Tror du på det som du inte kan se?

IBLAND säger någon: ”Jag tror bara på det som jag kan se.” Ett sådant uttalande bör dock tas med en nypa salt. I själva verket tror vi alla på sådant som vi inte kan se.

För att ta ett exempel: I skolan fick du troligen göra ett experiment som går ut på att bevisa ett magnetfälts existens. Det kan gå till på följande sätt: Man strör ut järnfilspån på ett pappersark, placerar arket ovanför en magnet och knackar lite på det. Det som händer  är att järnfilspånen samlar sig runt magnetens poler och formar sig till ett mönster som avbildar magnetfältet. Om du har gjort det experimentet, kan du då säga att du såg magnetfältet? Nej, men du såg magnetfältets verkningar på järnfilspånen, vilket ger dig övertygande bevis om att magnetismen existerar.

Vi accepterar utan vidare även andra saker som vi inte kan se. När vi betraktar en vacker målning eller en formskön skulptur, tvivlar vi inte på att det finns någon som har gjort konstverket. När vi njuter av ett vattenfall eller en solnedgång, bör vi då inte åtminstone överväga möjligheten att detta är verk av en stor konstnär eller skulptör?

Varför somliga inte tror

Ironiskt nog har en del upphört att tro på Gud på grund av vad de fått lära sig i kyrkan. Så var det för en norrman, som fått lära sig att Gud plågar de onda i ett brinnande helvete. Han kunde helt enkelt inte förstå vad det är för Gud som pinar människor på det viset. Därför blev han ateist.

Den här mannen gick dock senare med på att undersöka Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Han blev förbluffad över att se att Bibeln inte lär att de onda torteras i ett brinnande helvete. Bibeln liknar döden vid en sömn. De döda känner ingen smärta; de är inte medvetna om någonting alls. (Predikaren 9:5, 10) Mannen fick också lära sig att de människor som Gud dömer som oförbätterligt onda kommer att vara kvar i graven för evigt. (Matteus 12:31, 32) De övriga av de döda kommer att uppväckas i Guds rätta tid, med utsikten att få leva för evigt i ett paradis. (Johannes 5:28, 29; 17:3) Denna förklaring verkade logisk. Den stämde överens med Bibelns uttalande att ”Gud är kärlek”. (1 Johannes 4:8) Denne uppriktige man fortsatte att studera Guds ord och kom med tiden att älska den Gud som omtalas i Bibeln.

Andra förkastar tron på en kärleksfull Skapare när de ser allt elände och alla orättvisor. De känner det som den svensk som en gång pekade upp mot himlen och frågade: ”Hur kan det finnas en allsmäktig, nåderik Gud där uppe, när det finns så mycket elände och ondska här nere?” Eftersom ingen kunde besvara hans fråga, blev också han ateist. Senare i livet började han emellertid studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Han fick se att Guds ord ger ett tillfredsställande svar  på den uråldriga frågan om varför Gud tillåter ondskan. *

Denne uppriktige man insåg att ondskans existens inte i sig själv är något bevis för att Gud inte existerar. En illustration belyser saken. Någon konstruerar en kniv som är avsedd att skära kött med. En kund köper kniven och använder den, men inte till att skära kött, utan som mordredskap. Att kniven missbrukas bevisar inte på något sätt att det inte finns en upphovsman till kniven. På liknande sätt utgör människans missbruk av jorden inget bevis för att det inte finns en Skapare.

Bibeln lär att Guds verk är fullkomliga. Han är en Gud ”hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han”. (5 Moseboken 32:4) Guds gåvor till mänskligheten är goda, men några av dem har missbrukats, med ett oerhört lidande som följd. (Jakob 1:17) Gud kommer dock att göra slut på lidandet. Därefter kommer ”de saktmodiga ... att besitta jorden, ... och de kommer att bo för evigt på den”. — Psalm 37:11, 29.

Den svensk som nämndes tidigare blev djupt berörd när han såg sina medmänniskor lida. I själva verket var hans omtanke om andra människor en bekräftelse på Guds existens. Hur kan vi säga det?

De flesta finner att det enda alternativet till att tro på Gud är att tro på evolutionsteorin. Evolutionister lär att ”de starkaste överlever” — att människor och djur, inom varje art och släkte, för en ständig kamp för att överleva. De starkaste överlever; de svagaste dör. Det är det naturliga skeendet, säger de. Men om det är ”naturligt” att de svaga skall dö för att ge plats åt de starka, hur kan man då förklara det faktum att somliga starka människor, precis som den svenske mannen, blir bedrövade av att se sina medmänniskor lida?

Lär känna Gud

Eftersom Gud inte har en mänsklig kropp, kan vi inte se honom. Ändå vill Gud att vi skall lära känna honom. Det kan vi göra bland annat genom att betrakta hans fantastiska skaparverk — skapelsens ”målningar” och ”skulpturer”. I Romarna 1:20 sägs det: ”[Guds] osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet.” Alldeles som vi, när vi betraktar en tavla eller skulptur, får reda på något om konstnärens personlighet, så kan vi, när vi mediterar över Guds förunderliga skaparverk, lära oss mer om hans personlighet.

Vi kan naturligtvis inte få svar på livets alla påträngande frågor enbart genom att betrakta Guds skaparverk. De svaren får vi i stället genom att undersöka Guds ord, Bibeln. Det var genom att läsa Bibeln med ett öppet sinne som de två männen som nämndes tidigare kom till slutsatsen att Gud existerar och att han bryr sig om oss.

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 28]

J. Hester and P. Scowen (AZ State Univ.), NASA ▸