Stort hjärta i en liten kropp

HUR skulle det vara att tala med främmande människor om Guds kungarike, om du inte var mer än 76 centimeter lång? Det kan Laura berätta för dig. Nu, vid 33 års ålder, är hon endast så lång — 76 centimeter. Hon och hennes syster, María, som är 24 år och 86 centimeter lång, bor i Quito i Ecuador. De förklarar vilka hinder de kan möta i sin kristna tjänst.

”För att ta oss till vårt distrikt och till kristna möten promenerar vi omkring 500 meter till en busshållplats. När vi stigit av den första bussen, får vi gå ytterligare en halv kilometer för att ta en annan buss. Längs den vägen finns olyckligtvis inte mindre än fem ilskna hundar — och hundar är mycket skrämmande djur, eftersom de är stora som hästar för oss. För att kunna avvärja en eventuell attack tar vi med oss en käpp, som vi sedan gömmer bredvid vägen innan vi kliver på bussen, så att vi kan ta fram den igen när vi är på väg hem.

Att stiga på bussen är bokstavligen ett stort steg för oss. Vi ställer oss på en liten jordhög vid busshållplatsen för att lättare kunna ta oss upp i bussen. Några chaufförer stannar vid jordhögen, men andra gör det inte, och i så fall måste den längre av oss hjälpa den kortare att komma på bussen. Vi måste dessutom korsa en livligt trafikerad väg när vi skall ta den andra bussen — och det är inte så lätt med våra korta ben. På grund av att vi är så småväxta är en tung bokväska ytterligare en utmaning. För att den skall vara lättare att bära använder vi en bibel i fickformat och tar inte så mycket litteratur med oss varje gång.

Ända sedan barndomen har vi varit inåtvända och blyga, och våra grannar vet att det alltid varit en skrämmande upplevelse för oss att tala med främlingar. De är därför förvånade och imponerade över att se oss knacka på deras dörrar, och vanligtvis lyssnar de på vad vi har att säga. Men på ställen där människor inte känner oss tänker de mest på att vi är dvärgar och lyssnar inte alltid så uppmärksamt som vårt budskap förtjänar. Men att vi får känna Jehovas kärlek ger oss styrka i hjärtat så att vi kan fortsätta i evangeliseringsarbetet. Vi får också kraft genom att meditera över orden i Ordspråken 3:5, 6.”

Som Laura och María visar kan uthärdande trots fysiska hinder ge ära åt Gud. Aposteln Paulus bad att hans ”törne i köttet”, som möjligen var en fysisk sjukdom, skulle tas ifrån honom. Men Gud sade till honom: ”Min oförtjänta omtanke är nog för dig; ty min kraft görs  fullkomlig i svaghet.” Ja, ett fysiskt handikapp behöver inte försvinna för att vi skall vara i stånd att tjäna Gud. Fullständig förtröstan på Gud kan hjälpa oss att göra det bästa av våra omständigheter. På grund av att Paulus betraktade sitt ”törne i köttet” på detta sätt kunde han säga: ”När jag är svag, då är jag full av kraft.” (2 Korinthierna 12:7, 9, 10) Några år senare skrev Paulus: ”Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.” — Filipperna 4:13.

I våra dagar utför Gud ett storslaget verk genom män, kvinnor och barn som är honom helt hängivna, och flera av dem är handikappade på olika sätt. De hoppas alla att Gud skall bota dem under sitt kungarike, men de väntar inte tills Gud undanröjer deras problem innan de försöker utföra något i hans tjänst.

Lider du av någon fysisk svaghet? Ge inte upp! Genom din tro kan du befinna dig bland dem som liknar Paulus, Laura och María. Precis som fallet var med trons män och kvinnor i forna tider, kan det sägas om dem: ”[De] gjordes starka från att ha varit svaga.” — Hebréerna 11:34.

[Bild på sidan 8]

María

Laura

[Bild på sidan 9]

María hjälper Laura att stiga på bussen

[Bilder på sidan 9]

”Hundar är mycket skrämmande djur, eftersom de är stora som hästar för oss”

Nedan: Laura och María tillsammans med dem som studerade Bibeln med dem