Håll ”hoppet om räddning” levande!
Håll ”hoppet om räddning” levande!
”Ha ... som hjälm hoppet om räddning.” — 1 THESSALONIKERNA 5:8.
1. Hur är ”hoppet om räddning” en hjälp att hålla ut?
HOPPET om att bli räddad kan hjälpa en att hålla ut också under de svåraste förhållanden. Om någon som har lidit skeppsbrott och befinner sig på en livräddningsflotte vet att hjälp är på väg, kan han lättare hålla ut. Hoppet om ”Jehovas räddning” har också i tusentals år uppehållit män och kvinnor med tro i svåra tider, och det hoppet har aldrig medfört besvikelse. (2 Moseboken 14:13; Psalm 3:8; Romarna 5:5; 9:33) Aposteln Paulus liknade ”hoppet om räddning” vid ”hjälmen” i en kristens andliga vapenrustning. (1 Thessalonikerna 5:8; Efesierna 6:17) Ja, att vi litar på att Gud skall rädda oss skyddar vår tankeförmåga och hjälper oss att trots motgångar, motstånd och frestelser ha ett sunt sinne.
2. Hur är ”hoppet om räddning” en grundläggande faktor i sann tillbedjan?
2 ”Att ha ett framtidshopp var inte något som kännetecknade den hedniska världen”, dvs. den värld som omgav de kristna under det första århundradet, sägs det i The International Standard Bible Encyclopedia. (Efesierna 2:12; 1 Thessalonikerna 4:13) Men ”hoppet om räddning” är en grundläggande faktor i sann tillbedjan. Hur då? För det första är Jehovas tjänares räddning förknippad med hans eget namn. Psalmisten Asaf bad: ”Hjälp oss, o vår räddnings Gud, för ditt namns härlighets skull; och befria oss.” (Psalm 79:9; Hesekiel 20:9) Och för att kunna ha ett gott förhållande till Jehova måste vi lita på de välsignelser han har utlovat. Så här uttryckte Paulus det: ”Utan tro är det ... omöjligt att behaga honom väl, ty den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom.” (Hebréerna 11:6) En av huvudorsakerna till att Jesus kom till jorden var som Paulus förklarade att rädda ångerfulla syndare: ”Trovärdigt och förtjänt av fullt erkännande är det uttalandet att Kristus Jesus kom till världen för att rädda syndare.” (1 Timoteus 1:15) Och aposteln Petrus talade om räddningen som ”slutmålet”, eller slutresultatet, för vår tro. (1 Petrus 1:9) Det är tydligt att det är rätt att hoppas på räddning. Men vad är egentligen räddning? Och vad krävs för att vinna den?
Vad är räddning?
3. Vad slags räddning fick Jehovas forntida tjänare uppleva?
3 I de hebreiska skrifterna innebar ”räddning” vanligtvis att man blev räddad undan eller befriad från förtryck eller räddad från en våldsam och för tidig död. Ett exempel är att David kallade Jehova den som förde honom ”i säkerhet” och sade: ”Min Gud är min klippa. ... Min tillflyktsort, min Räddare; från våld räddar du mig. Den som skall lovprisas, Jehova, kommer jag att anropa, och från mina fiender kommer jag att bli räddad.” (2 Samuelsboken 22:2–4) David visste att Jehova lyssnar, när hans trogna tjänare ropar till honom om hjälp. — Psalm 31:22, 23; 145:19.
4. Vilket hopp om ett framtida liv hade Jehovas förkristna tjänare?
4 Jehovas förkristna tjänare hoppades också på ett liv i framtiden. (Job 14:13–15; Jesaja 25:8; Daniel 12:13) Många av löftena om räddning i de hebreiska skrifterna var faktiskt profetior om en större räddning, en räddning som leder till evigt liv. (Jesaja 49:6, 8; Apostlagärningarna 13:47; 2 Korinthierna 6:2) På Jesu tid hoppades många judar på evigt liv, men de vägrade att ta emot Jesus som den som gjorde detta möjligt. Så här sade Jesus till de religiösa ledarna på sin tid: ”Ni undersöker Skrifterna, därför att ni menar att ni med hjälp av dem skall ha evigt liv; och det är just dessa som vittnar om mig.” — Johannes 5:39.
5. Vad innebär räddningen till slut?
5 Genom Jesus uppenbarade Gud hela vidden av vad räddningen inbegriper, nämligen att bli befriad från syndens herravälde, från slaveriet under falsk religion, från den värld som behärskas av Satan, från människofruktan och till och med från fruktan för döden. (Johannes 17:16; Romarna 8:2; Kolosserna 1:13; Uppenbarelseboken 18:2, 4) Men Guds räddning av sina trogna tjänare innebär inte bara befrielse från förtryck och svårigheter, utan också möjligheten att få evigt liv. (Johannes 6:40; 17:3) Jesus Kristus lärde att för en ”liten hjord” betyder räddningen att de blir uppväckta till himmelskt liv för att härska tillsammans med honom i Guds kungarike. (Lukas 12:32) Och för den övriga mänskligheten innebär räddningen att man återfår det fullkomliga liv och det förhållande till Gud som Adam och Eva åtnjöt i Edens trädgård innan de syndade. (Apostlagärningarna 3:21; Efesierna 1:10) Det var Guds avsikt att människan skulle få leva för evigt under sådana paradisiska förhållanden. (1 Moseboken 1:28; Markus 10:30) Men hur skall förhållandena kunna bli så?
Grunden till räddning — lösen
6, 7. Vad är Jesu roll i vår räddning?
6 Evig räddning är möjlig endast genom Kristi lösenoffer. Varför det? Bibeln förklarar att när Adam syndade, ”sålde” han sig själv och alla sina blivande avkomlingar, oss inbegripna, under synden, och därför måste en lösen ges, om människan skulle få ett verkligt hopp. (Romarna 5:14, 15; 7:14) Djuroffren under den mosaiska lagen förebildade att Gud skulle ge en lösen för mänskligheten. (Hebréerna 10:1–10; 1 Johannes 2:2) Genom Jesu offer uppfylldes dessa profetiska bilder. Före Jesu födelse meddelade Jehovas ängel: ”Han skall rädda sitt folk från deras synder.” — Matteus 1:21; Hebréerna 2:10.
7 Jesus, som genom ett underverk föddes av jungfru Maria, hade som Guds Son inte ärvt döden från Adam. Genom detta och genom att han var fullkomligt lydig hade hans liv det värde som behövdes för att återköpa mänskligheten från synd och död. (Johannes 8:36; 1 Korinthierna 15:22) Till skillnad från alla andra människor var Jesus inte dömd att dö på grund av synd. Han kom till jorden för att ”ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. (Matteus 20:28) Eftersom Jesus, som nu är uppväckt och sitter på tronen i himlen, har gjort detta, kan han ge räddning åt alla som uppfyller Guds krav. — Uppenbarelseboken 12:10.
Vad krävs det för att vinna räddning?
8, 9. a) Hur besvarade Jesus en rik ung styresmans fråga om räddning? b) Hur utnyttjade Jesus detta tillfälle till att undervisa sina lärjungar?
8 En rik ung israelitisk styresman frågade en gång Jesus: ”Vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” (Markus 10:17) Hans fråga kan ha återspeglat det tänkesätt som var vanligt bland judarna på den tiden, nämligen att Gud krävde vissa goda gärningar för att han skulle ge räddning och att man genom att utföra tillräckligt många sådana gärningar kunde göra sig förtjänt av den. Men bakom en sådan formalistisk gudsfruktan kunde det ligga själviska motiv. Sådana gärningar kunde inte ge något säkert hopp om räddning, eftersom ingen ofullkomlig människa helt och fullt kan leva upp till Guds normer.
9 Jesus svarade på mannens fråga genom att helt enkelt påminna honom om att han skulle lyda Guds bud. Mannen försäkrade genast Jesus att han hade hållit dessa ända från sin ungdom. Hans svar fick Jesus att gripas av kärlek till honom. Jesus sade till honom: ”En sak fattas dig: Gå bort, sälj vad du än har och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen, och kom, bli min efterföljare.” Men den unge mannen gick bedrövad bort, ”för han hade många ägodelar”. Jesus betonade sedan för sina lärjungar att detta att vara alltför fäst vid sina jordiska ägodelar är ett hinder för att vinna räddning. Han tillade att ingen kan vinna räddning genom sina egna ansträngningar. Men Jesus fortsatte med att försäkra dem: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud; för Gud är nämligen alla ting möjliga.” (Markus 10:18–27; Lukas 18:18–23) Hur är räddning möjlig?
10. Vilka villkor måste vi uppfylla för att vinna räddning?
10 Räddning är en gåva från Gud, men det är inget som man får automatiskt. (Romarna 6:23) Man måste uppfylla vissa grundläggande villkor för att få den gåvan. Jesus sade: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” Och aposteln Johannes tillade: ”Den som utövar tro på Sonen har evigt liv; den som inte lyder Sonen skall inte få se livet.” (Johannes 3:16, 36) Det är uppenbart att Gud kräver tro och lydnad av alla som hoppas få evig räddning. Man måste fatta beslutet att ta emot lösen och följa i Jesu fotspår.
11. Hur kan en ofullkomlig människa vinna Jehovas godkännande?
11 Vi är på grund av vår ofullkomlighet inte av naturen böjda att lyda, och vi kan inte lyda fullkomligt. Det är därför som Jehova har gett en lösen för att täcka över våra synder. Vi måste dock hela tiden vinnlägga oss om att leva så som Gud vill. Vi måste, som Jesus sade till den rike unge styresmannen, hålla Guds bud. Detta skänker inte bara Guds godkännande, utan också stor glädje, eftersom ”hans bud inte [är] betungande”, utan i stället ”en vederkvickelse”. (1 Johannes 5:3; Ordspråken 3:1, 8) Men det är ändå inte lätt att hålla fast vid hoppet om räddning.
Kämpa hårt för tron
12. Hur stärker hoppet om räddning en kristen till att stå emot frestelser till omoraliskhet?
12 Lärjungen Judas ville skriva till de första kristna om deras ”gemensamma räddning”. Men det usla moraliska tillstånd som då rådde fick honom i stället att ge sina bröder rådet att ”kämpa hårt” för tron. Ja, för att vinna räddning räcker det inte med att ha tro, att hålla fast vid den sanna kristna tron och att lyda när allting går bra. Vår hängivenhet för Jehova måste vara så stark att den hjälper oss att stå emot frestelser och påverkan till att begå omoraliskhet. Men i den kristna församlingen under det första århundradet förekom sådant som sexuella utsvävningar och perversiteter, bristande respekt för myndighet, oenighet och tvivel, och detta skadade andan i församlingen. För att hjälpa sina medkristna att bekämpa sådant uppmanade Judas dem att ha målet klart för sig: ”Älskade, genom att bygga upp er själva på er allraheligaste tro och be med helig ande, skall ni bevara er själva i Guds kärlek, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi barmhärtighet med utsikt till evigt liv.” (Judas, vers 3, 4, 8, 19–21) Hoppet att vinna räddning kunde stärka dem i deras kamp att förbli moraliskt rena.
13. Hur kan vi visa att vi inte har förfelat syftet med Guds oförtjänta omtanke?
13 Jehova Gud förväntar att de som skall få räddning av honom skall ha en föredömlig moral. (1 Korinthierna 6:9, 10) Men det innebär inte att man får döma andra. Det är inte vår sak att avgöra våra medmänniskors eviga öde. Det är i stället Gud som skall göra det, precis som Paulus sade till grekerna i Athen: ”Han har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat”, nämligen Jesus Kristus. (Apostlagärningarna 17:31; Johannes 5:22) Om vårt liv präglas av tro på Jesu lösen, behöver vi inte frukta för den kommande domens dag. (Hebréerna 10:38, 39) Det viktiga är att vi aldrig tar ”emot hans [Guds] oförtjänta omtanke [vår försoning med honom genom lösen] och förfelar syftet med den” genom att vi låter oss frestas till ett felaktigt tänke- och handlingssätt. (2 Korinthierna 6:1) Genom att vi hjälper andra att vinna räddning visar vi också att vi inte har förfelat syftet med Guds barmhärtighet. Hur kan vi hjälpa dem?
Att delge andra hoppet om räddning
14, 15. Vilka har Jesus gett i uppdrag att förkunna de goda nyheterna om räddning?
14 Paulus citerade profeten Joel och skrev: ”Var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad.” Sedan tillade han: ”Men hur skall de anropa honom som de inte har satt tro till? Och hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om? Och hur skall de höra utan att någon predikar?” Några verser längre fram påpekar Paulus att tron inte kommer av sig självt, utan i stället ”av det man hör”, dvs. ”ordet om Kristus”. — Romarna 10:13, 14, 17; Joel 2:32.
15 Vilka skulle delge nationerna ”ordet om Kristus”? Jesus gav det uppdraget åt sina lärjungar, dvs. åt dem som redan hade fått lära sig det ”ordet”. (Matteus 24:14; 28:19, 20; Johannes 17:20) När vi tar del i arbetet med att predika om Guds kungarike och att göra lärjungar, uppfyller vi det som aposteln Paulus skrev, när han citerade Jesaja: ”Hur ljuvliga är inte fötterna på dem som förkunnar goda nyheter om goda ting!” Även om många inte vill ta emot de goda nyheter vi kommer med, är ändå våra fötter ”ljuvliga” för Jehova. — Romarna 10:15; Jesaja 52:7.
16, 17. Vilket tvåfaldigt syfte tjänar vårt predikoarbete?
16 Detta uppdrag tjänar två viktiga syften. För det första måste de goda nyheterna predikas, så att Guds namn blir förhärligat och de som önskar räddning får veta vart de skall vända sig. Paulus förstod denna sida av uppdraget. Han sade: ”Jehova har faktiskt gett oss befallning i dessa ord: ’Jag har satt dig till ett ljus för nationer, för att du skall vara till räddning intill jordens yttersta ända.’” Därför måste vi alla som Kristi lärjungar vara med om att föra ut räddningens budskap till människor. — Apostlagärningarna 13:47; Jesaja 49:6.
17 För det andra lägger predikandet av de goda nyheterna grunden för Guds rättfärdiga dom. Om den domen sade Jesus: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna.” Även om dömandet och skiljandet av människor inte skall ske förrän ”Människosonen kommer i sin härlighet”, ger ändå predikoarbetet människor nu tillfälle att erkänna Kristi andliga bröder och att därigenom arbeta för att stödja dem till evig räddning för sig själva. — Matteus 25:31–46.
Bevara ”hoppets fulla visshet”
18. Hur kan vi hålla vårt ”hopp om räddning” levande?
18 Att vi aktivt tar del i predikoarbetet hjälper oss också att hålla vårt hopp levande. Paulus skrev: ”Vi önskar att var och en av er skall visa samma flit, så att ni kan ha hoppets fulla visshet ända till slutet.” (Hebréerna 6:11) Må vi därför alla ta på oss ”hoppet om räddning” ”som hjälm” och på så sätt komma ihåg att ”Gud inte har bestämt oss till vrede utan till att vinna räddning genom vår Herre Jesus Kristus”. (1 Thessalonikerna 5:8, 9) Må vi också ta Petrus förmaning till hjärtat: ”Gör ... ert sinne berett till arbete, bevara fullständigt er besinning; sätt ert hopp till den oförtjänta omtanke som skall ges er.” (1 Petrus 1:13) Alla som gör det kommer att få se sitt ”hopp om räddning” förverkligat!
19. Vad skall vi behandla i följande artikel?
19 Hur bör vi fram till dess betrakta den tid som återstår av denna ordning? Hur kan vi använda den tiden till att vinna räddning för oss själva och andra? Dessa frågor skall vi behandla i följande artikel.
Kan du förklara?
• Varför måste vi hålla vårt ”hopp om räddning” levande?
• Vad inbegriper räddningen?
• Vad måste vi göra för att få gåvan räddning?
• Vad åstadkommer vårt predikoarbete i linje med Guds uppsåt?
[Frågor]
[Bilder på sidan 10]
Räddning innebär mer än att bli befriad från tillintetgörelse