga varje anklagelse om att vi skulle vara aggressiva i vårt vittnande bör vi alltid vara vänliga, respektfulla och artiga, när vi nalkas människor. Lärjungen Jakob skrev: ”Vem är vis och förståndig bland er? Han må genom sitt utmärkta uppförande visa sina gärningar med en mildhet som hör visheten till.” (Jakob 3:13) Aposteln Paulus förmanar oss att ”inte vara stridslystna”. (Titus 3:2) För att ta ett exempel: Varför inte, i stället för att öppet fördöma det den person som vi vittnar för tror på, visa ett uppriktigt intresse för hans eller hennes uppfattningar? Berätta sedan för personen i fråga om de goda nyheter som finns i Bibeln. Genom att nalkas människor på ett positivt sätt och genom att visa tillbörlig respekt för människor med andra trosuppfattningar kommer vi att hjälpa dem att komma i en sinnesstämning som gör det lättare för dem att lyssna, och kanske kommer de då att inse värdet av Bibelns budskap. Resultatet kan bli att somliga kommer att ”förhärliga Gud”. — 1 Petrus 2:12.

9. Hur kan vi tillämpa det råd Paulus gav a) i Kolosserna 4:5? b) i Kolosserna 4:6?

9 Aposteln Paulus gav följande råd: ”Fortsätt att vandra i vishet gentemot dem som är utanför, i det ni köper upp den lägliga tiden åt er.” (Kolosserna 4:5) Så här förklarade J. B. Lightfoot detta senare uttryck: ”Att inte missa något tillfälle att säga eller göra det som kan främja Guds sak.” (Kursiverat av oss) Ja, vi måste vid den lägliga tiden vara redo med ord och gärningar. Sådan vishet innebär också att välja en lämplig tidpunkt på dagen för att besöka människor. Om människor avvisar vårt budskap, är det då på grund av att de inte uppskattar det, eller är det på grund av att vi har besökt dem vid en tidpunkt som antagligen inte var läglig? Paulus skrev också: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” (Kolosserna 4:6) Detta kräver förtänksamhet och en verklig kärlek till nästan. Må vi alltid framföra budskapet om Guds kungarike med ljuvt behag.

Respektfulla och ”redo till allt gott verk”

10. a) Vilket råd gav aposteln Paulus till de kristna som bodde på Kreta? b) Hur har Jehovas vittnen varit exemplariska i fråga om att följa Paulus’ råd?

10 Vi kan inte kompromissa när det gäller Bibelns principer. Men vi bör å andra sidan inte i onödan göra stridsfrågor av sådant som inte gäller kristen ostrafflighet. Aposteln Paulus skrev: ”Fortsätt att påminna dem [de kristna på Kreta] om att underordna sig och att lyda regeringar och myndigheter såsom härskare, att vara redo till allt gott verk, att inte bespotta någon, att inte vara stridslystna, att vara resonliga och lägga i dagen all mildhet mot alla människor.” (Titus 3:1, 2) Bibelkännaren E. F. Scott skrev följande om det här stället: ”De kristna skulle inte bara lyda myndigheten, utan de måste vara redo till allt gott verk. Detta ... betyder att de kristna när situationen så krävde skulle vara bland de första att visa socialt ansvarskännande. Det skulle hela tiden komma att bli eldsvådor, hemsökelser och katastrofer av olika slag, då alla goda medborgare skulle önska hjälpa sin nästa.” Det har varit många katastroftillfällen utöver världen då Jehovas vittnen har varit bland de första att utföra hjälpverksamhet. De har inte bara hjälpt sina bröder, utan också utomstående.

11, 12. a) Hur bör de kristna handla mot myndigheterna? b) Vad innebär det att underordna sig myndigheter i samband med att man bygger Rikets salar?

11 Detta ställe i Paulus’ brev till Titus understryker också vikten av att ha en respektfull inställning till myndigheterna. I synnerhet bör unga kristna som på grund av sin neutrala ståndpunkt måste inställa sig inför domare tänka på att vandra i vishet gentemot dem som är utanför. De kan genom sitt yttre, sitt uppträdande och det sätt varpå de talar till sådana myndighetspersoner göra mycket för att antingen förbättra eller skada Jehovas folks anseende. De bör ”ge ... ära åt honom som kräver sådan ära” och med djup respekt komma med sitt försvar. — Romarna 13:1—7; 1 Petrus 2:17; 3:15.

12 ”Myndigheterna” inbegriper också kommunala tjänstemän. Nu, när det byggs allt fler Rikets salar, är kontakten med lokala myndigheter något ofrånkomligt. De äldste stöter ofta på fördomar. Men på de ställen där församlingens representanter har skapat goda kontakter med myndigheterna och har samarbetat med kommunens byggnadsnämnd, har man funnit att dessa fördomar kan brytas ner. Ofta har ett fint vittnesbörd kunnat avges för människor som tidigare vetat mycket litet eller inget alls om Jehovas vittnen och deras budskap.

”Om möjligt, ... håll frid med alla människor”

13, 14. Vilket råd gav Paulus till de kristna i Rom, och hur kan vi tillämpa det i våra kontakter med utomstående?

13 Till de kristna som bodde i det hedniska Rom gav Paulus följande råd: ”Återgälda ingen med ont för ont. Sörj för ting som är fina i alla människors ögon. Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor. Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det är ju skrivet: ’Min är hämnden; jag skall vedergälla, säger Jehova.’ Men ’om din fiende är hungrig, så ge honom att äta; om han är törstig, så ge honom att dricka; ty genom att göra detta hopar du glödande kol på hans huvud’. Låt dig inte övervinnas av det onda, utan fortsätt att övervinna det onda med det goda.” — Romarna 12:17—21.

14 Det är ofrånkomligt att vi som sanna kristna måste stöta på motståndare i våra kontakter med utomstående. I det ovan citerade skriftstället visar Paulus att det är vishetens kurs att sträva efter att övervinna motstånd genom omtänksamma handlingar. Likt glödande kol kan dessa omtänksamma handlingar smälta fientligheten och få motståndaren att bli vänligare inställd till Jehovas folk och kanske rentav väcka hans intresse för de goda nyheterna. När detta händer har det onda övervunnits med det goda.

15. I synnerhet när bör de kristna vara noggranna med att vandra i vishet gentemot dem som är utanför?

15 Att vandra i vishet gentemot dem som är utanför är särskilt viktigt i hem där den ena äktenskapskontrahenten ännu inte har tagit emot sanningen. Att man följer Bibelns principer frambringar bättre äkta män, bättre hustrur, bättre fäder och bättre mödrar och också barn som är lydigare och som studerar flitigare i skolan. En icke troende bör kunna se det hälsosamma inflytande som Bibelns principer har på en troende. Genom överlämnade familjemedlemmars ”uppförande” kan således somliga ”vinnas utan ett ord”. — 1 Petrus 3:1, 2.

Att ”göra vad som är gott mot alla”

16, 17. a) Vilka offer finner Gud välbehag i? b) Hur bör vi ”göra vad som är gott” mot våra bröder och även mot dem som är utanför?

16 Det största goda som vi kan göra mot vår nästa är att delge honom livets budskap och undervisa honom om hur han kan bli försonad med Jehova genom Jesus Kristus. (Romarna 5:8—11) Därför ger aposteln Paulus oss följande uppmaning: ”Låt oss alltid genom honom [Kristus] frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” (Hebréerna 13:15) Paulus tillägger: ”För övrigt: glöm inte att göra gott och att dela med er åt andra, ty Gud finner välbehag i sådana offer.” (Hebréerna 13:16) Förutom att vi vittnar offentligt bör vi inte glömma att ”göra gott”. Det utgör en integrerande del av de offer som Gud finner välbehag i.

17 Vi skall naturligtvis göra gott mot våra andliga bröder som kan vara i känslomässig, andlig, fysisk eller materiell nöd. Paulus visade detta när han skrev: ”Låt oss därför, så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Galaterna 6:10; Jakob 2:15, 16) Men vi bör inte glömma bort att det också sägs att vi skall ”göra vad som är gott mot alla”. En omtänksam handling mot en släkting, en granne eller en arbetskamrat skulle kunna göra mycket för att bryta ner fördomar mot oss och öppna personens hjärta för sanningen.

18. a) Vilka faror bör vi undvika? b) Hur kan vi använda vår kristna godhet som ett stöd för vårt offentliga vittnande?

18 Detta kräver inte att vi skall bli nära vänner med dem som är utanför. Ett sådant umgänge utgör en potentiell fara. (1 Korinthierna 15:33) Och vi har inte för avsikt att bli vänner med världen. (Jakob 4:4) Men vår kristna godhet kan vara till stöd för vårt predikande. I vissa länder blir det allt svårare att tala med människor i deras hem. Vissa bostadshus skyddas av anordningar som hindrar oss från att komma i kontakt med dem som bor där. I utvecklade länder erbjuder telefonen en möjlighet att predika, och i de flesta länder kan man vittna på gatorna. Men i alla länder öppnar detta att man är trevlig, artig, vänlig och hjälpsam tillfällen att bryta ner fördomar och att avge ett fint vittnesbörd.

Att få tyst på motståndare

19. a) Vad kan vi vänta oss, då vi ju inte är ute efter att behaga människor? b) Hur bör vi sträva efter att följa Daniels exempel och tillämpa Petrus’ råd?

19 Jehovas vittnen är varken sådana som vill behaga människor eller sådana som fruktar för människor. (Ordspråken 29:25; Efesierna 6:6) De är fullt medvetna om att motståndare, trots alla deras ansträngningar att vara föredömliga skattebetalare och goda medborgare, kommer att sprida ut elaka lögner om dem och tala nedsättande om dem. (1 Petrus 3:16) Eftersom de vet detta försöker de efterlikna Daniel, om vilken hans fiender sade: ”Vi kommer inte att mot denne Daniel finna någon som helst förevändning för en anklagelse, såvida vi inte skall finna en sådan mot honom i hans Guds lag.” (Daniel 6:5) Vi kommer aldrig att kompromissa med Bibelns principer för att behaga människor, men vi söker å andra sidan inte martyrskap. Vi strävar efter att leva i frid och att följa det apostoliska rådet: ”Så är Guds vilja, att ni genom att göra gott skall få de oförnuftiga människornas okunniga tal att tystna.” — 1 Petrus 2:15.

20. a) Vad är vi övertygade om, och vilken uppmuntran gav Jesus oss? b) Hur kan vi fortsätta att vandra i vishet gentemot dem som är utanför?

20 Vi är övertygade om att vår ståndpunkt att vara avskilda från världen är helt och fullt i överensstämmelse med Bibeln. Den har stöd av de kristnas historia under det första århundradet, och vi blir uppmuntrade av Jesu ord: ”I världen har ni nu vedermöda, men fatta mod! Jag har segrat över världen.” (Johannes 16:33) Vi fruktar inte. ”Ja, vem är den som skall skada er, om ni blir nitiska för det goda? Men även om ni skulle få lida för rättfärdighets skull, lyckliga är ni då. Men det som de fruktar skall ni inte frukta; bli inte heller upphetsade, utan helga Kristus såsom Herre i era hjärtan, i det ni alltid är redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er, men gör det med mildhet och djup respekt.” (1 Petrus 3:13—15) Vi kommer, samtidigt som vi handlar på det här sättet, att fortsätta att vandra i vishet gentemot dem som är utanför.

Som en repetition

◻ Varför behöver Jehovas vittnen vandra i vishet gentemot dem som är utanför?

◻ Varför kan de sanna kristna aldrig hoppas på att bli älskade av världen, men vad bör de försöka göra?

◻ Vilken inställning bör vi ha till människor i världen, och varför det?

◻ Varför bör vi ”göra vad som är gott” inte bara mot våra bröder, utan också mot dem som är utanför?

◻ Hur kan detta att vi vandrar i vishet mot dem som är utanför hjälpa oss i vårt offentliga vittnande?

[Frågor]

[Bild på sidan 18]

Till vänster: Sanna kristna i Frankrike hjälper sina grannar efter en översvämning

[Bild på sidan 20]

Omtänksamma kristna handlingar kan göra mycket för att bryta ner fördomar

[Bild på sidan 23]

De kristna bör ”vara redo till allt gott verk”