Ett frodigt olivträd i Guds hus

DET finns ett träd i Israel som är praktiskt taget oförstörbart. Från dess rotstock skjuter nya skott upp till och med efter det att det har huggits ner. Och när det skördas, förser det sin ägare med rikligt med olja, som kan användas till matlagning, belysning, hälsovård och skönhetsmedel.

Enligt en liknelse i Domarboken i Bibeln gick ”träden ... en gång i väg för att smörja en kung över sig”. Vilket träd valde de först? Jo, det tåliga och rikt fruktbärande olivträdet. — Domarna 9:8.

För mer än 3.500 år sedan beskrev profeten Mose Israel som ”ett gott land”, ”ett land med oljerika oliver”. (5 Moseboken 8:7, 8) Också nu finns det olivlundar utspridda från foten av berget Hermon i norr till Beer Shevas ytterområden i söder. De pryder fortfarande Sarons kustslätt, Samariens bergssluttningar och Galileens bördiga dalar.

Bibelskribenterna använde ofta olivträdet i bildlig bemärkelse. Drag hos detta träd användes för att belysa Guds barmhärtighet, uppståndelsen och ett lyckligt familjeliv. En närmare titt på olivträdet kommer att hjälpa oss att förstå sådana omnämnanden i Bibeln och fördjupa vår uppskattning av detta unika träd, som tillsammans med den övriga skapelsen lovprisar sin Skapare. — Psalm 148:7, 9.

Det knotiga olivträdet

Ett olivträd ser vid första anblicken inte särskilt imponerande ut. Det når inte upp till himlen som vissa av Libanons ståtliga cedrar. Dess virke värderas inte lika högt som enträdets eller cypressens, och dess blommor är inte lika vackra som mandelträdets. (Höga Visan 1:17; Amos 2:9) Olivträdets viktigaste del ligger under markytan och kan inte ses. Hemligheten bakom trädets rikliga skördar och dess förmåga att överleva är dess omfattande rotsystem. Rötterna kan nå sex meter under markytan och mycket längre horisontellt.

Det är detta rotsystem som gör att ett olivträd som växer på en stenig bergssluttning kan klara en torrperiod, medan andra träd nere i dalen redan har dött av torka. Det är trädets rötter som gör att det kan fortsätta att ge oliver i flera hundra år,  trots att dess knotiga stam inte ser ut att duga till något annat än ved. Det enda som detta knotiga träd kräver är utrymme att växa och en jordmån som släpper igenom luft, så att trädet kan andas, och som är fri från ogräs eller annan växtlighet som skulle kunna hysa skadeinsekter. Om dessa enkla krav uppfylls, kan ett enda träd ge så mycket som 60 liter olja på ett år.

Israeliterna uppskattade säkert olivträdet för dess värdefulla olja. Deras hem upplystes av lampor med vekar som sög upp olivolja. (3 Moseboken 24:2) Och olivoljan var ett viktigt inslag i matlagningen. Den skyddade också israeliternas hud mot solen och försåg dem med tvål att tvätta sig med. Den huvudsakliga grödan i Israel var brödsäd, vindruvor och oliver. Om olivskörden slog fel, betydde det katastrof för en israelitisk familj. — 5 Moseboken 7:13; Habackuk 3:17.

Men det fanns vanligtvis gott om olivolja. Mose talade om det utlovade landet som ”ett land med oljerika oliver”, antagligen därför att olivträdet var det träd som odlades mest. På 1800-talet beskrev naturforskaren H. B. Tristram olivträdet som ”landets mest karakteristiska träd”. På grund av olivoljans värde och dess rika förekomst tjänade den också som en användbar internationell valuta i Medelhavsområdet. Jesus Kristus talade om en skuld som beräknades till ”hundra batmått olivolja”. — Lukas 16:5, 6.

”Som sticklingar från olivträd”

Det värdefulla olivträdet ger en bra illustration av välsignelser från Gud. Hur skulle en gudfruktig man belönas? ”Din hustru kommer att vara som en fruktbärande vinstock i de innersta delarna av ditt hus”, sjöng psalmisten. ”Dina söner kommer att vara som sticklingar från olivträd runt omkring ditt bord.” (Psalm 128:3) Vad var dessa ”sticklingar från olivträd”, och varför liknar psalmisten sådana vid söner?

Olivträdet är ovanligt på så sätt att nya skott hela tiden skjuter upp från trädets fot. * När den ursprungliga stammen på grund av hög ålder inte längre kan bära så mycket frukt som tidigare, kan odlaren låta flera av dess sticklingar eller nya skott växa till sig, tills de blir en integrerande del av trädet. Efter en tid kommer det ursprungliga trädet att ha tre eller fyra livskraftiga stammar omkring sig, som söner runt ett bord. Dessa skott kommer från samma rotstock, och de bidrar till att ge en god olivskörd.

Detta kännetecknande drag hos olivträdet är en passande illustration av hur söner och döttrar kan växa sig starka i tron tack vare sina föräldrars starka andliga rötter. När barnen blir äldre bär de också frukt och stöder sina föräldrar, som gläder sig över att se sina barn tjäna Jehova tillsammans med sig. — Ordspråken 15:20.

”Det finns hopp till och med för ett träd”

En gammal far som tjänar Jehova gläder sig åt sina gudfruktiga barn. Men dessa barn sörjer när deras far till slut ”går all jordens väg”. (1 Kungaboken 2:2) Till hjälp för oss att klara av en sådan tragisk händelse försäkrar Bibeln oss att det skall bli en uppståndelse. — Johannes 5:28, 29; 11:25.

Job, som hade fått många barn, var djupt medveten om hur kort ett människoliv är. Han liknade en människas liv vid ett blomster som snabbt vissnar. (Job 1:2; 14:1, 2) Job, som längtade efter att få dö för att slippa sina svåra plågor, betraktade graven som ett gömställe som han kunde komma tillbaka från. Han frågade: ”Om en kraftfull man dör, kan han då leva igen?” Sedan svarade han förtröstansfullt: ”Alla mitt pliktmässiga arbetes dagar kommer jag att vänta, till dess min avlösning kommer. Du [Jehova] kommer att ropa, och jag själv kommer att svara dig. Efter dina händers verk kommer du att ivrigt längta.” — Job 14:13–15.

Vad använde Job för att belysa att han var övertygad om att Gud skulle kalla honom ut ur graven? Jo, ett träd, och  av beskrivningen att döma var det olivträdet han tänkte på. Han sade: ”Det finns hopp till och med för ett träd. Om det huggs ner, skjuter det ju upp igen.” (Job 14:7) Ett olivträd förstörs inte för att det huggs ner. Det dör först om det rycks upp med rötterna, men om rötterna förblir oskadade, kommer trädet att skjuta nya skott med förnyad livskraft.

Även om ett olivträd förtorkar efter en långvarig torrperiod, kan den förtorkade stubben få nytt liv. ”Om dess rot blir gammal i jorden och dess stubbe dör i stoftet, kommer det att spira vid doften av vatten och helt visst frambringa en gren likt en ny planta.” (Job 14:8, 9) Job bodde i ett torrt och dammigt land, där han antagligen hade iakttagit många gamla olivstubbar, som såg förtorkade och livlösa ut. Men när regnet kom, fick ett sådant ”dött” träd nytt liv, och en ny stam sköt upp från dess rötter, som om det var ”en ny planta”. Denna enastående förmåga att komma igen fick en tunisisk odlare att säga: ”Man kan säga att ett olivträd är odödligt.”

Precis som en odlare längtar efter att få se sitt förtorkade olivträd skjuta nya skott, längtar Jehova efter att få uppväcka sina trogna tjänare. Han ser fram emot den tid då sådana trogna personer som Abraham och Sara, Isak och Rebecka och många andra skall återfå livet. (Matteus 22:31, 32) Det kommer verkligen att bli underbart att få välkomna de döda tillbaka till livet och få se dem fulla av liv och kraft!

Det bildliga olivträdet

Det är ett uttryck för Jehova Guds barmhärtighet att han är opartisk och har sörjt för en uppståndelse. Aposteln Paulus använde olivträdet för att belysa hur Jehova visar barmhärtighet mot människor, oavsett vilket folkslag de tillhör eller vilken bakgrund de har. Judarna hade i århundraden varit stolta över att de var Guds utvalda folk, ”Abrahams avkomma”. — Johannes 8:33; Lukas 3:8.

Att vara född in i den judiska nationen var inte i sig ett krav för att få Guds ynnest. Men Jesu första lärjungar var alla judar, och de hade förmånen att få vara de första som utvaldes av Gud till att utgöra Abrahams utlovade säd. (1 Moseboken 22:18; Galaterna 3:29) Paulus liknade dessa judiska lärjungar vid grenar på ett bildligt olivträd.

Flertalet köttsliga judar blev genom att de förkastade Jesus diskvalificerade som blivande medlemmar av den ”lilla hjorden” eller ”Guds Israel”. (Lukas 12:32; Galaterna 6:16) De blev därigenom som bildliga olivgrenar som hade huggits av. Vilka skulle ersätta dem? År 36 v.t. utvaldes icke-judar att ingå i Abrahams säd. Det var som om Jehova hade ympat in vilda olivgrenar i det ädla olivträdet. Abrahams utlovade säd skulle också komma att utgöras av människor av nationerna. Icke-judiska kristna kunde nu bli ”delaktiga i fetman från olivträdets rot”. — Romarna 11:17.

Det skulle vara otänkbart och ”i strid mot naturen” för en odlare att ympa in en vild olivgren i ett ädelt olivträd. (Romarna 11:24) ”Ympa in det goda på det vilda, och det kommer, som araberna säger, att besegra det vilda”, sägs det i verket The Land and the Book, ”men det går inte att med framgång  göra tvärtom.” Judekristna blev också förvånade när Jehova ”för första gången vände sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn”. (Apostlagärningarna 10:44–48; 15:14) Men detta var ett tydligt tecken på att genomförandet av Guds uppsåt inte var beroende av en enda nation. Nej, för ”i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. — Apostlagärningarna 10:35.

Paulus visade att eftersom otrogna judiska ”grenar” av olivträdet hade huggits av, kunde samma sak hända med andra som på grund av stolthet och olydnad inte förblev i Jehovas ynnest. (Romarna 11:19, 20) Detta belyser verkligen att man aldrig bör ta Guds oförtjänta omtanke för givet. — 2 Korinthierna 6:1.

Att smörja med olja

Bibeln talar om bruket av olivolja i både bokstavlig och bildlig bemärkelse. I forna tider blev sår och krosskador uppmjukade med olja för att läkningsprocessen skulle främjas. (Jesaja 1:6) Den barmhärtige samariern i Jesu liknelse hällde olivolja och vin över såren hos den man som han fann liggande på vägen till Jeriko. — Lukas 10:34.

Att hälla olja på huvudet är välgörande och lugnande. (Psalm 141:5) Och när kristna äldste söker hjälpa en andligt sjuk församlingsmedlem, kan de ”smörja in honom med olja i Jehovas namn”. (Jakob 5:14) De äldstes kärleksfulla råd från Bibeln och innerliga böner för sin andligt sjuke medtroende kan jämföras med lindrande olivolja. Det är också intressant att tänka på att på idiomatisk hebreiska beskrivs ibland en god människa som ”ren olivolja”.

”Ett frodigt olivträd i Guds hus”

Det är med tanke på det vi här har sett inte förvånande att Guds tjänare kan liknas vid olivträd. David önskade vara som ”ett frodigt olivträd i Guds hus”. (Psalm 52:8) Precis som israelitiska familjer ofta hade olivträd runt sitt hus, önskade David vara nära Jehova och bära frukt till lovprisning av honom. — Psalm 52:9.

Medan tvåstammarsriket Juda var troget mot Jehova, var det som ”ett frodigt olivträd, skönt i fråga om frukt och utseende”. (Jeremia 11:15, 16) Men Judas folk förlorade denna gynnade ställning, när det ”vägrade att lyda” Jehovas ord och vandrade ”efter andra gudar”. — Jeremia 11:10.

För att vi skall bli frodiga olivträd i Guds hus måste vi lyda Jehova och vara villiga att ta emot den tuktan med vilken han ”beskär” oss, så att vi kan bära mer kristen frukt. (Hebréerna 12:5, 6) Och precis som ett bokstavligt olivträd behöver ett stort rotsystem för att klara en period av torka, måste vi se till att ha starka andliga rötter för att kunna uthärda prövningar och förföljelse. — Matteus 13:21; Kolosserna 2:6, 7.

Olivträdet är en bra bild av en trogen kristen, som kanske inte är känd av världen men känd av Gud. Om en sådan person skulle dö i den här ordningen, kommer han att få liv igen i den kommande nya världen. — 2 Korinthierna 6:9; 2 Petrus 3:13.

Det praktiskt taget oförstörbara olivträdet som bär frukt år efter år påminner oss om Guds löfte: ”Som ett träds dagar kommer mitt folks dagar att vara; och av sina egna händers verk kommer mina utvalda att göra fullt bruk.” (Jesaja 65:22) Det profetiska löftet kommer att uppfyllas i Guds nya värld. — 2 Petrus 3:13.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 25]

En urgammal knotig stam i Jávea i provinsen Alicante i Spanien

 [Bild på sidan 26]

Olivlundar i provinsen Granada i Spanien

[Bilder på sidan 26]

Ett gammalt olivträd utanför Jerusalems murar

[Bild på sidan 26]

Bibeln nämner inympandet av grenar i ett olivträd

[Bild på sidan 26]

Det här gamla olivträdet är omgivet av sticklingar i form av unga grenar