Frågor från läsekretsen

Antydde aposteln Paulus att de kristna inte skulle bli vreda, när han i Romarna 12:19 skrev: ”Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden”?

Egentligen inte, för aposteln Paulus talade här om Guds vrede. Därmed inte sagt att en kristen ohämmat kan ge efter för vrede. Bibeln ger tydliga råd om att man inte skall vredgas. Låt oss se på några sådana råd från Guds ord.

”Avstå från vrede och överge raseri; visa dig inte upphetsad, bara för att därmed göra vad ont är.” (Psalm 37:8) ”Var och en som fortsätter att vara vred på sin broder skall vara ansvarig inför domstolen.” (Matteus 5:22) ”Köttets gärningar är uppenbara, och de är otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism, fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring.” (Galaterna 5:19, 20) ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er.” (Efesierna 4:31) ”Varje människa skall vara snar till att höra, sen till att tala, sen till vrede.” (Jakob 1:19) Och Ordspråksboken ger upprepade råd mot att ge efter för vrede eller att vara benägen för vrede över mindre förseelser och mänskliga misstag. — Ordspråken 12:16; 14:17, 29; 15:1; 16:32; 17:14; 19:11, 19; 22:24; 25:28; 29:22.

Dessa råd är i linje med det sammanhang där vi finner orden i Romarna 12:19. Paulus rekommenderar där att vår kärlek skall vara oskrymtad, att vi välsignar dem som förföljer oss, att vi försöker tänka väl om andra, att vi inte återgäldar ont med ont och att vi vinnlägger oss om att hålla frid med alla. Därefter uppmanar han: ”Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det är ju skrivet: ’Min är hämnden; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” — Romarna 12:9, 14, 16–19.

Nej, vi bör inte låta vrede få oss att söka hämnd. Vår kännedom om saker och ting är begränsad, och det är också vår känsla för rättvisa. Om vi låter vår vrede få oss att söka hämnd, är det lätt att vi handlar orätt, något som skulle tjäna Guds motståndares, Djävulens, syften. På ett annat ställe skriver Paulus: ”Vredgas, men synda ändå inte; låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd, ge inte heller Djävulen rum.” — Efesierna 4:26, 27.

Det är bättre och förståndigare att vi låter Gud avgöra när och över vilka som det skall utkrävas hämnd. Han känner till alla fakta, och hans vedergällning återspeglar hans fullkomliga rättvisa. Vi förstår att det är detta som Paulus ville få fram i Romarna 12:19, om vi ser på hans hänvisning till 5 Moseboken 32:35, 41, där det sägs: ”Min är hämnden och vedergällningen.” (Jämför Hebréerna 10:30.) Därför har många moderna översättningar tillfogat ”Guds” i Romarna 12:19, även om det inte står i den grekiska grundtexten. Detta har lett till sådana lydelser som ”låt Guds vrede ha sin gång” (Bibel 2000); ”låt Gud ta hämnd” (The Contemporary English Version); ”ge rum för Guds vrede” (American Standard Version) och ”ge rum åt gudomlig vedergällning”. — The New English Bible.

Också när vi blir misshandlade eller förföljda av fiender till sanningen kan vi visa att vi litar på att den beskrivning av Jehova Gud som Mose fick höra stämmer: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd, men på inga villkor kommer han att frita från straff.” — 2 Moseboken 34:6, 7.