Varför mänskligheten behöver en hjälpare

JAG ”var en ... hänsynslös förföljare”, erkände en man som tidigare hade varit stolt och våldsam. Han hade varit en grov hädare, som på ett hjärtlöst sätt hade trakasserat och angripit gudfruktiga efterföljare till Jesus Kristus. ”Men jag mötte förbarmande”, konstaterade han med tacksamhet. Det kan tyckas ofattbart, men denne fanatiske förföljare blev så småningom den trogne kristne aposteln Paulus. — 1 Timoteus 1:12–16, Bibel 2000; Apostlagärningarna 9:1–19.

Det är inte alla som har gjort sig skyldiga till sådant som Paulus gjorde. Men alla misslyckas vi i att nå upp till Guds normer. Varför det? Därför att ”alla har ... syndat och är i saknad av Guds härlighet”. (Romarna 3:23) Det är dessutom väldigt lätt att tyngas ner av känslor av hopplöshet, och vi kanske tycker att vi är för dåliga för att få Guds barmhärtighet. När Paulus tänkte på sina syndfulla böjelser, utbrast han: ”Jag eländiga människa! Vem skall rädda mig från den kropp som genomlider denna död?” Han svarade på sin egen fråga genom att skriva: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!” — Romarna 7:24, 25.

Hur kan en rättfärdig Skapare ha något med syndare att göra? (Psalm 5:4) Lägg märke till att Paulus sade: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre.” En annan man som fick röna Guds barmhärtighet sade: ”Om någon ... skulle begå en synd, då har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig. Och han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra utan också för hela världens.” — 1 Johannes 2:1, 2.

Varför kallas Jesus Kristus ”en hjälpare hos Fadern”? Och hur är Jesus ”ett försoningsoffer” för synder?

Varför det behövs en hjälpare

Jesus kom till jorden för att ”ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. (Matteus 20:28) En lösen är det pris som betalas för att köpa tillbaka eller få till stånd en frigivning av någon eller något. Den verbform av det hebreiska ord som återges med ”lösen” förmedlar tanken på att täcka över eller bringa försoning för synder.  (Psalm 78:38) Det grekiska ord som man finner i till exempel Matteus 20:28 användes i synnerhet om det pris som betalades för att köpa loss krigsfångar eller för att frige slavar. För att kraven på rättvisa skall uppfyllas ges en sak i utbyte mot något annat med motsvarande värde.

Mänskligheten hamnade i slaveri på grund av den första människans uppror mot Gud. Som framgår av 1 Moseboken, kapitel 3, valde den fullkomlige mannen — Adam — att följa en kurs av olydnad mot Jehova Gud. Genom att göra det sålde han sig själv och sina ännu ofödda avkomlingar till synd och död. Adam förverkade således gåvan fullkomligt mänskligt liv för sig själv och för alla sina avkomlingar. — Romarna 5:12, 18, 19; 7:14.

I det forntida Israel hade Gud en anordning med djuroffer för att bringa försoning för, eller täcka över, folkets synder. (3 Moseboken 1:4; 4:20, 35) I själva verket gavs offerdjurets liv i stället för syndarens. (3 Moseboken 17:11) Följaktligen skulle ”försoningsdagen” också kunna heta ”lösesummornas dag”. — 3 Moseboken 23:26–28.

Men eftersom djur har mindre värde än människan, var det ”omöjligt för tjurars och bockars blod att ta bort synder [fullständigt]”. (Hebréerna 10:1–4) För att ett offer skall ha tillräckligt stort värde för att åstadkomma försoning för, eller avlägsna, synder för beständigt, måste det ha samma värde som det Adam förverkade. För att rättvisans skålar skulle väga jämnt krävdes en fullkomlig människa (Jesus Kristus) som en motvikt till det som en annan fullkomlig människa (Adam) hade förlorat. Endast ett fullkomligt människoliv kunde betala lösen för att friköpa Adams avkomma från det slaveri till vilket deras förfader hade sålt dem. En ”själ för [en] själ” skulle uppfylla kraven på sann rättvisa. — 2 Moseboken 21:23–25.

När Adam syndade och dömdes till döden, kan man säga att hans ofödda avkomma ännu fanns i fortplantningsorganen i hans kropp och därför dog med honom. Den fullkomlige mannen Jesus, ”den siste Adam”, avstod av fri vilja från att bilda familj. (1 Korinthierna 15:45) Han hade ofödda avkomlingar i sin kropp, när han dog som ett fullkomligt mänskligt offer. Det kan därför sägas att det potentiella människosläktet i hans kropp dog med honom. Jesus tog sig an Adams syndfulla och döende familj som sin egen. Han avstod från rätten att ha en egen familj. Genom att offra sitt fullkomliga mänskliga liv återköpte Jesus hela mänskligheten som härstammade från Adam, så att den kunde bli hans familj, och därigenom blev han dess ”Evige Fader”. — Jesaja 9:6, 7.

Jesu lösenoffer öppnade vägen för ett lydigt människosläkte att få Guds barmhärtighet och evigt liv. Följaktligen skrev aposteln Paulus: ”Den lön synden betalar ut är död, men den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” (Romarna 6:23) Vi drivs till att lovprisa Jehova för den kärlek och barmhärtighet som hör samman med lösen, den som han har gett till en enorm kostnad för sig själv och för hans högt älskade Son. (Johannes 3:16) Och Jesus visade sig verkligen vara ”en hjälpare hos Fadern”, när han blev uppväckt till himmelskt liv och frambar värdet av sitt lösenoffer till Gud i himlarna. * (Hebréerna 9:11, 12, 24; 1 Petrus 3:18) Men hur visar sig Jesus Kristus nu vara vår hjälpare i himlen?

[Fotnoter]

[Bild på sidan 4]

Jesu fullkomliga mänskliga liv blev priset som betalades för att friköpa Adams avkomlingar