Glädjefyllda bröllop som ärar Jehova

Welsh och Elthea gifte sig 1985 i Soweto i Sydafrika. Då och då tar de fram sitt fotoalbum och tittar på bröllopsbilderna tillsammans med dottern Zinzi och återupplivar minnet av den lyckliga dagen. Zinzi älskar att tala om vilka bröllopsgästerna är och tycker särskilt om bilderna på sin mor, som är så vackert klädd.

BRÖLLOPET började med ett tal som hölls i en samlingslokal i Soweto. En kör av kristna ungdomar sjöng sedan fyrstämmigt lovsånger till Gud. Därefter fick gästerna njuta av en måltid, medan de lyssnade till dämpad bakgrundsmusik från kassettband med Kingdom Melodies. Det serverades ingen alkohol, och det förekom ingen dans och högljudd musik. I stället kunde gästerna glädja sig åt att umgås med varandra och gratulera brudparet. Allt som allt tog hela tillställningen cirka tre timmar. ”Det var ett bröllop som jag alltid kommer att minnas med välbehag”, sade Raymond, en kristen äldste.

När Welsh och Elthea gifte sig, arbetade de båda vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Sydafrika. De hade bara råd med ett enkelt bröllop. En del kristna har valt att sluta i heltidstjänsten och har skaffat sig förvärvsarbeten för att kunna kosta på sig ett stort, överdådigt bröllop. Men Welsh och Elthea ångrar inte att de bestämde sig för att ha ett enkelt bröllop, så att de kunde fortsätta i heltidstjänsten ända tills Zinzi föddes.

Men vad skall man tänka på, om man väljer att spela annan musik än Rikets sånger vid bröllopsfesten och att ha dans eller om man vill bjuda på vin eller andra alkoholhaltiga drycker? Och vad skall man tänka på, om man har råd med ett stort och påkostat bröllop? Hur kan man försäkra sig om att bröllopsfesten blir en lycklig tilldragelse, en tillställning som är passande för Guds tillbedjare? Man behöver noga tänka igenom sådana frågor, för Bibeln uppmanar oss: ”Vare sig ni äter eller dricker eller gör något annat, gör allt till Guds ära.” — 1 Korinthierna 10:31.

Undvik bullersamt festande

Det är svårt att tänka sig ett glädjelöst bröllop. Faran att gå till den andra ytterligheten och hänge sig åt ett ohämmat rumlande är mycket större. Vid många världsliga bröllop förekommer sådant som misshagar Gud. Det är till exempel vanligt att många dricker så mycket alkohol att de blir berusade. Tråkigt nog har detta också inträffat vid en del kristna bröllop.

Bibeln varnar och säger att ”rusdryck är vilt larmande”. (Ordspråken 20:1) Det hebreiska ord som har översatts med ”vilt larmande” betyder ”föra oväsen”. Om alkohol kan göra en enda person högljudd, tänk då på vad följden blir när en stor skara människor kommer tillsammans och dricker för mycket! Uppenbarligen kan sådana tillställningar lätt urarta till ”dryckesorgier, bullersamma festupptåg och ting som dessa”, som i Bibeln omtalas som ”köttets gärningar”. De som ägnar sig åt sådant och inte ångrar sig kommer inte att få ärva evigt liv under Guds kungarikes styre. — Galaterna 5:19–21.

 Det grekiska ordet för ”bullersamma festupptåg” användes för att beskriva en larmande procession av halvt berusade ungdomar som tågade genom stadens gator medan de sjöng, dansade och spelade. Om alkoholen flödar fritt på ett bröllop och det förekommer högljudd musik och vild dans, är risken stor att festen utvecklas till något som liknar ett bullersamt festupptåg. I en sådan atmosfär kan de svaga lätt falla i frestelse och ge vika för andra köttets gärningar, till exempel ”otukt, orenhet, tygellöshet” och ”yttringar av förbittring”. Vad kan man då göra för att förhindra att sådana köttets gärningar förstör glädjen vid ett kristet bröllop? Vi kan få svar på den frågan genom att se närmare på vad Bibeln säger om ett visst bröllop.

Bröllopet i Kana

Jesus och hans lärjungar blev bjudna till en bröllopsfest i Kana i Galileen. De tackade ja till inbjudan, och Jesus bidrog till och med till glädjen vid det här tillfället. När vinet höll på att ta slut, framställde han mirakulöst en stor mängd vin av finaste kvalitet. Och säkert blev det en hel del vin över, så att den tacksamme brudgummen och hans familj hade vin en lång tid efter bröllopet. — Johannes 2:3–11.

Vi kan lära oss mycket av det här bröllopet som Jesus var med vid. Först och främst kom Jesus och hans lärjungar inte till bröllopsfesten utan att vara bjudna. Bibeln visar uttryckligen att de hade fått en inbjudan. (Johannes 2:1, 2) I de två liknelser om bröllop som Jesus framställde sade han flera gånger att gästerna vid dessa bröllop var inbjudna. — Matteus 22:2–4, 8, 9; Lukas 14:8–10.

I en del länder är det vanligt att vem som helst bland ortsbefolkningen kan komma till ett bröllop, oavsett om han är bjuden eller inte. Men det kan ge upphov till ekonomiska problem. Ett par som inte har det så gott ställt kanske sätter sig i skuld för att garantera att det finns tillräckligt med mat och dryck för ett obegränsat antal gäster. Om ett kristet par väljer att ha en enkel mottagning med ett begränsat antal gäster, bör därför medkristna som inte har blivit bjudna förstå och respektera detta. En man som gifte sig i Kapstaden i Sydafrika minns att han hade bjudit 200 gäster till sitt bröllop. Men det kom 600, och maten tog snart slut. Bland de objudna fanns en busslast turister som var i Kapstaden samma veckoslut som bröllopet hölls. Deras reseledare var en avlägsen släkting till bruden, och han trodde att han hade rätt att ta med sig hela gruppen till bröllopet utan att ens fråga bruden eller brudgummen!

Om det inte har angetts att det är öppet hus, bör en sann Jesu efterföljare inte gå till en bröllopsfest objuden och ta för sig av den mat och dryck som är avsedd för de inbjudna. De som känner sig frestade att våldgästa ett bröllop bör fråga sig själva: ”Visar jag inte brist på kärlek till de nygifta, om jag går utan att vara bjuden? Ställer jag inte till obehag och stör glädjen vid tillställningen?” I stället för att ta anstöt av att inte vara bjuden kan en förstående kristen kärleksfullt skicka ett gratulationskort till brudparet och önska de nygifta Jehovas välsignelse. Han kan också bidra till deras lycka på bröllopsdagen genom att skicka en present. — Predikaren 7:9; Efesierna 4:28.

Vem är ansvarig?

I vissa delar av Afrika är det vanligt att äldre släktingar tar hand om bröllopsarrangemangen. Många par är tacksamma för detta, eftersom det underlättar för dem ekonomiskt. De kan också känna att de därigenom befrias från ansvar om något händer. Men innan man tar emot hjälp från välmenande släktingar, bör man vara säker på att dessa släktingar kommer att respektera ens personliga önskemål.

Trots att Jesus var Guds Son, som hade ”kommit ner från himlen”, finns det inget som visar att han tog över ledningen och styrde det mesta under bröllopet i Kana. (Johannes 6:41) Nej, i stället visar Bibelns berättelse att någon annan hade utsetts till ”ledaren av festen”. (Johannes 2:8) Den mannen var i sin tur ansvarig  inför det nya familjeöverhuvudet, nämligen brudgummen. — Johannes 2:9, 10.

Kristna släktingar bör respektera det nya familjeöverhuvudet, som är förordnat av Gud. (Kolosserna 3:18–20) Han är den som skall axla ansvaret för vad som händer på hans bröllop. Naturligtvis bör brudgummen vara resonlig och om möjligt ta hänsyn till brudens önskningar och de önskemål som hans föräldrar och svärföräldrar har. Om släktingarna ändå insisterar på att arrangera bröllopet på ett sätt som är emot parets vilja, kan paret vänligt tacka nej till deras hjälp och självt stå för kostnaderna för sitt enkla bröllop. Då kommer det inte att hända något som ger obehagliga och tråkiga minnen. Vid ett kristet bröllop i Afrika var en icke troende släkting konferencier, och han utbringade en skål för döda förfäder!

Ibland åker de nygifta på bröllopsresa innan festen är över. I sådana fall bör brudgummen ordna med att några ansvariga personer tar ansvaret för att Bibelns moralnormer följs och att tillställningen slutar i rimlig tid.

Noggrann planering och balans

Tydligtvis fanns det rikligt med god mat vid det bröllop som Jesus var med vid, för Bibeln talar om det som en bröllopsfest. Och som vi har sett fanns det också gott om vin där. Säkert hade man också lämplig musik och anständig dans vid den här festen, eftersom musik och dans var vanliga inslag i det judiska sällskapslivet. Jesus visade detta i sin välkända liknelse om den förlorade sonen. Den förmögne fadern i berättelsen var så lycklig över att hans ångerfulle son hade återvänt att han sade: ”Låt oss äta och roa oss.” Enligt Jesus förekom det också ”musik och dans”. — Lukas 15:23, 25.

Det är emellertid intressant att lägga märke till att Bibeln inte nämner musik och dans i samband med bröllopet i Kana. Dans nämns faktiskt inte i någon av de berättelser om bröllop som finns i Bibeln. Tydligen var dansen av underordnad betydelse för Guds trogna tjänare på Bibelns tid och inte det viktigaste inslaget vid deras bröllop. Kan vi lära oss något av detta?

Vid en del kristna bröllop i Afrika används kraftiga ljudanläggningar. Ljudnivån på musiken kan vara så hög att gästerna inte kan tala i vanlig samtalston med varandra. Ibland råder påtaglig brist på mat, men inte brist på dans som lätt blir otyglad. I stället för att vara en bröllopsfest kan sådana tillfällen helt enkelt bli en förevändning för att ha en danstillställning. Dessutom drar den högljudda musiken ofta till sig bråkmakare, främlingar som kommer till festen utan att vara bjudna.

Eftersom Bibelns berättelser om bröllop inte framhåller musik och dans, bör då inte detta vara vägledande för ett par som planerar en bröllopsfest som ger ära åt Jehova? På senare tid har kristna ungdomar som utvalts att ingå i brudföljet vid flera bröllop i södra Afrika likväl använt åtskilliga timmar till att öva in komplicerade danssteg. De har i månader använt onödigt mycket tid till detta. Men kristna måste ”köpa upp” tid till ”de viktigare tingen”, till exempel evangeliseringsarbete, personligt studium och mötesbesök. — Efesierna 5:16; Filipperna 1:10.

Av den mängd vin som Jesus sörjde för framgår det att bröllopet i Kana var stort och påkostat. Men vi kan vara säkra på att festen inte var bullersam och att gästerna inte missbrukade alkohol, som man brukade göra vid en del judiska bröllop. (Johannes 2:10) Hur kan vi vara säkra på det? Därför att Herren Jesus Kristus var närvarande. Av alla människor skulle Jesus ha varit den främste att lyda Guds befallning om  dåligt umgänge: ”Visa dig inte vara bland dem som dricker sig druckna av vin.” — Ordspråken 23:20.

Om ett par väljer att servera vin eller andra alkoholhaltiga drycker vid sitt bröllop, bör de därför se till att detta sker under strikt kontroll av ansvariga personer. Och om man vill spela musik, bör man välja lämpliga musikstycken och låta en ansvarig person övervaka ljudnivån. Gäster bör inte tillåtas att ta över och välja tvivelaktig musik eller höja ljudnivån så att den blir orimligt hög. Om man har dans, bör den utföras på ett värdigt och återhållsamt sätt. Om icke troende släktingar eller omogna kristna utför vulgära och sensuella dansrörelser, kanske brudgummen måste välja annan musik eller taktfullt kräva att dansen upphör. Annars skulle bröllopsfesten kunna urarta till en bullersam tillställning och få några att snava. — Romarna 14:21.

På grund av farorna med vissa sorters modern dans, högljudd musik och alkohol som flödar fritt har en del kristna brudgummar beslutat att inte ha sådant på sitt bröllop. Några har blivit kritiserade för detta, men i stället borde de ha fått beröm för att de ville undvika allt som skulle kunna dra vanära över Guds heliga namn. Å andra sidan har somliga brudgummar ordnat med lämplig musik, möjlighet till dans och alkohol i måttliga mängder. Men i båda fallen är brudgummen ansvarig för vad han tillåter på sitt bröllop.

I Afrika ser en del omogna kristna ner på värdiga kristna bröllop och säger att de liknar begravningar. Men detta är inte en balanserad syn. Syndfulla köttets gärningar kan ge tillfällig spänning, men de lämnar kristna med ett plågat samvete och drar vanära över Guds namn. (Romarna 2:24) Å andra sidan frambringar Guds heliga ande äkta glädje. (Galaterna 5:22) Många kristna par kan stolt se tillbaka på sin bröllopsdag, i det de vet att det var en lycklig tilldragelse som inte gav någon ”orsak att snava”. — 2 Korinthierna 6:3.

Welsh och Elthea minns fortfarande de många positiva kommentarerna från icke troende släktingar som var med vid deras bröllop. En sade: ”Vi är så trötta på de stimmiga bröllopen nu för tiden. Det var så trevligt att få vara på ett ordningsamt bröllop för en gångs skull.”

Framför allt blir glädjefyllda, ärbara kristna bröllop till ära för Jehova Gud som har instiftat äktenskapet.

[Ruta/bild på sidan 22]

CHECKLISTA FÖR EN BRÖLLOPSFEST

• Om du ber en icke troende släkting hålla ett tal, har du då förvissat dig om att han inte inbegriper någon okristen tradition?

• Om det skall vara musik, har du då bara valt lämpliga melodier?

• Kommer ljudnivån att vara rimlig?

• Om det ges tillfälle till dans, kommer dansen då att utföras på ett värdigt sätt?

• Kommer alkoholhaltiga drycker att serveras med måtta?

• Kommer ansvariga personer att övervaka serveringen?

• Har du bestämt en rimlig tid när bröllopsfesten skall vara slut?

• Kommer ansvariga personer att vara närvarande för att säkerställa ordningen ända till slutet?