Livräddande arbete på Robinson Crusoe

ROBINSON CRUSOE är en av de tre öar i Stilla havet som utgör ögruppen Juan Fernández, omkring 640 kilometer från Chiles kust. * Den 93 kvadratkilometer stora ön har fått sitt namn efter den berömda 1700-talsromanen Robinson Crusoe, som skrevs av den engelske författaren Daniel Defoe. Boken lär vara grundad på det som skotten Alexander Selkirk upplevde, när han levde ensam på ön i mer än fyra år.

På ön finns en träskylt med bland annat följande ord: ”På denna plats stod den skotske sjömannen Alexander Selkirk dag efter dag i mer än fyra år och spanade ivrigt utmed horisonten efter den båt som skulle kunna rädda honom från hans isolering.” Till slut undsattes Selkirk, och han kunde återvända till sitt hemland. Men i jämförelse med sin ”paradisö” fann han inte längre den tillvaro han återvände till särskilt givande. Han lär senare ha sagt: ”Å, min kära ö! Jag önskar att jag aldrig hade lämnat dig!”

Längre fram kom ön att användas som straffkoloni. Här placerades bland andra sådana som, enligt katolska kyrkan, hade begått ”brott mot tron”. Vilken skillnad mot det paradis ön var när Selkirk levde där! De som bor på ön i dag lever dock under fridsamma och rofyllda förhållanden, något som är främmande för människor i många andra delar av världen. Den avspända livsstilen, som är karakteristisk för många ökulturer, gör att det är lätt att börja samtala med nästan vem som helst.

Enligt officiella uppgifter finns det cirka 500 invånare på ön, men under större delen av året är det endast omkring 400 som  bor här. Det beror delvis på att en del mödrar och deras barn bor på det chilenska fastlandet under den period på året då skolan pågår. De återvänder till ön och resten av familjen enbart när det är skollov.

Trots de vackra, trädgårdslika omgivningarna på Robinson Crusoe känner vissa av öborna en andlig tomhet och är sökande människor. Andra har känt det som om de behövde bli andligen räddade.

En andlig räddning

Ett sådant andligt räddningsarbete tog sin början runt 1979. En kvinna som studerade Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen i Santiago i Chile flyttade till ön och började lära andra det hon själv fått lära sig. En tid därefter besökte en församlingsäldste ön i samband med sitt förvärvsarbete och fann till sin förvåning en liten grupp som studerade Bibeln och gjorde andliga framsteg med kvinnans hjälp. När äldstebrodern besökte ön tre månader senare, var denna kvinna och två av dem som hon  studerade Bibeln med redo att bli döpta, vilket gjorde att han förrättade dopet. Senare gifte sig en av dessa nyligen döpta kristna kvinnor, och tillsammans med sin man fortsatte hon att söka efter andra som behövde bli andligen räddade. Hennes man tog ledningen i att bygga en anspråkslös Rikets sal som fortfarande används av den lilla gruppen på ön. Av ekonomiska skäl lämnade detta par så småningom Robinson Crusoe och flyttade till en församling i centrala Chile, där de fortsätter att aktivt tjäna Jehova.

Den lilla gruppen på ön växte undan för undan, i takt med att andra räddades från falsk religion. Men eftersom skolelever måste flytta till fastlandet för sin utbildnings skull, minskade gruppen till två döpta systrar och en ung flicka. Gruppen blir större under skollovet när ett antal mödrar återvänder till ön. Detta livar upp de tre isolerade kristna vännerna som bor på ön året runt. Tack vare dessa systrars trägna arbete är Jehovas vittnen välkända på Robinson Crusoe. Det är sant att några öbor har motstått deras arbete och försökt påverka andra att förkasta budskapet om Guds kungarike. Men ändå har korn av Bibelns sanning, som planterats i ärliga människors hjärtan, fortsatt att spira upp.

De som har räddats blir styrkta

En gång om året besöker en resande tillsyningsman ön. Hur är det att besöka en handfull vittnen på en avlägsen ö? En kretstillsyningsman beskriver sitt första besök på Robinson Crusoe så här:

”Att få resa till denna plats var något enastående. Klockan 7 på morgonen lämnade vi Valparaiso för att bege oss till Santiagos flygplats, Cerrillos. Vi gick ombord på ett litet plan som tog sju passagerare. Efter 2 timmar och 45 minuter såg vi en bergstopp långt bort i fjärran sticka upp ovanför molnen. När vi kom närmare kunde vi se själva ön — en imponerande klippa mitt i havet. Det såg ut som om den flöt omkring på vattenytan likt ett fartyg som farit vilse.

 Efter det att vi hade landat färdades vi med båt till byn. Klippor som lite varstans stack upp ur vattnet bildade små öar där fernándezpälssälar låg och vilade sig. Dessa sälar är nu skyddade, eftersom deras antal har minskat kraftigt. Plötsligt flög någonting längs med båtens sida innan det försvann ner i havet igen. Det var en flygfisk, vars stora fenor påminner om vingar. Den såg ut att trivas med att hoppa upp ur vattnet och fånga insekter. Jägaren blir naturligtvis själv jagad ibland. Hans hopp drar till sig andra rovfiskar, som är beredda att fånga honom när han slår ner i vattnet.

Till slut anlände vi till byn San Juan Bautista (Den helige Johannes döparen). På kajen stod ganska många öbor. Antingen väntade de på någon, eller också var de bara nyfikna på vem eller vilka som kunde tänkas komma den här gången. Vi fascinerades av ett underbart panorama — det taggiga, majestätiska berget El Yunque (Städet), som såg ut att vara övertäckt med mörkgrön sammet, där det låg vackert avtecknat mot en klarblå himmel kantad med vita moln.

På kajen upptäckte vi snart en grupp av våra kristna systrar som tillsammans med sina barn väntade på oss. Det var skollov, så gruppen var större än normalt. Efter det att vi hade hälsat hjärtligt på varandra visade de oss den trevliga stuga som skulle vara vårt hem den närmaste veckan.

Det var en mycket speciell vecka, och vi insåg att den snart skulle vara ett minne blott. Vi måste utnyttja tiden väl. Redan samma dag, direkt efter lunchen, besökte vi en kvinna som studerade Bibeln och som snart skulle bli vår andliga syster och en del av Guds andliga paradis. Hon strålade av glädje men var samtidigt lite nervös. Hon hade länge haft dopet som mål, och nu skulle det snart ske. Vi gick igenom en del nödvändiga upplysningar med henne så att hon kunde bli kvalificerad som förkunnare av de goda nyheterna. Nästa dag tog hon del i predikoarbetet för första gången. På tredje dagen gick vi igenom kraven för dop, och innan veckan var slut hade hon blivit döpt.

Mötena under veckan var välbesökta, med som mest 14 närvarande. Varje dag gjordes anordningar för tjänst på fältet, återbesök, bibelstudier och herdebesök. Vilken uppmuntran för de systrar på ön som största delen av året håller verksamheten i gång på egen hand!”

Det har varit svårare för män på ön att ta emot sanningen, kanske på grund av deras krävande förvärvsarbeten. Huvudsysslan är hummerfiske, vilket tar mycket tid i anspråk. Fördomar bidrar också till att många reagerar avvisande. Men förhoppningsvis kommer fler öbor, både män och kvinnor, att reagera positivt och ta emot sanningen i framtiden.

Hittills har tio personer på ön blivit räddade genom att ha lärt känna sanningen om Jehova Gud och hans uppsåt. Några av dem har av olika skäl lämnat ön. Men oavsett om de flyttar eller bor kvar, så har deras andliga räddning visat sig vara mycket mer meningsfull än skotten Alexander Selkirks räddning. Var de än bor kan de nu njuta av ett andligt paradis. De systrar och deras barn som fortfarande bor på ön gläder sig åt de trädgårdslika omgivningarna, men vad mera är — de har utsikten att få vara med då hela jorden kommer att vara ett paradis.

Räddningsarbetet fortsätter

Geografiskt sett befinner sig denna lilla grupp av Jehovas vittnen på Robinson Crusoe mycket långt borta från de övriga av sina andliga bröder och systrar. Ändå känner de sig inte ensamma och övergivna som skotten Selkirk gjorde. De uppehåller en nära kontakt med Jehovas organisation genom det ständiga flödet av teokratisk litteratur, videoinspelningarna av sammankomster som Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Chile skickar till dem tre gånger per år och det årliga besöket av kretstillsyningsmannen. Således fortsätter de att ha en aktiv del tillsammans med ”hela skaran av ... bröder i världen”. — 1 Petrus 5:9.

[Fotnoter]

[Karta/Bild på sidan 9]

(För formaterad text, se publikationen)

CHILE

Santiago

ROBINSON CRUSOE

San Juan Bautista

El Yunque

STILLA HAVET

SANTA CLARA

[Bild]

När ön kommer inom synhåll ser man ett imponerande bergsmassiv mitt i havet

[Bildkälla]

Karta över Chile: Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

[Bild på sidorna 8, 9]

Det majestätiska berget El Yunque (Städet) med sin taggiga kam

[Bild på sidan 9]

Byn San Juan Bautista (Den helige Johannes döparen)

[Bild på sidan 9]

Pälssälar och sjölejon utnyttjar småöarna som viloplatser

[Bild på sidan 10]

Vi flög från Santiago i Chile i ett litet plan

[Bild på sidan 10]

Den sönderskurna och klippiga kusten på Robinson Crusoe

[Bild på sidan 10]

Jehovas vittnens anspråkslösa Rikets sal på ön