Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Att så sanningens säd

Att så sanningens säd

Att så sanningens säd

”Så din säd om morgonen, och låt inte din hand vila intill kvällen.” — PREDIKAREN 11:6.

1. I vilken bemärkelse tar de kristna del i en sådd i våra dagar?

JORDBRUKET spelade en viktig roll i det forntida hebreiska samhället. Det var därför som Jesus, som under hela sitt liv som människa levde i det utlovade landet, hämtade många av sina liknelser från jordbruket. Han liknade exempelvis predikandet av de goda nyheterna om Guds kungarike vid att så säd. (Matteus 13:1–9, 18–23; Lukas 8:5–15) Att så andlig säd är fortfarande det viktigaste arbete som vi som kristna kan utföra, och det antingen vi lever i ett jordbrukssamhälle eller inte.

2. Hur viktigt är vårt predikoarbete, och vilka hjälpmedel har vi för att utföra det?

2 Det är ett stort privilegium att nu i ändens tid få ta del i att så sanningens säd från Bibeln. Romarna 10:14, 15 visar tydligt vikten av detta arbete: ”Hur skall de höra utan att någon predikar? Och hur skall de predika, om de inte har blivit utsända? Alldeles som det är skrivet: ’Hur ljuvliga är inte fötterna på dem som förkunnar goda nyheter om goda ting!’” Det är nu viktigare än någonsin att med en positiv inställning fortsätta att utföra detta gudagivna uppdrag. Jehovas vittnen är därför fullt upptagna med att framställa och sprida biblar och bibelstudiehjälpmedel på 340 språk. Denna litteratur framställs vid deras högkvarter och avdelningskontor i olika länder, där över 18.000 frivilliga arbetar. Och närmare sex miljoner vittnen tar del i att sprida denna bibliska litteratur runt om i världen.

3. Vad åstadkoms genom sådden av sanningens säd?

3 Vad blir resultatet av detta hårda arbete? Precis som under den första kristna tiden är det nu många som omfattar sanningen. (Apostlagärningarna 2:41, 46, 47) Men ännu viktigare än att detta vittnande har lett till att ett stort antal förkunnare nyligen har blivit döpta är det förhållandet att det bidrar till att helga Jehovas namn och hävda hans ställning som den ende sanne Guden. (Matteus 6:9) Genom kunskapen i Guds ord förbättras också livet för många, och den kan leda till deras räddning. — Apostlagärningarna 13:47.

4. Hur intresserade var apostlarna av de människor som de predikade för?

4 Apostlarna var fullt medvetna om hur livsviktiga de goda nyheterna var, och de kände starkt för dem som de predikade för. Detta framgår tydligt av följande ord av aposteln Paulus: ”Då vi ... har öm tillgivenhet för er, fann vi stort behag i att inte bara ge er av Guds goda nyheter utan också av våra egna själar, eftersom ni blev oss kära.” (1 Thessalonikerna 2:8) Genom att visa ett sådant äkta intresse för människor efterliknade Paulus och de andra apostlarna Jesus och änglarna i himlen, vilka också är mycket engagerade i detta livräddande arbete. Låt oss se på den viktiga roll som dessa Guds himmelska tjänare spelar i att så ut sanningens säd och hur deras exempel uppmuntrar oss att fullgöra vår uppgift.

Jesus, den som sår sanningens säd

5. I vilket arbete var Jesus huvudsakligen upptagen när han var här på jorden?

5 Som fullkomlig människa hade Jesus förmåga att göra mycket gott i materiellt avseende för människor. Han kunde exempelvis ha rättat till många missuppfattningar inom läkekonsten eller ha gett människor ökad insikt inom andra områden. Men mycket tidigt under sin tjänst gjorde han klart att hans uppdrag var att förkunna de goda nyheterna. (Lukas 4:17–21) Och mot slutet av sin tjänst förklarade han: ”Till detta har jag fötts, och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen.” (Johannes 18:37) Jesus inriktade sig därför på att så sanningens säd och undervisa sina samtida om Gud och hans uppsåt, en undervisning som var viktigare än all annan undervisning. — Romarna 11:33–36.

6, 7. a) Vad förband Jesus sig att göra innan han for upp till himlen, och hur fullgör han detta? b) Hur påverkar Jesu inställning till predikoarbetet dig personligen?

6 Jesus anspelade på sig själv som den som sår sanningens säd. (Johannes 4:35–38) Han sådde de goda nyheternas säd vid alla tillfällen. Till och med när han hängde döende på pålen förkunnade han goda nyheter om ett framtida jordiskt paradis. (Lukas 23:43) Jesu stora intresse för att de goda nyheterna skulle predikas upphörde inte heller i och med hans död på tortyrpålen. Innan han for upp till himlen befallde han apostlarna att fortsätta att så sanningens säd och att göra lärjungar. Därefter gav han detta fantastiska löfte: ”Se! jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matteus 28:19, 20.

7 Med de orden förband Jesus sig att stödja, vägleda och försvara arbetet med att predika de goda nyheterna ”alla dagar intill avslutningen på tingens ordning”. Jesus har intill nu fortsatt att intressera sig för evangeliseringsarbetet. Han är vår Ledare och ansvarig för sådden av sanningens säd. (Matteus 23:10) Han är som huvudet för den kristna församlingen ansvarig inför Jehova för detta världsomfattande arbete. — Efesierna 1:22, 23; Kolosserna 1:18.

Änglarna förkunnar ett glatt budskap

8, 9. a) Hur har änglarna visat ett äkta intresse för mänskliga angelägenheter? b) Hur kan det sägas att vi är ett skådespel för änglar?

8 När Jehova skapade jorden, ropade änglarna ”högt av fröjd och ... började [jublande] ropa sitt bifall”. (Job 38:4–7) Dessa himmelska skapelser har alltsedan dess visat stort intresse för mänskliga angelägenheter. Jehova har använt dem till att förmedla sitt ord till människor. (Psalm 103:20) Detta gäller i synnerhet i samband med spridandet av de goda nyheterna i våra dagar. Aposteln Johannes såg i den uppenbarelse han fick en ”ängel flyga i midhimlen”, som hade ”eviga goda nyheter att förkunna såsom ett glatt budskap för dem som bor på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk, och han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit.’” — Uppenbarelseboken 14:6, 7.

9 Bibeln talar om änglar som ”andar till offentlig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall komma att ärva räddning”. (Hebréerna 1:14) När änglarna ivrigt utför sina tilldelade uppgifter, har de tillfälle att iaktta oss och vårt arbete. Det är som om vi utförde vårt arbete på en teaterscen, inför en himmelsk publik. (1 Korinthierna 4:9) Det är verkligen både tankeväckande och spännande att veta att vi inte är ensamma i vårt arbete med att så sanningens säd!

Vi fullgör ivrigt vår uppgift

10. Hur kan det praktiska rådet i Predikaren 11:6 tillämpas på vårt evangeliseringsarbete?

10 Varför är Jesus och änglarna så intresserade av vårt arbete? Jesus angav ett skäl, när han sade att det uppstod ”glädje bland Guds änglar över en enda syndare” som ändrade ”sinne”. (Lukas 15:10) Vi delar också detta äkta intresse för människor, och därför gör vi vårt bästa för att sprida sanningens säd överallt. Förmaningen i Predikaren 11:6 kan tillämpas på vårt arbete: ”Så din säd om morgonen, och låt inte din hand vila intill kvällen; ty du vet inte var detta kommer att ha framgång, antingen här eller där, eller om båda delarna kommer att vara lika goda.” Det är sant att det för varje person som tar emot vårt budskap kan vara hundratals eller rentav tusentals som avvisar det. Men i likhet med änglarna gläder vi oss när ”en enda syndare” tar emot budskapet om räddning.

11. Hur effektivt kan det vara att använda bibliska publikationer?

11 Det är mycket som är inbegripet i predikandet av de goda nyheterna. Ett viktigt hjälpmedel i detta arbete är den bibliska litteratur som Jehovas vittnen använder. Denna litteratur kan också i vissa avseenden liknas vid säd som sås överallt. Vi vet inte var den kommer att få framgång. Ibland kan en publikation passera flera människors händer innan den blir läst. Ibland kanske Jesus och änglarna rentav leder händelserna för att uppriktiga människor skall få tillfälle till detta. Här följer några erfarenheter som belyser hur Jehova kan få den litteratur som har lämnats hos människor att leda till oväntade och underbara resultat.

Den sanne Gudens verk

12. Hur blev ett äldre tidskriftsnummer till hjälp för en familj att lära känna Jehova?

12 År 1953 flyttade Robert och Lila och deras barn från en större stad till en förfallen gammal lantgård i Pennsylvania i USA. Kort efter det att de hade flyttat in beslöt Robert att installera ett badrum under en trappa. Efter att ha avlägsnat ett antal bräder från en vägg fann han bland bitar av papper, tomma valnötsskal och annat skräp, som mössen hade gömt, ett exemplar av tidskriften Den Gyllne Tidsåldern. Robert blev särskilt intresserad av en artikel om barnuppfostran. Han blev så imponerad av den klara vägledningen från Bibeln att han sade till Lila att de skulle gå med i ”Gyllne Tidsålderns religion”. När Jehovas vittnen inom bara några veckor kom på besök, sade Robert till dem att familjen endast var intresserad av ”Gyllne Tidsålderns religion”. Vittnena förklarade då att Den Gyllne Tidsåldern nu hette Vakna! Robert och Lila började regelbundet studera Bibeln tillsammans med vittnena och blev så småningom döpta. De i sin tur sådde sanningens säd hos sina barn och fick skörda rikligt. Nu är över 20 medlemmar i den här släkten, däribland Roberts och Lilas sju barn, döpta tjänare åt Jehova Gud.

13. Vad fick ett par i Puerto Rico att få intresse för Bibeln?

13 William och Ada, ett gift par från Puerto Rico, var för omkring 40 år sedan inte intresserade av att studera Bibeln. Närhelst Jehovas vittnen knackade på hos dem låtsades de att ingen var hemma. En dag, när William var på ett skrotupplag för att köpa något som han behövde för en reparation i hemmet, fick han i en låda med skräp syn på en grön bok. Det var boken Religion, utgiven av Jehovas vittnen 1940. William tog hem boken och blev hänförd över att få läsa om skillnaden mellan sann religion och falsk. Nästa gång Jehovas vittnen kom på besök lyssnade William och Ada med glädje på deras budskap och började studera Bibeln tillsammans med dem. Några månader senare blev de döpta vid den internationella sammankomsten ”Guds vilja” 1958. De har sedan dess hjälpt över 50 personer att bli en del av vårt kristna brödraskap.

14. Vad kan vår bibliska litteratur göra, som en erfarenhet visar?

14 En dag 1917 fick Karl, som inte var mer än 11 år, syn på en löpsedel på gatan. Han plockade upp den, och blicken fastnade på frågan ”Vad är helvetet?” Detta var en inbjudan till ett offentligt föredrag som anordnats av bibelforskarna, som Jehovas vittnen då kallades. Av sin far, en tysk metodistpredikant, hade Karl fått lära sig att elaka människor skulle brinna i helvetet efter döden. Och Karl, som var rätt busig och tyckte att han alltid råkade illa ut, var rädd för att hamna där. Efter att ha varit med vid ett antal bibelstudier blev Karl omkring ett år senare döpt och blev därigenom en av bibelforskarna. År 1925 blev han inbjuden att arbeta vid Jehovas vittnens världshögkvarter, där han fortfarande tjänar. En kristen levnadsbana som spänner över åtta decennier började således med en löpsedel på gatan.

15. Vad kan Jehova göra, om han finner det lämpligt?

15 Det är sant att det övergår mänsklig förmåga att avgöra om och i vilken utsträckning änglarna var direkt involverade i dessa erfarenheter. Men vi bör aldrig betvivla att Jesus och änglarna spelar en aktiv roll i predikoarbetet och att Jehova kan vägleda saker och ting så som han finner det lämpligt. Dessa och många liknande erfarenheter belyser hur mycket gott vår litteratur kan åstadkomma efter det att vi har lämnat den till någon.

Vi har blivit betrodda med en skatt

16. Vad kan vi lära av orden i 2 Korinthierna 4:7?

16 Aposteln Paulus talade om en ”skatt” ”i lerkärl”. Den skatten är det gudagivna uppdraget att predika, och lerkärlen är de människor som Jehova har betrott med denna skatt. Resultatet av att vi som ofullkomliga människor med våra begränsningar har fått detta uppdrag är, som Paulus vidare säger, att det blir uppenbart att ”den kraft som är över det normala” kommer från ”Gud och inte från oss själva”. (2 Korinthierna 4:7) Ja, vi kan lita på att Jehova kommer att ge oss den kraft som behövs för att vi skall kunna utföra vårt arbete.

17. Vad kan vi komma att möta när vi sår sanningens säd, men varför bör vi ändå ha en positiv inställning?

17 Vi måste ofta göra uppoffringar. Det kan vara svårt och besvärligt att arbeta på vissa distrikt. I vissa trakter kan människor vara mycket likgiltiga och ibland också fientliga. Man kan lägga ner stora ansträngningar på sådana platser utan någon större framgång. Men ingen möda är för stor, när så mycket står på spel. Kom ihåg att den säd som du sår kan ge människor lycka nu och evigt liv i framtiden. Orden i Psalm 126:6 har visat sig sanna många gånger: ”Den som oförtröttligt går ut, ja under gråt, bärande en säck full med utsäde, skall ofelbart komma hem med högt fröjderop, bärande sina kärvar.”

18. Hur kan vi ständigt ge akt på vår tjänst, och varför bör vi göra det?

18 Må vi ta vara på varje lägligt tillfälle att frikostigt så ut sanningens säd. Må vi aldrig glömma att även om det är vi som planterar och vattnar, så är det Jehova som får det att växa. (1 Korinthierna 3:6, 7) Men precis som Jesus och änglarna fullgör sin del av arbetet, förväntar Jehova av oss att vi helt fullgör vår tjänst. (2 Timoteus 4:5) Må vi ständigt ge akt på vår undervisning, vår inställning och vår iver i tjänsten. Varför det? Paulus svarar: ”Genom att göra detta skall du rädda både dig själv och dem som lyssnar till dig.” — 1 Timoteus 4:16.

Vad har vi lärt?

• Hur ger vår sådd goda resultat?

• Hur är Jesus Kristus och änglarna nu involverade i evangeliseringsarbetet?

• Varför bör vi frikostigt så ut av sanningens säd?

• Vad bör få oss att hålla ut, när vi möter likgiltighet eller motstånd i vår tjänst?

[Frågor]

[Bild på sidan 15]

Precis som jordbrukare i det forntida Israel sår de kristna nu frikostigt ut av sanningens säd

[Bild på sidan 16, 17]

Jehovas vittnen framställer och sprider många olika slag av biblisk litteratur på 340 språk